Första filmerbjudandet, en science fiction-film, sade Carita nej till. Sedan var hon enligt kontraktet tvungen att acceptera nästa förslag. Hon var i New York då filmbolaget ringde. Klockan 7 följande morgon skulle hon ta flyget till London.
Det var en film med titeln The Viking Queen, och Carita skulle ha huvudrollen. Historien baseras löst på drottning Boudicca, som på 60-talet efter Kristus regerade över det keltiska folkslaget icenerna i nuvarande Norfolk och där ledde ett stort uppror mot den romerska ockupationsmakten.
Någon vikingadrottning var Boudicca givetvis inte. Men hon har genom åren inspirerat till en rad filmer och står i dag staty vid Big Ben i London.
Filmen spelades in i Dublin och innebar med sina rid- och stridsscener tufft fysiskt jobb. Den negativa erfarenheten för Caritas del gällde hästarna, ”jag lovade mig att aldrig mer sätta mig på en hästrygg”. Motspelare var Don Murray (som bland annat spelade ihop med Marilyn Monroe i Bus Stop) och Adrianne Corri (Clockwork Orange).
Sedan blev Carita mamma till en dotter, som fick namnet Lillebi. Mammaledigheter fanns inte ens i teorin, och maken Patrice var i egenskap av grande rapporteur för Paris Match mest ute i olika krigshärdar. Carita anställde barnsköterskor, men började avvisa allt fler jobbförslag och fick rykte om sig som tjejen som sade nej till Hollywood.
Småningom återupptog hon dramastudierna i New York. I det skedet hörde Paramount Pictures av sig, och efter en magnifik middag med bland annat regissörerna John Huston, Orson Welles och Franco Zeffirelli skrev Carita kontrakt också med detta filmbolag. Hon hann tacka ja till en film med Steve McQueen, men gav återbud efter att Lillebi fått mässlingen.
En annan roll hon inte hade tid för var den som Bondbrud i Octopussy, en roll som i stället gick till Maud Adams.
När Lillebi nådde skolåldern, lade Carita om sina prioriteringar på allvar. Hon hade sett alltför många barn till artister och skådespelare fara illa och även bli drogoffer, som följd av frånvarande föräldrar. Det fick inte ske för dotterns del. Som liten hade Lillebi kunnat följa sin mamma på hennes resor, men med dottern i skolan blev Caritas beslut att i huvudsak jobba på hemmaplan.
En viktig sak hände när Carita, i början av sjuttiotalet, besökte en väninna i Järvsö, hjärtat av Hälsingland. Carita betogs av idyllen och lugnet i miljön och väninnan föreslog att Carita också skulle skaffa hus på orten. När handelsmannen strax därefter passerade fick hon veta att han hade ett objekt till salu, ett hälsingehus som tidigare bland annat varit handelsbod.
Handelsmannen begärde 35 000 kronor, Carita hade 25 000 kronor i plånboken efter ett modelluppdrag och frågade om den summan räckte, om hon betalade kontant. Med det var affären klar.
”Sedan glömde jag bort saken, tills jag nästa sommar kom ihåg att jag ju ägde ett hus i Hälsingland.” Åter på besök i Järvsö insåg hon att köpet varit en bra affär. Huset var magnifikt med tio rum, och bara att kunna vara anonym på landet var värt alltsammans.
Småningom blev Järvsöhuset familjens sommarhem, och med åren har Carita fyllt på huset med antikviteter och vackra saker hon hittat på auktioner i landskapet.