När 22-åriga Alexandra Harald gick i grundskolan och gymnasiet i Jakobstad fanns det inte på kartan, som hon säger, att hon skulle studera konst.
”Det gick bra för mig i skolan och lärarna föreslog att ’du ska väl bli biokemist eller nåt sånt’, och jag tänkte nog själv att jag skulle gå en mer traditionell akademisk utbildning.”
”Jag gick visserligen i Arbis konstskola för barn och tyckte om att måla och pyssla, men i de högre klasserna i grundskolan och i gymnasiet tillät jag mig inte att lägga tid på det. Mot konstskoleelever hade jag fördomen att de var lite lata”, berättar Harald.
Under sista året på gymnasiet drabbades hon av både psykisk och fysisk sjukdom. Det bidrog indirekt till att framtidsplanerna stöptes om.
”Sviter av en nervsjukdom gjorde att jag hade svårare att läsa och ta till mig saker på samma sätt som förut. Första året efter studenten behövde jag ta igen mig och hade lite ströjobb. Det var då jag kom på att jag kanske måste göra något mer praktiskt inriktat.”
När Alexandra sökte till, och kom in på, Novia höll hon inledningsvis alla dörrar på glänt. Kanske skulle hon bara gå där ett av de fyra år som normalt ger en kandidatexamen.
”Men jag insåg ganska direkt att det här är ett fantastiskt ställe, att det är här jag ska vara”, berättar hon.
När vi ses i början av februari går Alexandra tredje, eller näst sista om man så vill, året av utbildningen, och konsten har blivit ett sätt att bearbeta tankar och känslor. Under studietiden har det visat sig att begreppet bildkonst kan innefatta väldigt mycket, och inriktningen styrs mycket av de studerande själva. Utbildningsnamnet är kanske lite missvisande, funderar Alexandra.
”Jag brukar säga att jag slutade måla när jag började studera bildkonst. Just nu dras jag till installationer, skulpturer och fotografi, men jag har just börjat måla igen också.”
Om uppväxten i Nykarleby har påverkat Alexandra Haralds konst på något sätt är hon osäker på.
”Men jag är väldigt fascinerad av naturmaterial. Det hänger säkert ihop med att jag är uppvuxen med fårfarmning och älgjakt. Som barn sprang jag runt i slakteriet och lekte med inälvor. På sätt och vis är det jag gör nu lite besläktat med det.”
