Kerttu Kallio kunde inte undgå att beskrivas som Kyöstis dotter – dotter till Agrarförbundets mångårige ledare Kyösti Kallio.
Kyöstis livshistoria har en sagas drag. Från anspråkslösa förhållanden, från Kontio i Ylivieska, gav han sig ut i världen och banade sig i kraft av sin begåvning och en ansvarstagande karaktär väg över alla hinder, tills han blev, inte rikets kung, men väl republikens president.
Kyöstis släktrötter var rotade i den österbottniska myllan sedan medeltiden. På typiskt österbottniskt vis var hans föräldrar även släkt, sysslingar.
Som tolvåring blev Kyösti fosterson hos sin fars barnlösa kusin Anttuuna Kangas, som hade ärvt ett jordbrukshemman i grannkommunen Nivala. Anttuuna såg till att Kyösti gick först i mellanskolan i Brahestad och därefter i lyceet i Uleåborg. Kyösti var en social talang, skrev dikter och sjöng i kör. Men att lära språk var oöverkomligt svårt. Efter fjärde klassen avbröt han skolgången.
I stället blev Kyösti bonde på de hemman som Anttuuna köpt, Heikkilä-Mehtälä. Han förvandlade myrar till åker och köpte upp ny mark ända borta i Haapavesi. Småningom växte hemmanet till det största i Uleåborgs län, med 250 hektar åker.
Tidigt engagerade sig Kyösti också i ungdomsföreningens verksamhet, där han träffade Kaisa Nivala. De gifte sig 1902 och barnen blev sex. Kerttu, född 1907, var nummer tre.
Redan då, vid 34 års ålder, var Kyösti väletablerad politiker. 1904 hade han valts in i lantdagen som representant för bondeståndet. Han var motståndsman, medlem i det politiska hemliga sällskapet Kagalen. Vid lantdagsreformen drev han på kvinnornas rösträtt. Livet igenom var han nykterist.
Väl inne i maktens boningar skulle Kyösti aldrig lämna dem. Han satt i alla riksdagar tills han blev president 1937, var talman i femton av riksdagarna och medlem i elva regeringar, varav fyra som statsminister.
Man kan gissa att Kerttu Kallio växte upp med en far som mest var frånvarande. Det bekräftas av Tytti Isohookana-Asunmaas biografi om Kerttu, Yhteinen hyvä – paras hyvä (2008).
Bilden av Kerttu som en tänkande och känslig flicka växer fram. Hon lärde sig allt som fanns att lära på en bondgård, och hade särskilt gott handalag med djuren. De sex syskonen var varandras bästa vänner, och när de liksom sin far skickats till lyceet i Uleåborg växlades breven tätt mellan dem och föräldrarna. Skrivna brev var den tidens WhatsApp.
Även om Kyösti var pappa på distans, mestadels från Helsingfors, var han en omtänksam familjefar. Kerttu var pappas flicka. Hon avslutade själv breven till sin far så. Isän tyttö Kerttu.
Och liksom pappa fick Kerttu i skolan kämpa med språken, frånsett modersmålet. I abiturientklassen hade hon 10 i finska och 4 i svenska. I studentskrivningarna hudade hon, men bet ihop, intensivläste svenska under sommaren och klarade sedan höstens studentskrivningar galant.
Kyösti hade sin plan klar. Kerttu skulle studera till agronom vid Helsingfors universitetet. Han hade talat med professorn i ämnet, Johannes Valmari. Pappa hade även ordnat med bostad och tågbiljetter till Kerttu och skulle möta vid tåget.
Kerttu tyckte att hon behövdes på hemgården, där arbetskraften inte räckte till, men gjorde som pappa ville. Väl i Helsingfors kände hon sig obekväm. Hon tyckte att folk stirrade på hennes studentmössa – den vanliga huvudbonaden för studerande. Hon ville byta till något annat, men då protesterade pappa.
Också universitetskurserna blev ett stressmoment. De visade sig i hög grad gå på… svenska. Och för Kerttu, som kunde allt det praktiska på hemgården, var de alldeles för teoretiska. Hon återvände hem och började arbeta i ladugården.
Kanske hade en annan sak också betydelse. En långvarig vän till familjen Kallio var lantdagsmannen Filip Saalasti, vars barn ofta vistades hos Kallios på Heikkilä, särskilt sonen Teuvo.
Teuvo skulle bli Kerttus man, men vägen dit blev lång, och hennes far var inte glad. När Kerttu och Teuvo sommaren 1935 meddelade att de avsåg att gifta sig, fick Kerttu brev av pappa. Hon läste brevet med tårarna strömmande längs kinderna.
Hur Kyösti formulerade sig vet vi inte, men tydligen ansåg han inte Teuvo ha förutsättningarna att grunda ett sådant hem som Kerttu borde ha. Det blev bröllop ändå, men bröllopsdagen mindes hon som en fullständig besvikelse.
Med Teuvo var hon ändå lycklig. Som nyförälskad hade Kerttu 1930 åter skrivit in sig vid universitet, den här gången gick agronomstudierna bra. Hon fick äntligen uppleva att livet kunde vara sorglöst. Hon uppträdde som sångerska och tog sånglektioner. Vid finare tillställningar var pappa hennes bordskavaljer.
Kerttu deltog också engagerat i tidens debatter, men lovade sig själv att aldrig bli politiker. Hon ville inte ha ett sådant liv som pappa. När huvudstaden inför presidentvalet 1931 fylldes med valreklambilder av Kyösti Kallio, gick hon nedböjd för att ingen skulle se vem hon liknade.
Vid följande presidentval 1937, då Kyösti blev vald, var Kerttu klar med sin examen, hade med Teuvo husbondsansvaret för Heikkilä och första barnet var på väg.
Kyösti Kallio skulle som president prövas på det grymmaste sätt. Hans hälsa hade försämrats redan tidigare, vinterkrigets händelser blev honom övermäktiga. Hans kommentar, när han undertecknade den fullmakt som fredsförhandlarna i Moskva behövde, är berömd. ”Må min hand, som har blivit tvingad att underteckna ett sådant papper, förtvina.” Ett halvt år senare var handen förlamad.
Kyösti Kallio begärde avsked som president den 27 november 1940. Kerttu åkte till Helsingfors för att hjälpa honom med flytten hem. Hon fick skriva hans tackbrev och styra hans hand, så att breven fick hans signatur.
Men värre skulle komma. Kerttu beslöt följa sin far på tågresan hem, orolig för hur han annars skulle klara sig. På järnvägsstationen väntade hon i presidentvagnen och såg sin far närma sig med Mannerheim vid sin sida. En musikkår spelade Björneborgarnas marsch. Hon såg sin far stappla, rusade fram och lossade på hans halsknappar. Hon sprang till konduktörsvagnen och hämtade förstahjälpväskan. Men då låg Kyösti Kallio redan död i sin adjutant Aladár Paasonens armar.
Presidentens dotter skulle möta fler prövningar. Teuvo inkallades i krigstjänst, men hamnade på grund av lungsot på sjukhus. Med tredje barnet på väg fick Kerttu ensam sköta hemmanet. Inför fjärde barnets födelse var hon så orolig för att dö från sin man, att hon planerade för att Teuvo i så fall skulle gifta sig med hennes lillasyster Kaino, vars man stupat i vinterkriget.
Men det blev Teuvo som dog, av lungsoten, när Kerttu åter var höggravid. Deras femte barn föddes 28 timmar efter Teuvos begravning. Kerttu skulle då strax fylla 40.
Inte långt efter detta fick Kerttu besök av en kvinnodelegation. Med den nyfödda i famnen tog hon del av ärendet: hon borde kandidera i det förestående riksdagsvalet. Hennes svar blev en suck: ”Inte nu detta också!”
Kerttus svar blev till sist ja. Hon hade ju på nära håll lärt sig hur det politiska hantverket fungerade. En gång hade pappa sagt att Kerttu, bara hon inte gifte sig, var den rätta att föra hans arbete vidare.
Kerttu Saalasti fick 8 179 röster i detta sitt första val, mest av alla i Agrarförbundet. Urho Kekkonen i samma valdistrikt fick 4 133 röster. Vid valvakan beskrevs Kerttu som ”sin store fars sanna dotter”.
Den gratulation hon fick, när hon mötte partiets valchef Arvo Korsimo, var inte lika vänlig: ”När du nu har roffat åt dig partiets röster, får du se till att bjuda representanterna för ditt valdistrikt på middag.”
Kerttu Saalasti skulle emellertid visa sig vara mer än sin pappas dotter. I aderton år satt hon i riksdagen, i två repriser var hon undervisningsminister. Hon drev fram grundandet av Uleåborgs universitet och långt mer än vad som går att berätta i denna artikel. För en sådan karriär räcker det inte att vara någons dotter.
Kerttu Saalasti gjorde också något hennes far aldrig gjorde: talade svenska offentligt.
Exempel på Kerttu Saalastis släktingar
Pertti Leivo, vd för K. Leivos bageri i Röringe, mormor är femte kusin med Kerttu.
Ulla Lassi, född i Vetil, professor i tillämpad kemi vid Uleåborgs universitet, mormors far är femte kusin med Kerttu.
John Pollar (Juho Pollari), född i Vetil, ledande predikant bland laestadianerna i USA, sjätte kusin med Kerttus mor.
Jan-Erik Granö, tidigare kommundirektör i Korsholm, sjunde kusin med Kerttu.
Hannu Salama, elmontör och författare, far är sjunde kusin med Kerttu.
Peter Boström, Katternö Ab:s styrelseordförande, far är sjunde kusin med Kerttu.
Roy Sabel, tidigare ordförande för Karleby stadsfullmäktige, farmor är sjunde kusin med Kerttu.
Birgitta Nylundh, familjedagvårdare i Oravais, mor är åttonde kusin med Kerttu.
Jeanette Whitmire, upphandlingsspecialist på Food Services of America i Seattle, far är åttonde kusin med Kerttu.
Jessica Lange, Oscarbelönad skådespelare i USA, mormor är åttonde kusin med Kerttu.
