Anna Parikka
Vem: Född 1979 och uppvuxen i Borgå. Flyttade till Frankrike i samband med sina doktorandstudier 2012 och har sedan dess bott utomlands. Bor nu i det lilla samhället Bluemont, Virginia, USA, tillsammans med maken Daniel Gillies och parets två hundar.
Bakgrund: Har en masterexamen i ekonomi och är doktor i astrofysik.
Karriär: Arbetade i egenskap av ekonom några år som bokförare innan hon sadlade om till astrofysik. Hennes första jobb inom den nya branschen var som specialist på USRA (Universities Space Research Association) och NASA-projektet SOFIA (Stratospheric Observatory for Infrared Astronomy), där hon hade hand om de vetenskapliga instrumenten och teleskopet.
Gillar: Är konstnärligt lagd och har alltid något projekt på gång. Tycker också om att sjunga, dansa och spela piano.
Brinner för: Att ständigt lära sig nya saker. Är också något av en språknörd, behärskar tio olika språk och är i färd med att lära sig fler. ”Just nu har jag snöat in mig på baskiska.”
Aktuell med: Arbetar sedan januari 2022 som rymdingenjör (Spacecraft Subsystem Engineer) på rymdbolaget OneWeb.
Utbildning
1999–2005: International Business, Åbo handelshögskola
2008–2012: Astronomi, Helsingfors universitet
2012: Master i fysik samt forskningsassistent, Helsingfors universitet
2012–2015: Astrofysik, Université Paris-Sud 11, Frankrike
2015: Doktor i astrofysik, Institute d’Astrophysique Spatiale, Frankrike
2015–2018: Postdoktoral forskare, Universität zu Köln, Tyskland
Anna Parikka om…
Finland: Finland är mitt hemland, och det kommer det alltid att förbli. Jag saknar sommaren, nypotatisen och min familj. Jag har också insett hur privilegierade vi är som får gå i skola och utbilda oss, oavsett vilken samhällsklass våra föräldrar tillhör.
USA: USA är mitt nya hemland, men jag blir nog aldrig amerikan i själen. Det finns mycket här som jag inte kan omfatta, men samtidigt många möjligheter som du inte hittar någon annanstans.
Klimatet: Under vår senaste resa till Antarktis följde vi med ett forskarteam som fokuserar på en viss art av späckhuggare som trivs i de kalla vattnen. Men just den här arten håller på att försvinna. De jagar framför allt sälar som sitter på isflak, men i takt med att isen smälter blir det allt svårare för dem att hitta föda. Jag har dåligt samvete för hur vi reser, men samtidigt behöver fler få upptäcka vad vi håller på att göra med vår planet.
Rymden: Jag fascineras av det faktum att vi aldrig kommer att bli fullärda. Jag har inga drömmar om att själv åka till rymden, utan vill vara den som har kontroll här nere.
Framtiden: Det viktigaste är att du utvecklas och trivs med det du gör. När jag inte längre känner att jag lär mig något nytt är det dags att gå vidare till nästa utmaning.