Carita går sin egen väg

”Låt saker hända, ta vara på ögonblicken”

En dag revs emellertid den idylliska Järvsömiljön upp. Den järnväg som kallas Norra stambanan skulle få en ny sträckning och en ny bro byggas över Ljusnan. Människor skulle tvingas lämna gård och grund för att ge plats åt järnvägsbygget. Detta för en tidsvinst i tågtidtabellen på 19 sekunder.

Mitt i den strid som uppstod ställde sig Carita Järvinen.

”De som skulle tvingas flytta var småbrukare som tagit som sitt livsverk att vårda Hälsinglandstraditioner med fjällkor och gamla allmogegårdar och även som entreprenörer hade öppnat Lill-Babs kafé i Järvsö centrum. Även om många bybor ställde sig på deras sida, blev jag heligt förbannad över den flathet jag såg”, förklarar Carita.

Någon erfarenhet av att hantera myndigheter hade hon inte, och hon förstod att den läxan fick hon göra nu.

Det föll i ögonen att man valt att dra järnvägen genom ett Natura 2000-område rakt över urgamla kulturmarker. Lyssnar man på retoriken och lagboken, är sådant inte att leka med. Carita tog reda på att Banverket hade låtit göra en naturinventering vid det planerade brobygget, dykare hade undersökt älvbottnen, men inget anmärkningsvärt hade hittats.

”Då jag gick ner till älven med ett ämbar och vadade omkring och hittade massor med musslor. Jag stod i vattnet med bilder av olika musselarter och försökte artbestämma fynden. Sedan skickade jag var sitt paket med prov på musslorna till de naturhistoriska museerna i Stockholm och Göteborg”, berättar hon.

Det visade sig att Carita hittat både allmän dammussla, spetsig målarmussla, flat dammussla och flodpärlmussla. Förekomsten av de två sistnämnda var sensationell, båda var rödlistade, och Carita hade snart två professorer på sin sida.

Vid naturinventeringen hade heller inte den fridlysta växten ävjepilört hittats intill brobygget. Carita visade att den fanns där i mängder, liksom både utter och stensimpa, båda skyddade genom Natura 2000-statusen.

För att göra en lång historia kort genomförde Carita en rad demonstrationer mot projektet, vilket delade bygden. En del ställde sig på hennes sida, ”men några ville ha skottpeng på mig”.

”Jag trodde att i Sverige lyder man lagen, framför allt i miljöfrågor. Tar sig en groda eller daggmask över vägen, blir det kalabalik om man stör dem. Jag lärde mig att ord och handling är olika saker när man utmanar dem som sitter med makt”, säger hon.

Caritas engagemang gick dock inte spårlöst förbi. Hon grundade en stiftelse med det talande namnet Protect Natura 2000. Hon tog konfrontation när infrastrukturministern Ulrica Messing besökte orten. Hon skrev brev till kungen, Världsnaturfondens beskyddare. Något svar fick hon inte, men med de fakta hon påvisat såg sig Regeringsrätten till sist föranledd att inhibera Miljööverdomstolens beslut att bron fick byggas.

Vid det laget var byggarbetet dock redan i gång, och efter två månaders byggstopp kom Regeringsrättens slutliga dom: Det hade varit fel av Miljööverdomstolen att fastställa järnvägsplanen, men då alla skyddsvärda objekt hade hunnit fördärvas, fick bygget slutföras.

Vad har Carita att säga dem som drömmer om glamour och en karriär som fotomodeller?

”Det är förfärligt att se hur unga flickor fyller rumpor och läppar med Botox och förstör sin kropp. Dopning är strängt förbjudet i andra sammanhang, jag förstår inte att man får använda sådana ämnen för sitt utseendes skull.”

”För egen del erkänner jag gärna att min fåfänga är utan gräns”, säger Carita med ett stort skratt. ”Men i livet finns oändligt mycket att upptäcka. Jag har lärt mig att ha respekt för allt arbete, många gnäller i dag alldeles för lätt över att saker är jobbiga. Jag rekommenderar ingen att bara satsa på en modellkarriär.”

”Mitt intresse för kläder kan säkert uppfattas som flärd, men jag är inte lagd för att alltid vara uppklädd. En hel del av det jag har på mig är köpt på Dollar-Store. Däremot är jag mycket intresserad av hantverket bakom ett klädesplagg och köper ibland kläder bara som varuprov.”

”Vad gäller att stå framför kameran tror jag inte man kan lära sig det i en skola. Antingen är en människa fotogenique eller så inte.”

”Jag tror inte på att planera livet för noga. Låt saker hända och ta vara på varje litet ögonblick. Själv har jag gått omvägar, krokvägar och genvägar genom livet, men alltid mina egna vägar. Och aldrig sängvägen.”