Det idylliska röda trähuset i centrum av Nykarleby badar i sommarens solsken. Köket i det restaurerade huset invid älven andas bohemiskt sommarstugeliv. Vedspisen och färggranna plastkärl på de vita väggarna fångar ögat.
Kökets medelpunkt är ett ovalformat modernt plastbord. Vid det har Monika Sandvik-Nylund och dottern Emma Nylund bänkat sig. Det är dags för ett Skypesamtal till Nairobi i Kenya, där maken Bo Nylund och tonårsbarnen Lisa och Elias befinner sig.
Kenya har varit Bos arbetsplats de senaste två åren. Uppdraget där är så gott som uträttat. Bo och barnen ska flyga till Finland om ett par dagar. Coronatesterna är gjorda, och ifall resultaten är negativa, börjar resan till hemlandet planenligt.
”Tanken är att Bo, Lisa och Elias först ska sitta i karantän i vår stuga i Evijärvi. Därefter kommer de till Nykarleby”, berättar Monika.
Hör Nairobi?
En leende trio dyker upp på datorskärmen. Blicken dras till en liggande golden retriever mellan Lisa och Elias och till ylletröjan på Lisa.
”Det kan nog bli kallt här i Afrika också. Allt är relativt”, säger Lisa.
Nyheter utbyts i rask takt, till största delen på engelska. Emellanåt skjuter de in ett ord eller en mening på svenska. Ord och språk blandas naturligt och spontant. Alla är på gott humör.
”Vi försöker nog tala svenska sinsemellan när vi är tillsammans hemma. Men det är ganska krävande, eftersom både jag och min fru arbetar på engelska. Och barnen går också i engelska skolor ute i världen”, säger Bo.
Monika frågar om väskorna redan är packade. Sedan frågar hon på vilken restaurang trion ätit.
”På Ai Furusato, min favoritrestaurang?”
Av Monikas tonfall att döma skulle även hon ha låtit det japanska matställets håvor sig väl smaka.
Också Monikas arbetsplats är Kenya. På grund av coronasmittan kom hon dock till Finland redan i mars. Sedan dess har hon arbetat på distans från Nykarleby. Också Emma återvände vid samma tid till Nykarleby från London, där hon studerar.
