Skräckupplevelser
Rune och barnen råkade ut för en ruskig händelse på badstranden.
”En grupp män kom emot mig, hotade först med djungelkniv och sedan med revolver, allt medan barnen lekte hundra meter längre bort”, berättar Rune.
Rånarna tog allt, både pengar och annat av värde. Då gänget flydde från platsen avfyrade de ännu två varningsskott mot Rune. En kula strök förbi honom farligt nära.
”Barnen blev förstås rädda, speciellt Josefina som lider av en utvecklingsstörning i hjärnan. Händelsen har satt djupa psykiska spår i henne.”
En annan gång blev Rune bestulen på sin mobiltelefon, trots att den var fästad med en kedja i byxorna.
”Jag ropade att någon skulle stoppa tjuven, och flera människor tog direkt upp jakten. Då de nappat honom kedjade de honom med handbojor i en lyktstolpe. Därefter fick han en rejäl omgång stryk.”
”Tjuven undrade högt varför alla utom mannan som blev bestulen gav sig på honom”, minns Rune.
Att göra en brottsanmälan hos polisen skulle ha varit bortkastat.
”Vår erfarenhet var tyvärr att polisen var korrumperad och inte sällan samarbetade med tjuvarna”, förklarar Satu.
Besvärligt att återvända
Bolivia innebar alltså dramatik och faror, och samtidigt massor av positiva, lärorika och intressanta upplevelser. Men i början av 2005, då det politiska läget började bli hotfullt, kände familjen att det var dags att återvända till Finland.
Ett problem var också Bettinas och Josefinas utvecklingshandikapp och Josefinas epilepsi som begränsade skolgången.
”De lärde sig varken läsa eller räkna. Specialskolor fanns inte”, säger Satu.
De tre sista åren undervisade Rune i informationsteknik i samma skola där familjens barn gick. Vid det laget hade han lagt ner jordbruksverksamheten. Skolan var en engelskspråkig privatskola underställd universitetet i Cambridge.
”Alltså en skola för förmögna människor. Vi var inte rika, och många gånger blödde mitt hjärta då vi inte hade råd att köpa samma saker åt våra barn som deras klasskamrater fick av sina föräldrar”, berättar Satu.
