I förra Katternönumret gavs en liten lektion i ämnet. En särskilt intressant markör är haplogruppstillhörigheten, dels på den manliga Y-linjen (som berättar om den raka farslinjen, alltså det arv av Y-kromosomen som bara sker från far till son), dels på mitokondrielinjen (det genmaterial som följer med äggcellen från modern till barnet, och alltså överförs till både döttrar och söner).
”Genom att allt fler av de mutationer som skett på Y- och mitokondrielinjerna kartläggs, framträder en allt tydligare bild av hur individerna i ens släktträd rört på sig under tidens gång”, säger Jan-Anders.
Till exempel tyder hans egen raka farslinje på att hans förfar kom över från (det nuvarande) Estland till (det nuvarande) sydvästra Finland för drygt 2 000 år sedan. Denne förfars manliga avkomlingar sökte sig i något skede norrut mot Tavastland, varefter deras söner antagligen på 1100-talet drog vidare mot nordväst längs vattendragen mot Bottniska vikens kust.
I Jan-Anders fall slog sig hans oidentifierade förfar sannolikt ned i Perho ådal, ett område där det svenska och finska mötts under århundraden, och fortfarande gör det. Kartan här intill, baserad på förlagor av bland andra historikern Matti Leiviskä, visar bosättningsområdena och flyttningsrörelserna ungefär åren 1000–1300.
”Ett starkt indicium för att min förfar anlände till Österbotten den här vägen är att min haplogrupp på farslinjen hör till den kategori N som brukar sammanfattas som ”finsk” och att alla som ligger närmast mig i haplogruppsträdet hittar sina äldsta identifierade förfäder nära Perho ådal”, säger han.
Att det är fråga om den ”finska” haplogruppen tyder på att Jan-Anders förfar bytt språk. Men som framgått är språkbyten, åt olika håll, så vanliga att de inte säger något om den genetiska bakgrunden.
Med det är det dags att introducera ännu en herre som söker sin identitet, Jari Kinnunen. Som sexåring emigrerade han med familjen från Pihtipudas till Norrtälje, i dag bor han med sin svenska hustru i den urgamla kulturbygden Vessigebro i Falkenberg, Halland.
Att placera in Jari i ett fack går inte. Han är tekniskt fingerfärdig, en tidig datanörd och praktiskt lagd systemvetare, som i dag försörjer sig på kvalificerade uppdrag inom riskhantering, produktsäkerhet och styrsystem.
”Jag brinner för informationshantering i olika former, att visualisera data och utveckla verktyg för att manövrera i stora datamängder och göra dem överskådliga”, säger han själv.
Det är en kompetensmix som gjort Jari till en pionjär när det gäller att orientera sig i de enorma informationsmängder som gentesterna genererar. Till exempel är han administratör för det ”träd” som är under byggande just för den manliga haplogruppen N och som samtidigt visar fylogeografin för haplogruppen, dvs. det geografiska utbredningsmönstret för gruppens medlemmar.
Det är också Jari som speciellt för den här artikeln gjort den illustration här till höger som visar var på haploträdet som Jan-Anders Enegren, Jari själv och artikelförfattaren finns.
Det är viktigt att förstå att DNA-resultaten, för att individen ska kunna placeras in närmare i släktklustret, behöver kombineras med traditionell släktforskning. För egen del har Jari Kinnunen som en förfar på den raka farslinjen identifierat savolaxaren Oleff Kinnunen.
”Det är klarlagt att Oleff 1555 sålde den mark han ägde i Rantasalmi till Gustav Vasa, som det året vistades i Finland, och i stället köpte ett ödemarksområde, som i dag omfattar socknarna Kinnula och Kivijärvi. Där lade Oleff som nybyggare grunden till Niemi gård”, berättar Jari.
Den här släktlinjen har Jari kunnat bekräfta med DNA-tester tillbaka till 1660-talet.
På sin mors sida härstammar Jari Kinnunen från byn Möntsölä på ön Tulola i skärgården i Ladoga utanför Sordavala.
”Min morfar Stepan Alexandrov och mormor Anna, född Mitjonen, bytte där 1910 efternamnet till Aalto. I samband med evakueringen 1944 hamnade familjen i Pihtipudas. Där träffade deras dotter Ksenia sedan min pappa Valio”, berättar Jari.
