Utan elnät blir elproduktion tämligen meningslös. Frånsett speciella fall, där all producerad el kan användas just där den produceras, måste elen överföras till användaren. Detta kräver fysiska ledningar med tillhörande kraftöverföringskomponenter.
Till detta kommer att en stor mängd faktorer måste ligga rätt, till exempel spänningsreglering, frekvensreglering, tillgång på rotationsenergi och reaktiv energi och tillgång till balanskraft. Allt detta för att elsystemet ska vara driftsäkert och kunna användas effektivt.
Det är med andra ord ett grannlaga jobb att bygga och underhålla ett elnät. Kristian Finell, vd för Herrfors Nät, beskriver saken så att ”allt påverkar allt”.
En grundläggande sak är att elöverföringen sker på olika spänningsnivåer: lågspänning, mellanspänning och högspänning, från 0,4 kilovolt (kV) i den lågspänningsledning som når en vanlig husägare till 400 kV i de största stamnätsledningarna.
Elnätet kan ses som en hierarki: stamnät-regionnät-distributionsnät. Fingrid äger stamnätet och är systemoperatör för Finlands hela elsystem. I slutändan mot kunden levereras elen av det lokala distributionsföretaget – de är till antalet 77 i Finland. På mellannivån finns regionnäten, som har ett tiotal ägare, bland dem Herrfors Nät.
Ännu behöver man ha i minnet att all elnätsverksamhet är monopol med Energimyndigheten som tillsynsmyndighet. Ramarna för vad nätbolagen kan fakturera sina kunder fastställs av myndigheten.
Mer än något annat förändras förutsättningarna just nu av den omfattande utbyggnaden av vindkraften, säger Kristian Finell:
”Vindkraftsutbyggnaden är koncentrerad till västra Finland, samtidigt som överföringskapaciteten i nord-syd-riktning är begränsad. Elen från den nya vindkraften ska främst söderut, elproduktionen räcker i övrigt för regionens egna behov”, säger Kristian Finell.
Med de vindkraftsparker som nu anslutits eller som fått anslutningsavtal är Herrfors regionnät i praktiken fulltecknat. Både Fingrid och Herrfors Nät satte i våras stopp för nya vindkraftsanslutningar i regionen. Fingrid hänvisar uttryckligen till den instabilitet i systemet som riskeras genom anläggningar som kräver omriktare (vindkraft och solkraft).
Nya vindkraftsanslutningar får alltså vänta åtminstone till 2027, då stamnätet enligt plan ska ha förstärkts.
Avgörande för det är den nya linje på 400 + 110 kilovolt som Fingrid planerar mellan Jylkkä och Alajärvi (se kartan). Med denna ledning i drift kan överföringskapacitet i Fingrids så kallade Strandlinje (Rannikkolinja) frigöras.
En annan regionalt viktig åtgärd är den nya kopplingspunkt, Sandås, som Fingrid planerar för hopkoppling till Herrfors regionnät i Jussila, Munsala.
Ytterligare en pusselbit är att Herrfors står för den nämnda 110-kilovoltsledningen i stolpkonstruktionen för Fingrids Jylkkä-Alajärvi-linje. Med den ledningen på plats kan Herrfors Nät optimera och öka sin egen överföringskapacitet.
Ett mått på den kapacitetsökning som är på gång är att toppbelastningen i den södra delen av Herrfors regionnät hittills aldrig överstigit 200 megawatt.
”Belastningen härrör i princip från vårt eget underliggande distributionsnät, de övriga nätägarnas distributionsnät och storanvändare av el som Statsjärnvägarna och storindustrin. En genomsnittlig dag kan belastningen handla om 100 megawatt”, säger Kristian Finell.
Den inbokade vindkraften motsvarar fullt ansluten för Herrfors del omkring 400 megawatt i. Efter 2027 kan antagligen mer anslutas, beroende på hur Herrfors Näts fortsatta nätförstärkningar ser ut.
Förfrågningar angående nya projekt för vind och sol kommer in varje vecka.
”Samtidigt noterar vi att intresset hos vindkrafts- och solprojektörerna verkar gå väldigt kortsiktigt i takt med priset på elbörsen. I praktiken går det ju många år från idéstadiet till förverkligandet av ett vindkraftsbygge. Mycket kan hända innan investeringsbeslutet fattas.”
En ny sak är de många förfrågningarna om solkraftsprojekt, flera i storleksordningen 100 megawatt. Typiskt planeras sådana anläggningar på gamla torvmossar och torvtäkter där marken behöver få en ny användning.
Vad betyder de många planerna på storskaliga havsvindkraftsparker i Bottenviken?
Det korta svaret är att de i allmänhet handlar om så stora mängder energi att Herrfors Nät inte kan ta in elen i sitt regionnät. I normalfallet behöver elen tas in direkt i stamnätet, vilket är en fråga för Fingrid.
”Men vi får se”, säger Kristian Finell. ”Ingen vet i dagsläget hur elen från den kommande havsvindkraften ska tas om hand.”
Kan elen ledas direkt till slutanvändaren, till exempel i gasform? Kan elen användas för vätgasproduktion direkt i anslutning till vindkraftsparken och kanske vara direkt kopplad till det tilltänkta vätgasnätet? Kan en kombinationslösning bli aktuell, så att en del av havsvindkraftselen tas i land? I så fall kanske också Herrfors Nät kan ha en roll, säger Kristian Finell.
En annan typ av frågor väcks av den allt vanligare mikroproduktionen, småskalig sol- eller vindkraft hos slutkunden.
”En viktig sak är att all mikroproduktion måste byggas ut i samarbete med nätbolaget. Vi måste veta var elproduktion kommer in i nätet både av säkerhetsskäl och för att säkerställa att nätet har den nödvändiga kapaciteten”, säger Kristian Finell.
En aktuell utmaning för branschen är att den som ansluter småskalig elproduktion (upp till 2 megawatt) till distributionsnätet bara betalar en reducerad anslutningsavgift, men inte den kapacitetsreservationsavgift som normalt ska täcka kostnaden för att förstärka nätet.
”Logiken hos lagstiftaren är att all produktion inom distributionsnätet kommer till nytta genom att den minskar distributionsnätets energiuttag från överliggande nät. Principen fungerar så länge du säljer befintlig kapacitet i nätet. Men i takt med att du säljer flera anslutningar på samma ledningsavsnitt växer behovet av nätförstärkningar.”
”I värsta fall kan du hamna att förstärka ett helt långt linjeavsnitt för den anslutning som, så att säga, gör att bägaren rinner över. Nätbolaget kan tvingas ta orimligt stora kostnader, men utan att få täckning för saken.”
”I dagsläget finns inte ett entydigt regelverk för den här typen av frågor. Risken är att övriga elförbrukare får betala för kostnader som andra förorsakar. Så det här är också en rättvisefråga”, säger Kristian Finell.
Det största osäkerhetsmomentet just nu är ändå själva reglermodellen för hur elnätsföretagen får ta ut sina kostnader av slutkunderna.
”Väldigt förenklat har vi en beräknad värdering på vårt nät, baserat på återanskaffningsvärde, bruksvärde och en rad andra parametrar. Ekvationen inkluderar enhetspriser som Energimyndigheten har fastställt och som varit oförändrade i ganska många år”, säger Kristian Finell.
År 2021 skapade myndigheten stor upprördhet bland elnätsbolagen genom att mitt under pågående reglerperiod förändra reglerna. Förändringen följde efter den hårda politiska debatt som fördes om höjda överföringspriser.
”Prishöjningarna var en direkt följd av de lagstadgade kraven på att vädersäkra elnätet. För Herrfors Nät innebar regeländringen att vi tappade nätegendom motsvarande alla de investeringar som vi utfört sedan vi började vädersäkra nätet.”
Prislistan för 2024 offentliggörs sannolikt först i december. Herrfors Näts investeringsbudget för 2024 måste därför göras upp på okänd grund.
Kristian Finell nämner att den svenska regleringsmodellen inkluderar en byggnadskostnadsindexjustering av enhetspriserna.
”En sådan indexjusteringsparagraf borde Finland också ha. Under senare tid har många komponenter ökat mycket kraftigt i pris. Till exempel har priset på transformatorer tredubblats på kort tid”, säger han.
Sträckningen Jylkkä-Alajärvi
Enligt Fingrid tar linjevalen hänsyn till människor och naturvärden. I korthet kommer den nya ledningen att dras så här:
- Mellan Tolosperä (Kalajoki) och Kukonkylä (Sievi) har valts det östliga alternativet, viket innebär att linjen dras i en nästan rak linje från norr till söder genom Alavieska strax väster om kommuncentret. Som motivering ges bland annat att det västligare dragningsalternativet skulle riskera att störa flygekorrens vistelseområde vid Vääräjoki.
- Mellan Kukonkylä och Höyläsalonneva (Toholampi) har valts det västligaste av tre linjealternativ. Fingrid hänvisar till att det nationellt värdefulla landskapet i Lestijärvi på så sätt kringgås.
- Mellan Hangasneva i Ullava och elstationen i Alajärvi har valts det östligare alternativet, vilket innebär att ledningen vid gränsen till Kaustby (Neverbacka) tar en svag östlig sväng och rätt väl följer kommungränsen mellan Vetil och Halso, för att efter Haapasalo genom östra Vindala nå Alajärvistationen. Även i detta fall har särskild hänsyn enligt Fingrid tagits till flygekorren.
Markägarna kontaktas personligen av Fingrid. Byggtiden för ledningen beräknas till 2025–2027.
