Nu är Juha hemma igen

Blev svensklärare
Nu bar det åter i väg till Eskilstuna, och småningom skulle Juha Tainios karriär som radiojournalist inledas på allvar. Före det fick han otippat ett annat jobb – som svensklärare. Hans svärfar organiserade utbildningar i svenska för nyinflyttade finnar i Eskilstuna, och tyckte att Juha kunde lära dem grunderna.

Juha hann också arbeta som bilförsäljare, dock så att han framför allt fick agera tolk.

”De som tyckte att de gjort en dålig bilaffär kom och klagade. Många var finnar, och snart fick jag hålla på och tolka dagarna i ända. Till sist anställdes jag med fast lön för det.”

Militärtjänsten gjorde Juha i Obbnäs. När han var tillbaka i Eskilstuna 1971 hade bilfirman lagt ner. Han ringde den dåvarande chefen för Sveriges Radios finska radioverksamhet, Stig Törnroos, berättade om sin radioutbildning och fick börja frilansa med Eskilstuna som bas.

Året därefter fick Juha ett sommarvikariat i Stockholm, och erbjöds sedan sätta i gång fasta finska radiosändningar i Örebro. När han lämnade jobbet på Sveriges Radio, efter 43 år, hade han hunnit arbeta också i Stockholm, Uppsala, Luleå och Haparanda.

 

Språkliga rättigheter
Ett huvudtema i Juhas radiogärning har varit finnarnas historia i Sverige och deras språkliga rättigheter. Det har lett honom in på legenden Ragnar Lassinanttti, radiojournalist, politiker, landshövding i Norrbotten och personlig vän med Urho Kekkonen.

”Ragnar drev skickligt den finska språkfrågan. Undre många år var Lassinantti vid sidan av uppdraget som riksdagsman tillförordnad programchef för de finska sändningar (’Ragnarin raatio’) han själv fick i gång i Sverige 1957. Den tiden hade Sveriges Radio också politiskt valda redaktörer, Ragnar var socialdemokrat, utan det politiska stöd det innebar hade han aldrig lyckats.”

Vid ett seminarium fick Juha höra att 700 magnetband med Lassinanttis radioprogram hade räddats från förstörelse. I ett samprojekt mellan Sisuradio (Sveriges Radios sverigefinska kanal) och Luleå Tekniska Universitet (grundat genom Lassinantis arbete) digitaliserade han dessa band och lyssnade igenom en stor del av dem.

”Musikprofessorn Timo Leisiö i Tammerfors hörde vad jag ägnat mig åt och sa: ’Du har gjort en arbetsgradu, sätt den till pappers och skicka till granskning.’ På det sättet fick jag min akademiska examen.”

 

Finnskogens hemligheter
Ett annat spår har fört Juha till finnskogarna. De hör ihop med huuhta, det svedjebruk som från ett område nordost om Viborg från 1300-talet till 1800-talet utvidgade sig västerut till södra Norge och österut till Tverområdet.

”Det var min andra sommar i Eskilstuna, och Outi skulle göra ett slutarbete om finnskogarna. Jag köpte en gammal folkvagn och så åkte vi i väg för att upptäcka dem. Nära gränsen till Norge hittade vi gravstenar där de svenska namnen fanns också i finsk version. Min svärfar tipsade mig att kontakta läraren Sigurd Bogran, som konstaterade att vi hittat hans släktgravar.”

Den första reportageresan 1972 lärde honom att det då fortfarande fanns åtta personer från Värmlands finnskogar som kunde finska. En av dem var Alma Augustsson i Göteborg.

”Hon kunde gamla trollformler. En sådan hjälpte en att inte bli stungen av getingar: Ampiainen, pimpiäinen, pieni lintu pikkarainen, älä minua pistä!

Kalevalaåret 1985 blev hektiskt för Juha. De första utgivningarna av uppteckningar med Kalevalamotiv hade gjorts i Sverige redan 1821, av Carl Axel Gottlund, Pieniä runoja, Suomen pojillen ratoxi (Små sånger till Finlands söners nöje), och de gavs nu ut i faksimiltryck.

En viktig bekantskap blev norrmannen Per Martin Tvengsberg, fylkeskonservator i Hedmark och ättling till skogsfinnar. Tvengsberg hade gjort omfattande studier av svedjebruket och var speciellt intresserad av de rågsorter som använts.

 

12 000-faldig skörd
På nätet kan man höra Per Martin Tvengsberg själv berätta om hur varje svedjelag kunde ha sin speciella rågsort, med speciella egenskaper som man odlat fram, till exempel utgående från olika sorters terräng. Rågen kunde ge otroliga skördar, och 1973 gjorde Tvengsberg ett fynd i samband med att en gammal ria revs i Grue finnskog.

”Det var tio rågkorn, inte mer än det. Alla såddes samtidigt, sju spirade. Från vart och ett av kornen växte en diger tuva med mycket högväxt råg. Den största tuvan hade 162 strån, som mest fanns 75 korn på ett strå. Kornet gav en över 12 000-faldig skörd”, berättar Per Martin Tvengsberg.

Tvengsberg har läst en god del av det finska runmaterialet och tycker sig ha ett bra svar på en central gåta: I rågtuvan bor Sampo. Han behöver få sova om vintern, får han inte det, blir han arg. Man har inte förstått innebörden av det, att den tvååriga svedjerågen behöver en viloperiod på vintern, för att ge riklig skörd.

Många norrmän har finländska släkt-rötter, och skogsfinnarna har numera minoritetsstatus i Norge. ”I söder har man utropat republiken Finnskogen, som väljer president varje sommar och deklarerar sig fritt från Norge. Första gången det hände blev det viss diplomatisk kalabalik”, ler Juha.

Numera är det också klarlagt att många norska folksagor har finsk bakgrund. Till exempel antas det kända sagoslottet Soria Moria ha fått sitt namn av finskans suuria muuria (stora murar).


Juha Tainio är välkänd bland finsktalande i Sverige, efter 43 år som radioreporter vid Sveriges Radios finska redaktion. Nu är han tillbaka i Kannus som pensionär, aktiv bland annat som nätverksforskare kopplad till Migrantinstitutet.
Bild: Kasper Dalkarl
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone