I januari 2012 skrev jag en insändare i Helsingin Sanomats Vieraskynä-spalt där jag försökte lyfta fram solelens möjligheter i Finland. Insändaren fick mycket positiv respons men även mördande kritik. Ämnet väckte helt klart känslor.
År 2013 fattades beslutet att börja bygga ett solkraftverk på över 200 kW vid Villmanstrands tekniska universitet. Kraftverket siktade in sig på att bli Finlands största. I det skedet klarnade det för oss att elproduktion av solceller på offentliga objekt även kan vara en ekonomiskt lönsam investering. Gröna värderingar tillkommer som ett mervärde.
Under året som följde fick universitetets kraftverk så gott som dagligen besök av grupper intresserade av olika frågeställningar. Nu, 2018, har solen blivit en energikälla som tas på allvar i elproduktionen i Finland.
I Finland har den installerade solcellskapaciteten mer än fördubblats varje år sedan 2014. I slutet av 2017 hade vi uppskattningsvis 50 megawatt solcellskapacitet kopplad till elnätet och 7000 kraftverk som huvudsakligen var placerade på tak.
På nordisk nivå har gigawattnivån (1 000 megawatt) redan överskridits rejält, främst tack vare Danmark och Sverige. Av den producerade elen är solelandelen fortfarande obetydlig i Finland, men i Danmark närmar man sig i år redan tre procent av den förbrukade elen.
Om den fördubbling av kapaciteten som vi de senaste åren sett i Finland fortsätter, kommer gigawattnivån, och med det över en procent av vårt elbehov, att nås hos oss 2022.
I dagsläget är en investering i solceller lönsam i Finland i de fall där den producerade elen i huvudsak används direkt till egen förbrukning. Sådana objekt är till exempel offentliga fastigheter, affärsutrymmen, kontor och småindustri.
Denna typ av fastigheter är vanligtvis kopplade till ett nätbolags distributionsnät och betalar elskatt för den köpta elen enligt den första skatteklassen. Gällande småhus är den ekonomiska lönsamheten för solcellsinvesteringar ännu en utmaning.
Å andra sidan baseras en betydande del av människors investeringsbeslut på andra grunder än de ekonomiska. Samtidigt kan man tänka att en kvalitativt genomförd solcellsinvestering höjer fastighetens värde.
Det här perspektivet kommer inte fram i diskussionerna så ofta. Ett system på 5–10 kW som täcker ett småhustak är visuellt mer angenämt och möjligtvis även en ekonomiskt mer lönsam investering än ett system på 3 kW som valts på basis av sommarens minimiförbrukning. Man kan även anta att behovet av el ökar i en fastighet under kraftverkets livstid.
Globalt installeras största delen av solcellskapaciteten i stora kraftverk med en kapacitet som kan vara hundratals megawatt. Vanligtvis förverkligas kraftverken genom omvänd auktion, där deltagarna förbinder sig att sälja dess el under exempelvis de följande 20–25 åren till erbjudet fast pris.
Prisnivåerna i auktionerna har sjunkit kraftigt under de senaste två åren. Inom solbältet har man redan uppnått en prisnivå på 17–20 €/MWh, vilket är den billigaste nya elproduktionskapacitet som världen hittills sett.
Ur finländsk synvinkel genomfördes den intressantaste auktionen dock i Tyskland nu i april, då solelen i en auktion gällande 200 megawatt med genomsnittspriset 43 €/MWh blev billigare än vindkraftselen. I takt med att priset på solcellssystemen sjunker kan eventuellt samma prisnivå nås i Finland till år 2025.
Med det kommer solenergi och vindkraft att vara de billigaste metoderna för elproduktion även i Finland.
Det är ändå svårt att med exakthet förutspå solcellernas framtida roll i det finländska energisystemet. Säkert är att deras andel kommer att öka kraftigt. I det framtida elektrifierade energisystemet tävlar inte solelen och vindkraftselen sinsemellan utan kompletterar varandra.
Under hösten och vintersäsongen kommer tyngdpunkten att ligga på vindkraften, eftersom solel i praktiken inte är tillgänglig. På våren och sommaren är det däremot möjligt att täcka in mycket av elbehovet med solel.
