ACER är den EU-övergripande byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheterna (i Finland har Energimyndigheten denna roll) som inrättades som ett verktyg i EU:s tredje energipaket, för att ”bidra till fullbordandet av den inre marknaden” för el- och naturgassektorerna. Byrån invigdes officiellt 2011 och har sitt säte i Ljubljana, Slovenien.
Vid ACER:s femte årliga konferens i somras uttalade Christopher Jones, vice generaldirektör i EU:s energidirektorat, att ACER:s roll ”kommer att behöva utvecklas”. EU-kommissionen överväger, sade han, ”en roll för byrån att övervaka växande regionala enheter [till exempel prisområden] så att de efterlever de regler och principer som är uppsatta, samt att de följer samordnade beslut”.
Så här har det emellertid låtit ända sedan ACER grundades. ACER har hittills bara levererat en enda produkt i den svällande byråkrati som benämns ”EU:s energipolitik”: REMIT.
Det uttyds Regulation on Wholesale Energy Market Integrity and Transparency, och är en förordning som förbjuder insiderhandel och marknadsmanipulation på de europeiska grossistenergimarknaderna, samt ålägger marknadsaktörer att omgående publicera insiderinformation.
ACER-chefen Alberto Pototschnig betonade vid seminariet hur ”de ambitiösa klimatmål EU har satt upp gör att vi kommer att få mer och mer förnybar energi i vår energimix, och därför behöver vi ett mer flexibelt energisystem för att klara av en större andel av förnybar produktion”.
Rena självklarheter, och uttalade gång på gång som om verkligheten var oföränderlig.
Ursprungligen fanns det förhoppningar om att ACER skulle ta tag i den splittrade och spretiga materia som dåtidens reglermyndigheter utgjorde i EU, och styra upp det i och för sig vällovliga arbetet med att skydda kunderna från marknadsmissbruk.
Men i dag har det som ska föreställa energimarknaden trasats sönder till något som snarare inger medlidande än rädsla. Vem är i dag rädd för Storbolaget? Vi har hört till leda att ”nationella och överstatliga reglermyndigheters roll och inflytande måste öka”. Och sedan öka ännu mer.
I retoriken från politiska tjänstemän i EU-kommissionen och politikerna i Europaparlamentet är det som om inget hade hänt, allt medan drömmarna om en fri energimarknad baserad på gammal hederlig marknadskonkurrens försvunnit ner i de finansiella slukhålen. Subsidierna till väderberoende kraftproduktion och den snedvridning av marknaden de medför nämns inte ens.
Byrån i Ljubljana (kanske fanns det en tanke med att placera den i EU:s periferi?) får ta emot uppmaningar om att skärpa sig, år ut och år in. Det kommer att låta likadant vid 2017 års möte.
