Mycket hände på Brattalid dessa år, och kronologin är inte säkerställd. Erik Rödes fyra barn hade alla sin del i händelserna. Barnen var Leif, Torvald, Torsten och Frejdis, hans dotter med en frilla. Frejdis bodde med sin man Torvard på stor-gården Gardar knappt två timmars ritt från Eriksfjorden.
Den stora händelsen var Leif Erikssons upptäckt av Vinland. Även här gavs inspiration av en sjöfarare som kommit ur kurs, nämligen Bjarne Herjolfsson, som när han 986 återvände till Island från en Norgeresa till sin förvåning fick veta att hans far hade åkt i väg med Erik Röde till Grönland.
Bjarne satte i väg efter sin far, men hamnade ur kurs långt västerut och siktade då skogbeväxt och bergigt land vid tre tillfällen. Besättningen ville gå i land, men Bjarne valde varje gång att fortsätta resan för att så snabbt som möjligt hitta sin far. Han nådde till sist Grönland, där Herjolf då var i färd med att bosätta sig på det nämnda Herjolfsnäs.
För sin brist på nyfikenhet fick Bjarne mycket klander. På Brattalid blev det ofta tal om saken, och till sist for Leif ner till Herjolfsnäs och köpte Bjarnes skepp. Med en besättning på 35 man satte Leif sedan kurs uppåt längs den grönländska kusten, sedan söderut. I tur och ordning kom man till tre länder, som namngavs efter sin karaktär: Helluland (Stenhällslandet), Markland (Skogslandet) och Vinland, som fick epitetet ”det goda”.
Grönländingasagan berättar att Leif och hans män stannade här över vintern och byggde ”Leifsbodarna”. Klimatet var så milt även vintertid att boskap skulle kunna gå ute, och fisk och vilt fanns i överflöd. Varje dag rekognoserade gruppen landet, men inte längre bort än att de hann hem till natten.
En dag saknades en man i följet, Tyrkir. Han kallas ”södermannen”, vilket är att tolka som att han kom från Syd- eller Mellaneuropa. Tyrkir var en av Leifs trotjänare och kallades av honom ”fosterfar”. Leif gav sig med tolv man i väg för att söka Tyrkir och mötte honom snart. Han talade då förvirrat sitt eget språk, som de inte förstod. Först efter en stund började Tyrkir tala nordiskt språk och berättade att han hittat vindruvor.
”Kan det vara sant, fosterfar?”
”Visst är det sant, för där jag föddes saknades varken vinrankor eller vindruvor.”
Den svenska arkeologen Mats G. Larsson identifierar Vinland som dagens Nova Scotia, halvön längst söderut på den kanadensiska kusten. Här växer vindruvor vilt i rikligt mått, av arten Vitis riparia.
När Leif med sådana nyheter var hemma igen i Brattalid, blev landet i väster en hetare sak än någonsin. Källorna ger olika besked om vilka expeditioner som följde, men enligt Grönländingasagan lånade först Torvald sin bror Leifs skepp och åkte i väg med trettio man mot Vinland.
När man på återvägen tog i land på en vacker bergsudde, råkade man på skrälingar (indianer) och dödade alla utom en, som undkom. De blev sedan beskjutna med pilar och Torvald såras dödligt. Han begravdes på en udde som fick heta Korsnäset.
Medan Torvalds expedition var borta, fick Gudrid en ny friare. Det var fråga om Torsten, Eriks yngste son, och denna gång mottogs saken väl. Bröllop stod i Brattalid och mycket folk var där.
Torsten hade sin gård, Sandnäs, vid Lysefjord i Västerbygden. Gården delades med ett annat par där mannen också hette Torsten och hustrun Sigrid. Detta blev alltså nu Gudrids hem.
Nästa expedition mot Vinland följde kort efter att Torvalds expedition återkommit med beskedet om dennes död. Torsten förklarade att han ville hämta hem kroppen efter sin bror. Åter gjordes Leifs skepp i ordning och Torsten satte segel med full besättning och sin nyblivna hustru ombord.
Denna expedition misslyckas. Skeppet drev hela sommaren och ingen visste var de befann sig. Strax före vintern lyckades de återvända till Grönland.
I en syn såg hon alla de döda utanför dörren, och bland dem sig själv och Torsten
När vintern nästan var över kom sedan en farsot till Torstens och Gudrids gård. Den förste som insjuknade och dog var Gårde, förman på gården och illa omtyckt. Sedan dog den ene efter den andre. Även Torsten Eriksson och Sigrid, den andre Torstens hustru, insjuknade. En kväll ville Sigrid gå till uthuset mittemot ytterdörren, åtföljd av Gudrid, men såg då i en syn alla de döda utanför dörren och bland dem sig själv och Torsten. Hon tyckte sig se honom med en piska i handen för att kämpa mot hopen.
Innan morgonen grydde var Sigrid död och på kvällen dog Torsten Eriksson.
Enligt Erik Rödes saga erbjöd sig Torsten, den nyblivne änklingen efter Sigrid, vaka vid liket efter Gudrids man. Men efter en stund reste den döde sig och sade att han ville att Gudrid skulle kallas dit. Hans framförde det här budskapet till henne:
”Det är ett oskick, såsom seden har varit här på Grönland sedan kristendomen kom, att begrava folk i ovigd jord och nästan utan mässång. Jag vill att jag och de andra som har dött här förs till en kyrka. Men Gårde vill jag låta bränna på bål snarast möjligt, för det är han som bär skulden för alla gengångare som har varit här under vintern.”
Alla lik togs efter detta till Eriksfjorden och prästen där sjöng sånger över dem.
Inom kort dog även Gudrids far Torbjörn. Gudrid ärvde nu alla tillgångar efter både honom och sin man Torsten. Hon stannade tillsvidare på Brattalid och Erik sörjde väl för henne.
