Manninen till Kaulinranta
Kari Kallio är en blandning av Tornedalen och Österbotten, uppväxt i huset bakom honom i Kaulinranta vid Torneälvens strand på den finländska sidan av Övertorneå.
Fadern Kalle Kallio var född i Ylihärmä (granne till Rannanjärvi), men växte upp i Manninen, Kortesjärvi. Till Övertorneå kom han som polis 1936 och gifte sig med den elva år yngre Elma, av den kända Tornedalssläkten Niva.
Efter fyra döttrar fick de Kari och sedan två söner till. I dag förestår Kari släktgården, byggd 1853.
Kari Kallio blev den första finländaren med civilingenjörsexamen från Luleå Tekniska Högskola och har bakom sig en framgångsrik yrkeskarriär, bland annat som börsbolagschef i Sverige och Finland (Calor, Ramirent, m.fl.).
Kari är full av historier om livet kring Torne älv, där den finsk-svenska gränsen närmast uppfattades som ett skämt och smuggling var en del av brödfödan.
”Var gräsen går i älven varierar, eftersom huvudfåran hela tiden förändras. Simmar du 80 meter ut, är du i dagsläget i Sverige.”
Karis far var en polis av den gamla stammen, orädd och respekterad, inte olik den berömda länsmannen i Kauhava, Adolf Hägglund, som satte fast både Isontalon Antti och Rannanjärvi.
Kari är en stor vän av Purmo, där han vistats mycket genom åren, framför allt hos sin faster Aili, som gifte sig med purmobon Väinö Höglund, vars två söner Lars och Erik hör till Karis goda vänner.
Efter att Väinö stupade i vinterkriget gifte Aili om sig med en annan purmobo, Alfred Emaus.
”Speciellt min syster Kirsti och jag vistades mycket hos Aili. Där fanns en vänlig stämning, och det gav oss en bra träning i svenska”, säger Kari Kallio.
Anders Hellants historia
Elina Söderström, här tillsammans med sin man Esa Rautiainen, hör till dem som fascinerats av berättelserna om gradmätningsexpeditionen.
Hon är uppvuxen i Torneå, utbildad till landskapsarkitekt vid Sveriges Lantbruksuniversitet utanför Lund, men bor nu åter i hemstaden, där hon vid sidan av yrket är mångsidigt verksam som kulturell utövare och entreprenör.
”Framför allt väcktes mitt intresse genom Anders Hellant, som bara var 18 år gammal när han blev vägvisare och tolk åt Maupertuis”, berättar hon.
Trots sina unga år hade Anders redan hunnit studera i Uppsala för så berömda lärare som Carl Linnaeus och Anders Celsius. Han skulle senare komma att skriva den första akademiska avhandlingen på svenska, Et nyt sätt at fiska i the norländska elfwer, och gjorde under sitt liv en betydande insats i forskaruppdrag och som ledamot i den svenska Vetenskapsakademien.
Inte heller systrarna Elisabeth och Christine Planströms öden (se artikeln Att mäta en grad) har kunnat undgå att intressera Elina.
”De var lika gamla som Anders Hellant, i 18–20-årsåldern. Det var ett stort och modigt steg av dem att åka i väg på egen hand till Paris. Man vet att de hade hemlängtan, men efter att de konverterat till katolicismen var de inte längre välkomna till Sverige.”
Elina och Esa har skapat både böcker och musik om den Tornedalsvärld som Maupertuis besökte och uppträder ofta på temat. De arbetar just nu med en längre musikberättelse om Anders Hellant.
