Eva Topelius kom till världen den 4 september 1855. Familjen bodde i Helsingfors, men mamma Emelie hade inför födseln åkt till sin svärmor Catharina Sofie på Kuddnäs i Nykarleby, samma hus som Evas far Zacharias vuxit upp i.
Det var inte långt ifrån att Eva skulle ha vuxit upp i Jakobstad. År 1852 hade hennes far fått tjänsten som gymnasielektor vid Vasa lyceum. Detta var som följd av Vasa brand evakuerat till Jakobstad i tio år (1852–1863).
Innan det Topeliuska flyttlasset avgick norrut, agerade emellertid litteraturprofessorn Fredrik Cygnaeus. En så begåvad fosterländsk opinionsbildare som Zachris måste hållas kvar i huvudstaden, ansåg Cygnaeus och lyckades få denne utnämnd till extraordinarie professor i Finlands historia, trots blygsamma akademiska meriter.
Eva blev den yngsta i barnaskaran som överlevde spädbarnsåren. Två storasystrar klarade sig också, Aina och Toini.
Med andra ord växte tre döttrar upp i en familj, där familjefadern var en legend redan under sin livstid. I dag uppfattas Zacharias Topelius mest som en blid sagofarbror, men de facto var han en kraftfull aktör i sammanhang nära politiken, bland annat som tidningsutgivare och universitetsrektor.
Att Zachris och döttrarna hade en bra relation framgår av deras bevarade brevväxling. Det fanns inom familjen ”en äkta kärlek, förtrolighet och djupa beroendeförhållanden”. Zachris ”gav inte avkall på fadersauktoriteten som princip men var ändå fördomsfri i många stycken”, sammanfattar Alexandra Ramsay, som studerat breven.
Aina upptogs som åttabarnsmor i hög grad upp av att få vardagen att gå ihop. Toini var litterärt begåvad och bistod sin far i redaktionella uppgifter, ofta assisterad av väninnor. Hennes nedsatta hörsel var ett handikapp som ”hindrade henne bl.a. från att bli gift och försörjd”, enligt Alexandra Ramsay.
Eva var praktiskt lagd och djurkär – hon förekommer på familjefotografier med åtminstone fyra hundar (Pompe, Tom, Jeppe och Rustan), katten Egen och hästen Putte. Hon var också konstbegåvad och tilläts sexton år gammal åka till Stockholm för konststudier. Sedan följde studier vid ritskolan i Helsingfors.
Det dröjde ändå till 1883, när Eva var 27 år, innan hon tog ett större kliv ut i världen, genom konststudier i Köpenhamn och därefter Sankt Petersburg. 1887 styrde hon kosan till den berömda svensk-finska konstnärskolonin i Önningeby på Åland.
Ryktena om konstnärernas excentriska liv nådde Zachris öron. Skyndsamt skrev han till den nu 33-åriga dottern:
”Jag måste lätta mitt bekymrade hjerta och bedja dig vara varsam, ej blott med helsan, men äfven med namn och rykte. Marknadsresa – det förtroliga lifvet utan förkläde på Mattas – och dertill en resa i höskrinda med bara ungdom till Eckerö, – allt detta förlöper icke utan förtal. Åland är kändt för mycket lättsinne, följaktligen också mycket sqvaller, och detta går ut till öster och vester.”
Banbrytande konst skapades i Önningeby. Samtidigt hade Zachris rätt, när han anade att de samtida moralnormerna utmanades. Här mötte Eva sitt öde i konstnären Johan Axel Gustaf Andersson, känd för eftervärlden som J.A.G. Acke.
Acke kom till Önningeby av en slump. Trött på de akademiska målarstudierna ville han ut i friheten i Stockholms skärgård, då hans krogkompis, postmästare i Grisslehamn, i stället föreslog Åland. ”Det går en finnbåt kl. 7. Du kan hinna med den. Det behövs inget pass.”
Under sex år vistades Acke ofta i Önningeby. Han föll först för den svenska konstnären Anna Wengberg, som dock slogs ur brädet av Eva. Dock var dramatiken inte värre än att Anna Wengberg senare gjorde en oljemålning av Eva och Acke på promenad i Nykarleby.
Acke godkändes av svärfadern. I en fresk ovanför fönstren i matsalen på Björkudden i Östersundom, dit Topelius flyttat 1878, målade Acke sin egen situation: en yngling som lockad av skogsfrun flydde in i en förtrollad skog.
Bröllopet i oktober 1891 stod just här, och Björkudden kom fram till Zachris död 1898 att vara Evas och Ackes fasta punkt i tillvaron. När svärfar gav ut ”Läsning för barn” i en illustrerad praktupplaga, medverkade Acke med 154 illustrationer jämte en rad vinjetter.
Evas roll, som hon verkar ha accepterat, blev i praktiken att assistera sin man konstnären, som vann allt mer berömmelse. Makarna trivdes bra med varandra, och umgänget med dåtidens kulturpersonligheter innebar i sig en belöning.
I ett brev till Zachris ger Eva ett exempel: von Heidenstams bröllop med Olga Wiberg på klippön Blå Jungfrun utanför Öland i juli 1896. Pastorn Askling var ”tillräckligt frisinnad” för uppdraget. Eva klädde bruden i brudstassen, biträdd av grevinnan Mörner. Verner redde själv till brudmattan med svenska flaggan överst. ”Han var så lycklig över sin idé att få knäfalla på svenska flaggan.”
Under vigseln bar alla herrar facklor. Efter förrättningen var det ombyte till vita kläder och en krans av murgröna på huvudet. En hög tekanna med champagne togs fram, med ett silverlock där Acke graverat Heidenstams profil. Albert Engström reciterade ur en tidning som konstnärsvännerna gjort enkom för brudparet. Vid supén flammade tjärtunnor på klipporna, raketer avsköts mot månskäran, telegram upplästes som var blixtrande roliga.
Det pekuniära arvet efter fadern gav stadga åt Evas och Ackes liv. De köpte en större villa i Vaxholm i Stockholms skärgård. Efter omfattande renovering blev den parets permanenta boning och ett samlingsställe får dåtidens kulturpersonligheter.
Villan fick namnet ”Akleja”, en ordlek av ”Acke” och Evas smeknamn ”Eja”. På väggen mellan matsalen och köket målade Acke en passande devis: ”Ackes och Ejas hus gränsar i söder till samhället och i norr till sagan.”
I Evas dagbok kan man följa makens intensiva arbete med sin konst och det lika intensiva umgänget med konstnärsvännerna. Alla namn man kan begära passerar revy, som Anders Zorn, Karin och Carl Larsson, Georg Pauli, Albert Engström, Bruno Liljefors, makarna Heidenstam, de förmögna konstmecenaterna Karl Otto Bonnier och Ernest Thiel, och inte minst målarprinsen Eugen, som Acke samarbetade med och som kunde komma på besök även utan invitation. ”Jag dyrkar honom!”, skrev Eva i dagboken.
Även finländska konstnärsvänner och släktingar var ofta på plats, som Johannes Brofeldt (Juhani Aho) med målarhustrun Venny Soldan, den landsförviste brodern Pekka Brofeldt och Eero Järnefelt, som på Evas flygel, ärvd av Zachris, spelade Sibelius för värdarna.
Släktbesöken var också många, till exempel av moster Lotti, Mimmi Lybeck och två andra Nykarlebyvänner midsommaren 1905. Vid ett tresystermöte i Stockholm firade Eva och Aina Toinis femtioårsdag. Förstås besökte Eva, med eller utan familj, också Finland. Faster Sofie kände 92 år gammal fortfarande igen henne på rösten.
Vid nyheten om oktoberrevolutionen 1905 hissades Topelius blåvita duk i Aklejas flaggstång. Vasa marsch och andra fosterländska sånger ”rungade från Zachris flygel”. Likaså mottogs marsrevolutionen 1917, då tsaren störtades, med hänförelse. Från målarprinsen ankom ett lyckönskande brev med tankar om Finlands frihet.
Eva och Acke fick inga egna barn, men adopterade Fausto, med familjenamnet Padovini, vars familj de lärt känna under en vistelse i Rom. Han hämtades sex år gammal och växte alltså upp i den sagomiljö som makarna skapat i Villa Akleja.
Fausto acklimatiserade sig snabbt. 1920 tog han med det svenska laget guld i laggymnastik i OS i Antwerpen. Då han inte fick arbete som gymnast i Sverige emigrerade han till Hollywood och blev tränare på filmbolaget RKO Studios.
J.A.G. Acke avled 1924, Eva Acke 1929. De är begravda på Norra Begravningsplatsen i Solna. Fausto dog 1967 och är begravd på Hollywood Hills.
Källa: Bl.a. Claes Mosers bok “JAG Acke. Visionär och drömmare i konstens spegel”. (2020)
Exempel på Eva Ackes släktingar
Jukka Kuoppamäki, låtskrivare och präst, farmors mor är syster till Eva Acke.
Jörn Donner, författare, filmregissör och politiker, mormors far är femte kusin med Eva Acke.
Johanna Ehrnrooth, internationellt framgångsrik konstnär, farmors mor är sjätte kusin med Eva.
Charles Plogman, prisbelönad musiker från Nedervetil, farfars morfar är sjätte kusin med Eva.
Joel Rundt, författare och folkdiktare från Kovjoki, är sjunde kusin med Eva.
Viljami Kalliokoski, jordbrukare, riksdagsman och lantbruksminister från Halso, farfar är sjunde kusin med Eva.
Gustav Hägglund, general, tidigare kommendör för försvarsmakten, morfars far är sjunde kusin med Eva.
Gunvor Häggman, marknadskoordinatör för Oravais Rökeri, farmors mor är sjunde kusin med Eva.
Arsi Harju, guldmedaljör i kulstötning i OS i Sydney 2000, farmors farfar är sjunde kusin med Eva.
Alma Söderhjelm, professor i historia vid Åbo Akademi, är åttonde kusin med Eva Acke.
