Idyllen i Moskva ska emellertid brytas. Storpolitiken kommer snart att för andra gången gripa in i Eric Gustaf Ehrströms liv, och liksom förra gången, 1808, heter huvudorsaken Napoleon, kejsare i Frankrike. Samma midsommarkväll som Eric Gustaf och Ottelin sitter vid fönstret i Moskva och längtar hem till Finland, den 24 juni, nås tsaren av beskedet att Napoleon med sin armé samma dags morgon vid Kaunas (i dagens Litauen) överskridit gränsen till Ryssland. Tsaren befinner sig då i Vilnius, några timmars ritt därifrån.
Napoleon har under sina drygt tio år vid makten lagt under sig en stor del av Europa och av den uppskrämde svenske kungen Gustav IV identifierats som det odjur som beskrivs i Uppenbarelseboken. Nu är detta ”odjur” på gång med den största armé som dittills skådats, omkring 685 000 man, vilket möjliggjorts av en av den franska revolutionens idéer, att arméer ska byggas på allmän värnplikt. Napoleons mål är att tåga mot Moskva och krossa Ryssland en gång för alla.
Napoleons ryska fälttåg med all dess komplexitet kan inte redovisas här, men givetvis blir kriget snart det stora samtalsämnet i Eric Gustafs och Ottelins värld. Första gången saken nämns i dagboken är i samband med ett besök på teatern, där det historiska dramat Karl XII vid Bender ges. En röst bakom Eric Gustaf säger: ”Som det gick vid Poltava med Karl XII, må det gå på lika sätt med Frankrikes Karl XII, som nu går att sönderslita vårt älskade fädernesland!” Eric Gustaf tillägger i dagboken:
”Detta var även min önskan., och med hjärtat uppfyllt därav gick jag hem och såg från mitt fönster månen skymta fram mellan Kremls åldriga torn.”
Det dröjer en hel månad, till den 24 juli, innan överheten ger närmare information om kriget. Men det manifest, undertecknat av tsaren själv, som då sprids inleds desto tydligare: ”Fienden har med en fruktansvärd styrka brutit över våra gränser, han går att stycka och sönderslita vårt älskade fädernesland…”
En som drabbas av kriget är Christian Wenster, då det tar bort uppmärksamheten från den banbrytande uppfinning han är i färd med att lansera. I korthet är historien denna:
Redan i Åbo har Wenster experimenterat med något han kallar hydrostatiska maskiner. Idén är att man med en sådan maskin ska kunna gå i vattnet, till exempel över ett vattendrag, i syfte att förekomma sjöskador. Enligt Eric Gustaf har Wenster misslyckats när han demonstrerat uppfinningen i Åbo, men nu är han på gång med en förbättrad version.
Wenster erbjuder Eric Gustaf att testa maskinen, vilket denne gör genom att gå över Moskvafloden ett stycke utanför staden:
”Maskinen måste för jämviktens skull spännas under bröstet, och när jag kom på djupet stod vid pass en tum av maskinen ovan vattnet. Jag kan således av egen erfarenhet fälla det omdöme, att hans uppfinning bör kunna bringas högre än till blott charlataneri…”
Det Wenster inte kunnat föreställa sig var att han i Moskva skulle få en rival, som uppfunnit en annan hydrostatisk maskin.
”Denna hans rival var en skräddare, hemma från – Helsingfors. Skräddaren hade kastat bort sin synål, liksom auditören sin penna, och begynt fundera på en maskin varmed man skulle kunna gå, ej blott i utan till och med under vattnet. Skräddarens maskin är huvudsakligen en dykningsmaskin. Den består av en kupig mässingshatt, genom vars nedra öppning han instack hela huvudet och fästade kanten därav med varmt beck. För ögonen hade han ett fönster bestående av en liten glasbit infästad med beck. Övra ändan var öppen för andedräkten, och därvid var fästad en läderslang, vars övra ända vilade på en mässingsbåt, som skulle hindra den att gå under vattnet, och således behålla andedräkten fri.”
Här går försöket, som Eric Gustaf bevittnar, inte så bra:
”Med denna coiffure [frisyr] på huvudet spatserade skräddaren ut i floden, och då han kommit så långt att vattnet gick honom under bröstet, satte han sig. Härigenom kom huvudet så djupt under vattnet att hans lilla fönster var betäckt. Själv trodde han att hela hatten var nedsänkt och begynte att röra ansiktet fram och tillbaka för att pröva godheten av mässingsbåten, men vid första rörelse med huvudet kantrade denna, och då han en gång svängde huvudet för mycket, inströmmade vatten genom övra ändan, och skräddaren var på vägen att kvävas, men vad gjorde han? Han steg upp, tog hastigt fram en sten utur fickan, och slog sönder sitt fönster.”
Mer hörs inte om detta projekt, däremot berättar Eric Gustaf att Christian Wenster efter en reklamkampanj under två dagar låter Moskvas invånare se ett prov med hans vattenmaskin. Provet går bättre än det i Åbo, men på grund av de aktuella krigshändelserna får han ”ganska få åskådare och följaktligen litet inkomst”.
