Rädslan för vargen har djupa rötter, och historiskt har mötet mellan varg och människa i Finland många sorgliga inslag. Zacharias Topelius var barnens stora försvarare, och de ständiga rapporterna om vargdödade barn gjorde honom rasande. I ursinniga artiklar beskrev han ett samhälle som inte klarade att skydda sina barn ens när de lekte vid hemmets grind. 1881 tog regeringen beslutet. Vargen skulle utrotas.
Terese Bast

När vargen utrotades

I november 1881 var Zacharias Topelius heligt arg. Han var 63 år, hade tre år tidigare avgått som Helsingfors universitets rektor, tilldelats titeln statsråd och bodde nu på Björkudden i Sibbo. Här följde han noga med händelserna i storfurstendömet, och hans ilska gällde handfallenheten när det gällde att få död på de vargar som tog barn.

En serie barnarov hade inletts i Åbotrakten i januari året innan. ”Här behövs ingen känslofull skildring. Vi skola varken tala om de olyckliga offrens nödrop eller om deras mödrars förtvivlan. Vi skola sakligt och enkelt notera fakta”, inleder han den långa artikel han tillställde Hufvudstadsbladet, publicerad den 18 november 1881.

Sedan redovisar Topelius sjutton fall under perioden oktober 1880 – november 1881. Nedan hans beskrivning något nedkortad och i några fall preciserad med detaljer ur den officiella rapport som tillställdes guvernören i Åbo och Björneborgs län.

”Här behövs ingen känslofull skildring, vi skola sakligt och enkelt notera fakta”

Zacharias Topelius

Zacharias Topelius (1818–1898), journalist, författare, historieprofessor och influencer, säkert den mest betydande i 1800-talets Finland.

Letala, 7 oktober: Ett barn uppätet av varg. (Bleckslagaren Matts Granfors 5 ½ år gamla flicka.)

Pemar, 6 oktober: Vargen jagade tre barn som vallade boskap på en äng, uppnådde det yngsta, en flicka om 3 à 4 år, vid gärdet, slök hennes inälvor och sprang bort.

Vemo (Vehmaa), 16 oktober: En inhyseskvinnas son, 5 ¾ år gammal, saknades och fanns söndersliten i skogen en verst (rysk längdenhet, 1067 meter) från torpet. En stor del av barnet uppätet.

Halikko, 22 oktober: Barnen återvände kl. 5 e.m. från skolan. Mitt i byn grep vargen en 8 års gosse och bortförde honom, men skrämdes av en tillskyndande karl, släppte sitt byte och begav sig makligt till skogs. Gossen räddad men svårt skadad.

Somero, december: En 11-årig pojke anfölls på vägen till rian av varg, släpades mot skogen, fick fatt i en gärdesgård och undkom, men så illa riven, att han snart dog.

Nousis, 14 maj: En gosse om 5 år lekte några famnar från boningshuset. Efter några timmar återfanns delar av av hans kropp 1 ½ verst från gården.

Karjala, 15 maj: Kl. 10 sågs en varg vid torpet. Modern sprang ut och såg vargen gripa hennes 4 ½-åriga flicka om livet. Fadern förföljde förgäves odjuret och såg det med flickan i gapet simma över en å. Endast trasor av barnets kläder återfanns.

Nousis, 10 juni: Modern ville resa till Åbo och tillsade sin 10-årige gosse att hämta hästen från beteshagen. Gossen försvann och söktes förgäves. Nödrop hade hörts och vargspår konstaterades.

Nousis, 15 juli: Modern väntades hem från utearbete, 7-årige sonen Johan gick att möte henne. Modern hörde ett skri och fann slutligen hans huvud samt övre delen av kroppen. Vargen sågs makligt lunka till skogs utan att bli förföljd.

Karjala, 22 juli: Torparen Isak Hartmans söner, Gustaf på 9:e året och Anselm 6 år, plockade bär ½ verst från hemmet. En stor varg släpade bort Gustaf, en del kvarlevor påträffades två dagar därefter.

Masku, 31 juli: Ett två års barn togs av varg från gårdens förstuga. Andra morgonen hittades barnets ena sko och strumpa samt några kroppslämningar.

Letala, 3 augusti: Torparen Savéns tre barn skulle föra kreaturen till beteshagen. Vargen tog yngsta barnet, en flicka om 8 år. Föräldrarna lyckades skrämma bort rovdjuret under dess måltid, men barnet var då sönderrivet.

Karjala, 15 augusti: Torparen Nummelins 5 år gamle Oscar var med sin mor i skogen en verst hemifrån. Vargen grep gossen i moderns åsyn. Han påträffades död två dagar senare övertäckt med mossa, med stora sår efter vargbetten.

Virmo (Mynämäki), 10 september: En 11-årig vallgosse åt middag i torpet, erinrade sig, att han glömt stänga en grind, sprang ut, greps av en lurande varg och släpades till en äng, där man sedan återfann övre delen av hans kropp.

Virmo, 1 oktober: 8-årige Karl Santala skickades av modern att hämta vatten från en brunn, 35 famnar från stugan. Greps av vargen i moderns åsyn och släpades bort. Kläderna och några kroppsdelar hittades.

Vemo, 31 oktober: Två små barn skickades på ärende till ett närbeläget torp. Anfölls på vägen av tre vargar och flydde mot torpet, där det ena barnet, en flicka om 6 år, greps på trappan och bortfördes av vargen, ehuru några ryska topografer försökte hindra det. Kvarlevor påträffades och 7 verst från torpet barnets huvud.

Masku, 7 november: Landbonden Frans Grönroos 5-årige son Kalle Oskari lekte med en kamrat vid landsvägen nära torpet. Vargen tog gossen, som på kvällen hittades söndersliten två verst från gården. Odjuret, uppskrämt av skott, hann inte avsluta sin måltid.