Juha Tainio i sitt hus i Kannus centrum. Här har han sina böcker och här kan han ha saker i den ordning han vill. Det definierar vad som är ens hem, säger han.
Karl Vilhjálmsson

Nu är Juha hemma igen

Juha Tainio gick om tre klasser i skolan, varje gång för att han fick underkänt betyg i svenska. Det släckte inte hans intresse för språket. När han nu återvänt till hembygden i Kannus har han skrivit sig som svenskspråkig.

En dag i slutet av femtiotalet ankom far och son Jukka och Juha Tainio med buss från Kannus till Jakobstad. De skulle hälsa på Jukkas morbror Isak Fellman och behövde fråga efter vägen. Till sonens oförställda häpnad inledde fadern nu ett samtal på svenska med den man de mötte på gatan. Efteråt var Juhas spontana fråga till fadern: ”Puhutteko te ruotsia?” (”Talar ni svenska?”)

”Jag hade aldrig förr hört min far tala språket. Jag visste förstås att hans mamma var från en svensk trakt, Esse, men farmor [Hanna Punsar] dog när jag var tre år, så jag hade inga minnen av vilket språk pappa och hon talade sinsemellan”, säger Juha Tainio.

Juha Tainio har djupa släktrötter i Kannus. Närmare bestämt är han uppvuxen i Yliviirre, bara några stenkast från Oskari Tokois – regeringschef i Finland 1917 – hemgård.

Han är ett riktigt sladdbarn, fyra av de fem äldre syskonen var redan tjugo år fyllda när han föddes, och den näst siste i syskonskaran var
sju år äldre än Juha. Hemma började Juha köra traktor i sjuårsåldern och var allmän hjälpreda, som man är på en bondgård.

Efter fyra år i Roikola folkskola kom Juha till mellanskolan i Kannus kyrkby. Han klarade sig bra i de flesta ämnen, men i svenska och tyska lyste stadigt fyror eller femmor i betygen, så i stället för fem år blev det sju år i mellanskolan.

 

Hyötyruotsi
De underkända betygen handlade inte om ointresse.

”För mig var det inte fråga om pakkoruotsi [tvångssvenska], utan om hyötyruotsi [nyttosvenska]. Jag ville lära mig språket och tyckte jag lärde mig förstå svenska någorlunda bra, men alltid i skriftliga prov gjorde jag en mängd fel.”

Långt senare skulle han få förklaringen, när en språklärare på en konferens råkade se hans anteckningar.

”Vet du om att du är ordblind?”

”Nej, vad är det för något?”, frågade Juha.

Först efter att han bekantat sig med begreppet dyslexi insåg han varför både stavningen och grammatiken i de främmande språken alltid var en sådan kamp.

Efter mellanskolan blev gymnasiet i Kannus nästa steg. Det gav Juha en god vän i klasskamraten Mauri Pekkarinen, blivande politiker, som under Kannusåren hyrde rum hos Juhas fars kusin.

Ett gymnasieår fick emellertid räcka för Juha, åter på grund av svenskan och tyskan. Tillsammans med en kamrat sökte han till folkskollärarutbildningen i Brahestad, men också denna plan föll på grund av underkänt inträdesprov.

Handelsinstitutet i Karleby tog sedan emot honom för en merkonomutbildning på två år. Här fick Juha för tredje gången gå om ett år på grund av svenskan.

Svenskläraren Annikki spände ögonen i Juha: ‘Herra Tainio, kyllä tämä teille riittää!’

Förhandling med läraren
Att Juha överhuvudtaget fick flytta upp till klass två i handelsinstitutet var resultat av en förhandling. Juha anmälde sig till en sommarkurs i svenska i Eskilstuna, och efter att försäkrat sig om att Juha betalt kursavgiften gick läraren med på att ge honom en femma.

Eskilstuna var en stor stad för de finländare som i slutet av sextiotalet massutvandrade till Sverige. Under sommarvistelsen där 1968 träffade Juha i Folkets park Outi Räty. Hon var född i Jyväskylä och skulle komma att bli hans hustru.

Men ett år i handelsinstitutet återstod för Juha. Nu fick det betydelse att han som sidoprojekt hade gett sig in också i en annan utbildning, arrangerad av Rundradion.

”Det här skedde under Ralf Fribergs chefskap. Man sökte radiojournalister för den regionalradio som planerades. Jag lärde mig att göra intervjuer med bandspelare och hur jag skulle klippa ihop program, och så började jag ta frilansuppdrag.”

Skulle Juha klara svenskan det sista läsåret i handelsinstitutet?

”Proven hade gått dåligt, och strax efter sportlov fick vi oförberett i uppgift att översätta en artikel ur Dagens Nyheter. Jag hade precis varit i Sverige och gjort radiointervjuer på svenska och umgåtts med min nya flickvän. Jag tyckte att uppgiften var ovanligt enkel, och vår lärare Aulikki uppmärksammade mig för att jag fått 8 ½.”

”Sedan såg jag att jag två gånger fått poängavdrag för samma fel. När jag klagade på saken spände Aulikki ögonen i mig: ’Herra Tainio, kyllä tämä teille riittää.’ [Herr Tainio, det här räcker nog för er.]”

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone