Temat för i dag är olika benämningar på ett ”mindre utrymme där man uträttar naturbehov, särskilt i form av liten separat byggnad och vanligen utan spolningsanordning”, som det heter i en av mina definitionsordböcker.
Ord med betydelsen ’avträde’ har nyligen behandlats i medierna, men dialekternas brokiga terminologi kan gärna få ytterligare belysning, så jag ska här lämna ett bidrag.
Jag börjar med några ord där betydelsen ’hus’ ingår. Det enkla hus är en gammal dialektal benämning också på ett fristående avträde. Man ”går på huset” både i vårt land och i Sverige, och så har man bevisligen sagt (och gjort!) sedan medeltiden. Benämningen hus har övertagits också av våra finska landsmän; huusi, huussi, hyysi är vanliga finska former.
Det oförargliga men mångtydiga hus kan kompletteras med en förtydligande förled; vanligast är skit. Resultatet blir då mindre rumsrent. Ordböckerna varnar för sammansättningen skithus och betecknar ordet som ”starkt vardagligt”.
Svenska Akademiens ordbok ger ett äldsta skriftligt belägg för skithus från 1681. I våra dialekter har ordet stor spridning och är säkert urgammalt.
Ett ofta diskuterat ord med etymologisk anknytning till hus hittas i Ordbok över Finlands svenska folkmål (FO) under uppslagsordet hynska. Ordet är känt bara i österbottnisk dialekt, från Karleby i norr till Närpes i söder. Uttalet varierar. FO ger bland annat hynstjo, hy:stjo och hy:sjo.
Ordet är ett lånord. Det bygger på ett medeltida tyskt huseken eller husken, som är en diminutivbildning (en ”förminskningsform”) av det medeltida lågtyska hus. Grundbetydelsen är alltså helt enkelt ’litet hus’.
Ordet är känt också från andra håll i Norden. Äldre svenska och danska hade hysken; hysk(j)e förekommer i norska dialekter. Det lågtyska husken har via en fornsvensk form hysikke också nått finskan, där formen hyysikkä tydligt återspeglar originalet. Varianten hyyskä förekommer också.
En annan österbottnisk specialitet är det kortstaviga mak ’avträde’ med den bestämda formen: matsi eller matji. För Österbottens del har ordet antecknats bara i Karlebynejden, men det är också känt från delar av Åboland och östligaste Nyland.
Också mak är av medeltida tyskt ursprung. Det är i sista hand fråga om samma ord som det mak som vi har i till exempel uttrycket i sakta mak och i adjektivet maklig.
Orden innehåller ett betydelseelement av lugn och ro och bekvämlighet. Mak kunde därför användas som beteckning på ett bekvämt och gärna lite avskilt ställe, vare sig detta var ett riktigt gemak, alltså ett bekvämt inrett rum i ett slott, eller en simpel bekvämlighetsinrättning. Åbo slott inrymmer både ett kungs- och ett drottningmak, som naturligtvis är ”mak” av den mindre prosaiska sorten.
Betydelseutvecklingen från ’gemak’ till ’avträde’ tycks ha skett på tysk botten redan under medeltiden. Ordet är tidigt belagt. ”Tå man på hemligh maak gåår”, heter det i 1541 års bibelöversättning (1 Sam. 24: 4; Bibel 2000 talar om att ”uträtta sina behov”).
Mak förekommer också i sverigesvenska dialekter och i äldre danska. Det har i likhet med många andra kulturord lånats in i finskan, där det har fått formen maki eller makki.
Sammansättningarna skitmak och skitumak förekommer på sina håll i södra Finland. Makhus har upptecknats i den åboländska skärgården och i Sverige. Det tautologiska hynskomak är känt från Vörå.
Flera benämningar har sin utgångspunkt i att besöket i ”maket” var en privat angelägenhet, eller i att huset var litet och ofta hade en undanskymd placering. Redan under medeltiden kunde det därför kallas privet, ett ord som i sista hand bygger på medeltidslatinets privatum. I våra dialekter är ordet främst känt från södra Finland. För Österbottens del har vi det bara från Närpes.
Olika varianter av hemlighus är en naturlig benämning på den diskret placerade byggnaden. Ordet påträffas redan i fornsvenska dokument; hemelikhus, hemilshus kunde det skrivas. Bortsett från enstaka ströfall på Åland förekommer ordet inte i finlandssvenska dialekter. För övrigt är det ålderdomligt och lite skämtsamt.
På olika håll längs sydkusten och i Sverige kan man uppsöka ett appartemang (med uttalsformer som apartemang, partemang och partumang) för att förrätta sitt tarv. Ordet har sina rötter i latinet och betydde ursprungligen ’avskilt rum, avskild del av ett hus’ och är för övrigt samma ord som engelskans apartment ’bostad’.
Några termer har sina rötter i ord som betecknar små rum av olika slag. Viktigast är engelskans closet ’litet rum’ som vi i betydelsen ’toalett’ har lånat som klosett. Water closet har via förkortningen wc gett oss det finländska vardagsordet vessa ’vattenklosett’.
En nära parallell finner man i de sydfinländska lilla kammaren och lillkammaren, Det senare har antecknats också i Närpes.
Vårt nutida finländska standardord är tupp. Ursprunget är oklart. För egen del har jag försökt finna en anknytning till Zacharias Topelius och hans öknamn Tuppen, men det är en annan historia.
