Är vargen utrotningshotad?
Nej. Vargen förekommer över hela norra halvklotet och i Asien i en population på uppemot 200 000 individer. När man bedömer vargen nationellt i Finland klassar man däremot vargen som starkt hotad för att populationen inom rikets gränser är liten.
Man kan starkt ifrågasätta varför en nationell bedömning görs av en mycket rörlig art som förekommer och rör sig fritt över nationsgränser. Som jag i tidigare artiklar belyst anser jag att IUCN:s klassificering av utrotningshotade djur är alltför schematisk och inte beaktar olika arters särdrag. I fråga om vargen till exempel:
- Vargen är mycket anpassningsbar och har nästan inga krav på sin livsmiljö, utan kan förekomma i alla typer av biotoper.
- Vargen har i dagsläget obegränsat med föda i Finland.
- De finländska vargarna är en del av den stora skandinaviska och ryska vargpopulationen. Förflyttningar över nationsgränser är vanliga, vilket modern GPS-uppföljning visar.
- Vargen har inga naturliga fiender och lider inte av svåra sjukdomar. Inavel är inget stort problem.
- Vargen har stor spridningsförmåga genom att den hävdar revir så att unga vargar tvingas kolonisera nya områden. Vargen har också mycket stor förökningskapacitet.
Varför kommer vargen in till bebyggelse?
Ofta sägs att inga ”riktiga” vargar kommer in till bebyggelse. Följaktligen dras slutsatsen att vargen i Österbotten planterats ut och/eller består av hybrider.
Men låt oss en gång för alla få ett slut på denna seglivade myt! Vargen har aldrig levt enbart i vildmarken. Denna myt har uppstått under de senaste 2–3 generationerna, som levt helt utan varg. Jag har den gångna sommaren på nytt läst igenom min digra samling av gammal natur- och jaktlitteratur och slutsatsen är solklar. Vargen har i alla tider sökt sig in till bebyggelse i jakt på föda.
Även i början av 1900-talet, när vargen var så gott som utrotad, dök det upp vargar kring byarna och ställde till med förödelse genom att äta upp husdjur och hundar. Till exempel Ludvig Munsterhjelm ger i en spännande bok (1942) om rovdjur och rovdjursjakter i Norden en nyanserad bild av vargen i Finland under 1900-talet.
Är vargen farlig?
Frågar man om vargen kan attackera och döda en människa, så är svaret ja. Detta har skett vid upprepade tillfällen i Finland genom historien och sker också i dag ute i världen, oftast i de mest fattiga landsbygdsområdena i Indien eller Ryssland, vilket sällan skapar rubriker.
Att tro att vargen är helt ofarlig kan få ödesdigra konsekvenser, vilket framgår av den nyutkomna boken ”Vargattacken” av Lars Berge (Albert Bonniers förlag, 2018). Boken är en oberoende reporters granskning av fallet där en ung kvinna dödades av en varg vid Kolmårdens djurpark i Sverige. I djurparken var man så övertygad om vargens ofarlighet att man utvecklade ett koncept ”närkontakt med varg”, där man lät grupper av besökare gå in i varghägnet och umgås med djuren. Vargarna skulle, som det hette, ”socialiseras”.
Det hela fick ett abrupt slut när skötaren ensam gick in i varghägnet helt enligt arbetsrutinerna för att mata djuren och blev dödad.
Samtidigt som vargen alltså kan vara farlig måste man komma ihåg att risken för att bli dödad av varg i Finland är minimal så länge vargstammen är liten och födotillgången är god. Det rätta förhållningsättet till vargen och övriga större rovdjur är att ha respekt men inte vara rädd.
Är vargen viktig för ekosystemets funktion?
Inte i Finland. Vargen har varit borta ur den finländska naturen i nästan 150 år utan att man kunnat märka några allvarliga negativa konsekvenser. När naturskyddare söker stöd för att vargen behövs för ett fungerande ekosystem, hämtar de argument från forskning gällande vidsträckta nästan folktomma vildmarksområden såsom Alaska eller Sibirien, där vargen onekligen har en viktig roll i att reglera och hålla balans i hjortdjursstammarna.
I Finland har vi 300 000 jägare som reglerar stammarna av hjortdjur enligt rekommendationer från samhällets alla olika intressegrupper. Man kan förstås hävda att jägarna lokalt misslyckats med sitt uppdrag och att hjortdjursstammarna vuxit sig för stora, men det är i så fall möjligt att åtgärda.
Dödar vargen enbart sjuka/skadade djur?
Att vargen äter mest sjuka och skadade djur och inte alls påverkar populationerna av bytesdjuren är en myt, som härstammar från en ekologisk teori av amerikanen Paul Errington om ”det dömda överskottet”. Han menade att naturen alltid producerar ett överskott och att detta tjänar som föda för rovdjuren. På så vis skulle vargen och andra rovdjur inte alls påverka populationen av bytesdjur.
I dag vet vi att teorin är felaktig och att rovdjuren påverkar populationerna av bytesdjuren i allra högsta grad. Ett stort antal rovdjur såsom varg, björn, järv och lo leder till att populationerna av till exempel älg och skogsren minskar eller dör ut. I östra Finland finns i dag områden med så täta rovdjurspopulationer att man har tvingats freda älgen helt och hållet.
Är vargen ett hot mot landsbygden?
Vargen och landsbygdsbefolkningen har genom historien alltid stått i konflikt med varandra. Ingenting har ändrat på denna punkt även om vi lever i år 2018. Ingenstans i världen fungerar samexistensen mellan varg och människa utan konflikter. Vargen har nyligen återvänt till större delen av Europa och till exempel i Tyskland är problemen och debatten lika livlig och av samma art som här.
Det nya är den att majoritetsbefolkningen numera bor i städerna och politiskt kan köra över landsbygdsbefolkningen. Denna väljer då att idka tjuvjakt på varg. Vargen kanske inte direkt hotar livet på landsbygden, men den försvårar definitivt primärproducenternas verksamhet och försämrar livskvaliteten för dem som valt att leva ett mer naturligt och jordnära liv på landsbygden.
