Ursprungsgarantierna går i branschen under förkortningen GoO, Guarantees of Origin. I Finland hanteras systemet av Energimyndigheten.
Systemet finns definierat i EU:s förnybarhetsdirektiv, handeln med ursprungsgarantierna sker i Finland sedan juli 2013. På europeisk nivå administreras systemet av organisationen AIB (Association of Issuing Bodies).
Grundprinciperna är någorlunda enkla:
- Elproducenten får ett certifikat som anger elens ursprung för varje producerad megawattimme (MWh) el.
- Certifikaten säljs vidare till elhandlarna, som i sin tur annullerar certifikaten när elen säljs till slutkund.
- Elhandlaren är sedan enligt lag skyldig att redovisa elens ursprung på fakturan.
Att däremot hålla reda på hur elen går kors och tvärs genom Europas ledningsnät, och med vilken energikälla varje megawattimme är producerad, är en hel vetenskap, och mer än det.
Den elkund som inte får ursprungsmärkt el hänförs till residualmixen, som räknas separat för varje land. Så här lyder en definition av den:
”…den tekniska term för el som spåras implicit och är ett resultat av nationell elstatistik. Den implicit spårade residualmixen adderat med den explicit spårade elen motsvarar den totala energiförbrukningen inom en domän.”
De länder som ivrigast använder ursprungsmärkningen är, som framgår av tabellen här intill, Schweiz (drygt 79 procent av den inhemska elanvändningen) och Sverige (knappt 79 procent), medan både Norge (knappt 16 procent) och Danmark (7,5 procent) ligger lågt.
En kritik mot ursprungsmärkningen är att kunderna inte efterfrågat den och sällan förstår varför de måste betala för samma el två gånger.
Andra kallar systemet ett onödigt påhitt av EU och kritiserar det som en form av avlatshandel. Den svenska professorn i energisystem Björn Karlsson beskriver ursprungsgarantierna som falsk marknadsföring och en ”låtsaslek”.
Om en finländsk kund köper el från Norge, är elen då grön eller inte?
Det beror på hur den bokförs. Köper man samtidigt ursprungsgarantier, och dessa redovisas i det finländska ursprungsmärkningsregistret, är elen 100 procent förnybar i bokföringen. Utan ursprungsgarantier bör fakturan upplysa om att elen är fossil till 54 procent och kärnkraftsel till 37 procent (se artikeln till vänster).
I den verkliga världen är elen dock grönast om den är närproducerad. Om el ska överföras över långa avstånd, som från Norge, krävs en kostsam ledning, och en inte obetydlig del av elen läcker ut på vägen.
