Vi lever allt mer med ”hjärnan på hyllan”, i en värld där allt kan köpas vilken tid som helst på dygnet. Kan en människas liv vara enklare? Produkter kan beställas på nätet, om de inte finns i butiken. Till och med maten hämtar någon raskt till dörren, om så önskas.
Men om den här apparaten stannar? Om vi får ett strömavbrott under flera dagar, eller ett giftigt rökutsläpp, eller om det bara droppar förorenat vatten ur kranen? För att inte tala om krig. Då är moderna människor som lever på autopilot illa ute.
Förr var det självklart att ha ett reservlager. På landsbygden uppkom sådana nära nog av sig själva, man odlade potatis, rotfrukter och annat på egen mark. Saft och sylt fanns i källaren. Det fanns en inställning att försöka klara sig med lite.
Att hushållen står rustade är en stor tillgång för samhället – och framför allt för den enskilde själv. Nu har kriget i Ukraina och covidrestriktionerna trots allt lyckats väcka oss lite grann ur vår rosenslummer.
För Päivi Sorjonen är en hushållsbuffert sedan länge en självklart, ja mer än det. Hennes man Pekka Haukilahti är på samma linje. I deras parhus i Lochteå lämnas ingenting åt slumpen.
I köket finns brandsläckningsredskap – och täcken, ficklampor, batteriradiomottagare, mat, vatten, mediciner och förstahjälpsutrustning. Husvagnen på gården, den så kallade andrabostaden, har ett eget aggregat som går på bensin. Aggregatet håller vagnens ackumulatorer laddade.
”Med en husvagn kan man snabbt fly från ett giftmoln om så skulle vara. Eget tak över huvudet skulle man då också ha”, konstaterar Pekka.
Som liten flicka traskade Päivi ofta ner för trapporna till baren i deras tvåvåningshus. Det kan tyckas besynnerligt, men på 1960-talet var det inte något underligt. Familjen bodde i övervåningen och nedervåningen var familjens arbetsplats.
”Vår släkt ägde en kafé- och blomsterrörelse i nedervåningen, Leppänens bar. Min mormor och min mamma jobbade ofta där tillsammans.”
Naturligtvis stack sig Päivi var och varannan dag in där för att hälsa på.
”Vår bar var ett stamställe för militärerna i Lochteå. Soldater kom in på kaffe eller öl efter manövrer i Vattaja. Vi blev nära bekanta med flera av dem. De blev som familjemedlemmar”, berättar Päivi.
Päivis far Heimo Leppänen hade varit prickskytt under kriget. Inget under kanske att också Päivi kände en dragning till det militära. Och givetvis har Päivi själv gått både prickskyttekurser och många andra försvarsutbildningskurser.
Päivi hade på sin tid velat göra värnplikt.
”Jag skulle genast ha gått i första ledet med en automatkarbin, jag är av den ullen. Förargligt att kvinnor av min årgång då inte tilläts rycka in i armén. Det var säkert därför jag hittade på att gå på de här försvarskurserna och engagera mig i FBK, frivilliga brandkåren”, skrattar hon.
Päivi är alltså en gammal räv inom försvarsutbildningen. På sin meritlista har hon ett sextiotal olika läger såväl som deltagare som ledare. Antalet är helt ofattbart.
Päivi har också samlat på sig en lång rad medaljer. År 2001 hade hon äran att överlämna försvarsutbildningsorganisationens visir till president Tarja Halonen.
Pekka var en vän till familjen redan medan Päivis tidigare man Harri ännu levde. Den riktiga gnistan tändes något år efter Harris bortgång på en av FBK:s ”eldhavskryssningar”.
Av det kan vi sluta oss till att bägge länge har tillhört FBK. Pekka i 27 år och Päivi i 33 år i damsektionen, grundad av henne själv.
”Kvinnor i FBK förväntas inte släcka akuta eldsvådor. Men vi drar nog slangar där karlarna gör det. I huvudsak svarar damerna för mathållningen. Vi lagar mat och bakar”, säger Päivi.
Den räddningsoperation som Päivi minns allra bäst gällde en oljetanker som gått på grund utanför Kalajoki 1997.
Ur cisternerna läckte 10 000 liter olja ut på stränderna längs Vattajaudden i Lochteå.
”Där var värnpliktiga och ett femtiotal frivilliga som tvättade oljeskadade fåglar och samlade upp olja från stränderna. Det var en stor operation som tog över en vecka”, berättar Päivi.
För att inte långledas är Päivi med också i SPEK, det vill säga i Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland, på svenska RCF. Inom den ramen assisterar hon som ledare för så kallade ”Klarar du dig 72 timmar på egen hand?”-kurser för kvinnor.
I höst avsåg man ordna en ”Säker vardag”-kurs benämnd LOHI22 på Vattajaudden. Denna kurs på Försvarsmaktens område måste tyvärr ställas in på grund av för lågt deltagarantal. Men skam den som ger sig. Enligt senaste uppgifter har kursen flyttats till Karleby och ska hållas ännu denna höst. Päivi hoppas på tillskott av en god portion kvinnlig energi.
Syftet med den här kursen är att lära känna säkerhetsriskerna i hem och närmiljö, för att kunna förebygga och bereda sig på dem. Det är fråga om grundläggande kunskaper och färdigheter som kan tillämpas i vardagen.
”På kursen lär man sig bland annat hur man agerar vid ett brandtillbud och hur man ger första hjälp i nödlägen. Man går också en smula in på cybersäkerhet”, berättar Päivi som brinner av lust att få lära ut sådana färdigheter framför allt till unga människor.
”Nuförtiden finns det så många unga som inte ens kan laga mat själva. Med den nyhjälplöshet som vi fått skulle människor dö när strömmen bryts och bostaden kyls ut”, säger Pekka rakt ut.
Päivi har alltså hunnit med att grunda Lochteå FBK:s damsektion. Som mest har den haft 20 medlemmar. Nu börjar medlemmarnas medelålder redan ligga på den äldre sidan, så yngre kvinnor är extra välkomna.
Landets försvar, räddningsverksamhet och krisberedskap är en livsstil och hobby för Päivi.
”På något sätt har det här bara vuxit fram. Man känner sig varm och trygg när man står beredd på störningar. Och det är klart att det känns fint att få hjälpa”, säger hon.
”Päivi har hjärtat på rätta stället och hon tänker alltid på andra mer än på sig själv”, hojtar Pekka i bakgrunden.
Mat för tre dagar
Exempel på vad en vuxen person behöver ha som matreserv för tre dagar, räknat på 2 300 kcal/dygn:
- Vatten 6 liter
- grönsaker och rotfrukter 600 gram
- frukt och bär 400 gram
- potatis 200 gram
- pasta eller spannmålstillskott 200 gram
- bröd och spannmålsprodukter 550 gram
- mjölk, filmjölk, yoghurt eller motsvarande vegetariska produkter 1 liter
- ost 60 gram
- fisk, ägg, kött, växtbaserat protein 400 gram
- olja, matfetter 150 gram
- torkad frukt 100 gram
- nötter, frön 90 gram
- sötsaker, choklad 100 gram
- socker, honung 100 gram
Ett reservförråd för tre dagar utgör inte separat nödproviant, utan produkterna bör konsumeras efter behov och ersättas av nya. Lägg upp förråd av sådana livsmedel som du i allmänhet använder.
Vatten
En människa behöver dagligen ungefär två liter rent dricksvatten. Vidare krävs vatten för matlagning och hygien. Det sammanlagda behovet är åtminstone 1–2 hinkar vatten per person och dygn.
Elektricitet
Datasamhället är beroende av elektricitet, datateknik och kommunikationsnät. En störning i elnätet påverkar snabbt vår vardag. Under en kris är inhämtning av korrekt information viktigt – men många informationskanaler fungerar med el. I händelse av strömbortfall är telefonnäten tänkta att fungera i högst några timmar.
Uppvärmning
Uppvärmningen av bostäder kräver för de flesta numera elektricitet, eftersom också fjärr- och jordvärme kräver el för att fungera. Särskilt på vintern kan nedkylning av bostaden snabbt bli ett problem.
Om du måste övernatta i en kall bostad: Flytta bädden till dess varmaste ställe. Ta fram alla täcken och filtar. I en bra sovsäck klarar du dig väl. Ligg intill andra familjemedlemmar under gemensamma täcken. En människa producerar lika mycket värme som en 70 watts glödlampa. Du håller dig bättre varm om du gör ett tält av filtar runt ett bord som du sover under. Ett utflyktstält kan resas också inomhus.
Matlagning
Varm mat kan tillredas utan el i en öppen spis eller i en kamin eller kakelugn, i bastun på en vedeldad ugn eller utomhus på en grill eller vid en lägereld.
WC
I många fall kan vattenklosetten vid ett elavbrott tömmas endast en gång, då dess cistern kan behöva el för att återfyllas.
Källa: Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland
