Frågar man Anne-Marie Eklund Löwinder hur paradiset ser ut, beskriver hon en havsudde täckt av slåtterängar, lundar och artrika ängsbackar, med blommor som den vita skogsliljan, Sankt Pers nycklar och stora bestånd av blodnäva, kungsmynta, jungfrulin och den viltväxande tidlösan, även benämnd “nakna jungfrun”, vacker och lömsk, genom sin giftighet.
”Pappa kom hem med ett Pong-spel, det var fantastiskt att se bollen studsa på tv-skärmen”
I paradisets lundar trivs fåglar som törnsångare, näktergal, svarthätta och rosenfink. I paradiset finns fästningsruiner både från storfurstendömets tid och krigsåren 1939−1945, då finska trupper befäste området, en vanlig syn är havsörnar seglande över landskapet. I vattnet runt udden är fisket gott, och allra mest gillar Anne-Marie att dra upp feta abborrar, för snabb förvisning till stekpannan.
Paradiset är numera naturreservat och dess namn är Herrö, den udde i Lemlands kommun på Fasta Åland som sträcker sig allra längst söderut. På Rönnskag, strax före Herröskatan, växte Anne-Maries mamma Anne-Maj Österman upp, och härifrån stammar också många av Anne-Maries tidigaste minnen. Här har hon i dag sin stuga, och här tillbringar hon så mycket tid hon kan.
Vilka vägar har Anne-Marie Eklund Löwinder tagit, för att bli en it-legend redan under sin livstid och som enda svensk ha invalts i Internet Hall of Fame? En status som i Norden innehas av bara en annan levande person, Linus Torvalds, med rötterna i Finskas i Jeppo.1
Anne-Maj, född Österman, utanför Herrö.
Framför allt har Anne-Marie skapat sin väg själv.
Sina första sex år bodde hon i en anspråkslös miljö på Södermalm i Stockholm. Då i skiftet från femtiotalet till sextiotalet fanns inte varmvatten i hemmet, värme fick man genom att elda koks, tvätten hängdes på tork fem trappor upp.
1963 flyttade familjen till Farsta strand, några kilometer söder om Söder, och livet blev ett snäpp bekvämare för familjen Eklund, bestående av pappa Bertil, drosk-ägare, mamma Anne-Maj, undersköterska, taxiförare och hemvårdare, Anne-Marie, hennes storasyster Marie-Louise och lillebror Mikael.
Pappa Bertil var uppvuxen som fosterbarn på Frösön i Jämtland, född av en ogift piga, och med femårig folkskola som utbildning. Under krigstjänstgöringen var han MC-ordonnans och 1945 chaufför för de så kallade vita bussarna, de som evakuerade ett stort antal skandinaver och judar från de tyska koncentrationslägren. Bertil gifte sig tidigt och blev far till tre barn.
Mamma Anne-Maj växte upp under jobbiga omständigheter (modern Anna var manodepressiv, fadern Artur var i Malmö i jobb på Kockums varv). I tonåren drabbades hon dessutom av tbc och vistades en tid på sanatorium i Åbo. Hon tillfrisknade, gifte sig med en sjökapten och blev mor till två barn. Mannen var emellertid mest borta, äktenskapet olyckligt, Anne-Maj ville skilja sig, maken inte. Anne-Maj tog då barnen och flyttade in hos sin far i Malmö.
Nästa steg, i femtiotalets mitt, var att de båda, Bertil och Anne-Maj, träffades i Malmö och blev ett nytt par, efter en tid med Södermalm i Stockholm som bosättningsort. Med i familjen följde Anne-Majs son Alf från det förra äktenskapet, en son som på grund av ett medfört hjärtfel dog tolv år gammal, ungefär samtidigt som Anne-Marie föddes.
”Min pappa var väldigt teknikintresserad och köpte hur mycket apparater som helst. Han kom hem med hushållsapparater som mamma inte visste vad hon skulle göra med. Han hade flera radioapparater och komradio (radiotelefon) och brukade lyssna på polisradion för att som taxichaufför följa trafiksituationen”, berättar Anne-Marie.
”Någon gång kring 1970 kom pappa hem med ett Pong-spel till min lillebror, det klassiska tv-spel där det fantastiska var att en boll studsade från den ena sidan skärmen till den andra. En del av mitt teknikintresse kommer säkert från pappa.”
Anne-Majs arv till sin dotter går inte att mäta.
”Trots allt hon varit med om var mamma en otroligt positiv och tolerant människa. Hon var verkligen min stora idol.”
Som antytts var Anne-Maj också den som gav Anne-Marie hennes åländska identitet. När hemmanet på Herrö styckades, fick Anne-Maj och hennes två syskon var sin tredjedel. Med jämna mellanrum åkte Anne-Maj dit med barnen och hälsade på föräldrarna; hennes pappa var nu återkommen till Rönnskag.
”Mormors kynne bäddade för konflikter, så till sist sa min mamma: Vi kommer inte hit mer om vi inte får en tomt där vi kan bygga ett eget hus! Det huset är nu mitt”, berättar Anne-Marie, evigt tacksam för att hon sedan barnsben varit med om att skjuta, plocka och sveda fågel, hämta upp mat ur sjön, laga trasiga nät, sköta odlingar och annat som hört till vardagen i skärgårdsmiljön.
Ramen för detta är ännu en intressant släkthistoria, som i korthet handlar om att Anne-Maries mormors far, Theodor Selenius från Föglö, i tiden steg i land och köpte hela Rönnskag. Theodor var ensamstående far och hans dotter Anna hittade sin tillkommande Artur på andra sidan viken.
”Theodor var mammas bästa vän, han var den som hjälpte henne och skyddade henne när hon hade det som svårast”, säger Anne-Marie.
Anne-Marie på sitt Ålandsställe
Tror man på stjärnorna, kan det ligga nära till hands att hävda att Anne-Maries nära relation till Internet inte är någon slump. Åtta dagar efter hennes födelse den 26 september 1957 drog nämligen en tidigare osedd stjärna fram över natthimlen, den 4 oktober, och väckte global uppståndelse. Det var Sputnik, den första av människan i rymden uppskickade satelliten, en triumf för den sovjetiska teknologin.
Sputnik anses allmänt vara startpunkten för Internet, genom USA:s reaktion att omedelbart sätta ny fart i den tekniska kapplöpning där det gällde att skaffa sig ett försprång gentemot den kommunistiska fienden. Bland annat bildades en ny myndighet ARPA (Advanced Research Projects Agency) för att skynda på försvarsforskningen.
