Chockvågen efter Storbritanniens besked att lämna EU, Brexit, är fortfarande stark och pushar EU:s ledare att göra sitt yttersta för att unionens svetsfogar ska hålla för påfrestningarna.
Hotbilden är klar: nästa gång kan det vara Frankrikes och Nederländernas tur att rösta om utträde, beroende på hur allmänna val utfaller. Även Tysklands framtid reser frågetecken: kommer ”Mamma Europa”, Angela Merkel, att sitta kvar som kansler eller tvingas hon bort?
Till detta kommer att de östeuropeiska länderna i många fall är potentiella oroshärdar, vilket opinionerna i anledning av flyktingkrisen ger klara besked om.
Mot den bakgrunden var det ingen överraskning att EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sitt State of the Union-tal nyligen lyfte fram klimat- och energisamarbetet som något som förenar EU-länderna.
”Smartare energianvändning, i kombination med ambitiösa klimatåtgärder, skapar nya jobb och tillväxt. Det är den bästa investeringen i Europas framtid och i moderniseringen av vår ekonomi”, förklarade Juncker.
Beträffande sammankopplingen av EU-ländernas energisystem betonade han vikten av ett avtal mellan Estland, Lettland, Litauen och Polen, för att komma till rätta med ”energiisoleringen” öster om Östersjön – läs beroendet av Ryssland.
Juncker hänvisade till att EU-kommissionen har stött nya pipelines mellan Estland och Finland samt de kopplingar som sammanbinder naturgasnäten i Grekland, Bulgarien, Ungern, Rumänien och Österrike. Det gör det möjligt för naturgas från den kaspiska regionen och flytande naturgas från andra källor att nå Centraleuropa, sade Juncker.
Självfallet finns här tunga invändningar av säkerhetspolitisk karaktär, som de höga tonlägena kring projektet Nord Stream 2 visar. Ledare för nio östeuropeiska medlemsländer har i ett öppet brev till Juncker bestämt avrått från ett genomförande.
På området klimatförändringar påminde Juncker om att Europeiska rådet i april i år undertecknade det så kallade Parisavtalet.
”Avtalet ger en sista chans att lämna över till kommande generationer en mer stabil värld, en friskare planet, rättvisare samhällen och mer välmående ekonomier”, enligt Jean-Claude Juncker.
Den 30 september lyckades EU-länderna – trots att de vad gäller faktiska klimatåtaganden är starkt splittrade – samla sig till en ratificering av klimatavtalet, efter att ordförandelandet Slovakien hade sammankallat miljörådet till ett extra möte i Bryssel.
