Minnen från Hjulfors
När Juha nu reflekterar över sina livserfarenheter, är språket ett givet tema.
”Farmor var en av de första laestadianerna i Kannus. Jag minns en resa till Hjulfors i Esse till farmors syster Marias begravning. Deras älsklingsbror predikade [samme Isak Fellman som nämns i artikelns början]. Stugan var fullproppad med folk, man predikade och sjöng hela dagen på Essesvenska, nog fick jag ett språkbad den dagen alltid.”
”Jag hade lätt att lära psalmer, när min syster sjöng dem tillsammans med mig. Den vägen kunde jag memorera ord, men tyvärr fungerade den metoden inte i skolförhören. Däremot har handikappet inte hindrat mig som radiojournalist, det jobbet handlar inte om att läsa ur manus, utan om att man skapar i nuet.”
Det har visat sig att även Juhas morfar “Kevarin Juhani”, som drev kyrkbyns gästgiveri, hade en svensk bakgrund, genom fadern Johan Wistbacka från Terjärv.
En lärdom är att mycket i det till synes helfinska Kannus har koppling till det svenska. Juha nämner den period kring förrförra sekelskiftet, då järnvägen nådde orten och Amerikaemigrationen var som livligast.
Med järnvägen kom svensktalande personer, som stationschefen Gustav von Numers, som skrev teaterstycken som översattes och uppfördes i Kannus. På samma sätt kom Amerikaåtervändarna med nya idéer, till exempel genom Oskari Tokoi, som under ett antal val skulle bli socialdemokraternas stora röstmagnet vida omkring.
”Kontakten till omvärlden vidgades, och med det öppnades kulturlivet i Kannus”, säger Juha, som gjort flera radioprogram om Tokoi och även har ett eget minne av denne från hans hembygdsbesök 1957.
Finlandssvensk
Numera har Juha alltså sin fasta punkt i Kannus, i det hus hans farfars lillebror byggde 1905, köpt av Juha som ett renoveringsobjekt för tio år sedan.
Varför flyttade du tillbaka?
”Jag arbetade i Haparanda, bodde nästan på redaktionen, det blev ingen egen tid. Det här huset blev ett slags terapiprojekt, jag kom ur ekorrhjulet. Fortfarande är jag mycket på resande fot, till särbon i Helsingfors och dottern i Skåne, men bara här jag kan styra över allt själv. Här är mina böcker, det definierar vad som är mitt hem.”
Juha Tainio har alltså skrivit sig som finlandssvensk.
”Min far gjorde fel när han aldrig talade svenska med mig. Hade jag fått svenska språket i hemmet, hade världen öppnat sig för mig mycket enklare.”
