Trefaldig världsmästare
Här några av Jarkko Jussilas framgångar:
- Finsk mästare i boxning 2009
- Åtta finska mästerskap i kickboxning, årets kickboxare 2010, årets kickboxningstränare 2010
- EM-brons 2008, VM-brons 2009, EM-silver 2010
- Brons i SportAccord Combat Games 2010
- WKC: Interkontinental mästare 2010
- WAKO-PRO: Europamästare 2010
- WAKO-PRO: Världsmästare 2013 (klassen 66,8 kg)
- WKF (World Kickboxing Federation): Världsmästare 2013 (klassen 64,5 kg), världsmästare 2014 (klassen 62,3 kg)
Tom ryggsäck
År 2014 befann sig Jarkko ensam på matchresa i Australien, där han suktade efter ytterligare ett världsmästerskap i kickboxning. I det skedet hade han redan två sådana på fickan i olika viktklasser.
”Jag hade bantat mig ner till 62-kilosklassen, en mycket låg vikt för mig”, säger Jarkko.
Hans hotellrum låg på åttiosjätte våningen. Jarkko traskade ideligen mellan badkaret och toaletten. De magnifika utsikterna fick vara.
”Jag försökte få ner vikten i sista stund före vägning. Fram till dess hade jag bara druckit ricinolja och ätit kosttillskott. Jag skrapade mjäll från huden med ett kreditkort. Det hängde på några gram om jag skulle klara viktgränsen.”
På läktarna vajade finska flaggor. Det kändes nästan som att vara i Finland. Jarkko hade många bekanta i Australien som fanns på plats när han kämpade sig till ett tredje världsmästerskap.
”Ibland har jag själv svårt att förstå att jag, som inledde min träning i ett fähus, skulle nå fram till allt detta.”
Efter matchen gick Jarkko ensam med sitt mästarbälte till hotellrummet och stupade i säng.
”I den där yppiga bädden var det något som knäppte till i huvudet på mig. För första gången undrade jag om det var detta piskade travhästliv jag skulle komma att leva mitt liv till slut.”
Ryggsäcken var alldeles tom. Jarkko funderade på att grunda familj och att sätta bo. Skulle det någonsin bli så? Han grubblade skallen av sig tills han sjönk i djup sömn. Tävlingskarriären skulle snart vara slut – fast det visste Jarkko ännu inte.
Öm familjefar
Efter Australien planerade Jarkko för att ta det lugnt ett tag. Han hade inte bokat in en enda match någonstans. Följande vecka hade han bara ett deltagande som VIP-gäst vid invigningen av nöjesparken Wasalandia i sin kalender.
”Det är tydligen en mening med allting, för där träffade jag den vackra och ljuvliga Hanna, som arbetade som biträdande förman.”
Efter att ha träffats en vecka förlovade de sig. Nästa år gifte de sig. Nu har paret två söner, ett och tre år gamla. Jarkko är en lyckosam och lycklig, mycket barnkär familjefar.
”Jag har tatuerat min frus namn och mina båda barns ansikten på armarna. På det sättet är världens käraste människor alltid tillsammans. Det enda som ger mig dåligt samvete är att jag arbetar så mycket”, säger han.
Vår och höst leder Jarkko kickboxningsövningar 40 timmar i veckan Österbotten runt. Och ovanpå det är det dörrvaktsjobb på veckosluten.
”Jag går min väg om morgnarna innan de andra har vaknat, och ofta kommer jag hem först när Hanna och barnen redan har lagt sig.”
Jarkko får ofta förfrågningar om tränarjobb utomlands. Senast erbjöds han arbete för ett år i Vietnam. Familjen var också välkommen.
”Men mitt hem är i Finland. Vi rustar redan upp vårt tredje hus, renovering och inredning har blivit en gemensam hobby.”
Ett par gånger om året åker Jarkko ändå, tillsammans med familjen, på längre resor utomlands där han leder träningsverksamhet.
”Jag vill vara med familjen så mycket som möjligt. Min brors död lärde mig att familjen är det allra viktigaste. Att livet är här och nu.”
Senast satte hela gänget kurs på Europa, Asien, Afrika, Australien och Mellanöstern.
En stark pionjär
Om Jarkko Jussila kan man verkligen säga att han är en pionjär inom sitt gebit.
”Visst är det så att jag har skapat mitt imperium själv. Jag är också stolt över det.”
Till presidentens självständighetsdagsfest har Jarkko dock inte bjudits. Inte, fast han är en av Finlands mest framgångsrika idrottsmän. När Jarkko sex år i sträck hade varit Vasas mest framgångsrika idrottare belönade staden honom med böcker och ett paraply.
En smula skrattretande var det. En kickboxare var uppenbarligen inte bra för stadens image. ”Jag har skojat om att jag är den okände mästaren som ägnar sig åt det väsentliga.”
Samtidigt har Jarkko lyft fram andra till framgång, som instruktör och tränare i 21 år och som kursledare i över tio år, särskilt under de fyra år som gått sedan han lade av med tävlandet. I Österbotten undervisar han regelbundet i motionskickboxning i Vasa, Korsholm, Vörå, Petalax, Laihela, Storkyro, Jakobstad, Nedervetil, Veikars, Seinäjoki och Kristinestad. Det är grupper med juniorer och vuxna, damer och herrar. Åldersspannet sträcker sig från fem till 73 år.
Omkring hälften är svenskspråkiga, ungefär 150 av 300 personer. Svenskan vållar inte Jarkko några svårigheter i träningsarbetet.
”Jag slänger ur mig standardfraser som: Jobba, jobba, slå så hårt ni kan, sparka, sparka”, skrattar han. Jarkko kommer från en helt finskspråkig familj och omgivning.
”I praktiken blev jag nästan tvingad att lära mig svenska när jag drog igång träning i Korsnäs för tio år sedan.”
Den här hösten går han glatt på i samma ullstrumpor, berättar Jarkko, som har en dröm. Han siktar på att man ännu i gungstolen skall kunna syssla med kampsport. Jarkko hoppas också att hans egna söner ska bära hans mantel en gång.
”Vår äldste pojke har redan varit med i hallen och tränat på lek. Som bebis följde han då och då med i min ryggsele.”
När Jarkko går ut genom hemmets dörr, då vet grabben vart farsan går. Då säger det lilla mannagrynet: Pappa går nu på pou-poujobb.
