Allt handlar om upplevelser

Om du hade stannat i Vasa, hur hade livet blivit då?

”I Vasa fanns inte det utbud som fanns i Stockholm, så livet hade förstås blivit något annat.”

”Finland är annorlunda än Sverige på det sättet att allt handlar om betyg. Här handlar inget om betyg. Ingen har någonsin frågat efter mina betyg, trots att jag gärna skulle ha visat dem. I stället handlar allt om vem du är och vad du har gjort och vad du kan åstadkomma. Man frågar: Vad kan vi lära oss av din erfarenhet? Vad har vi för nytta av dig?”

”Betyg säger inget om hur man kommer att klara sig i arbetslivet. I dag har EQ blivit viktigare än IQ. Att välja rätt människor för att lösa en uppgift är viktigare än något annat”, säger Eivor.

Eivor minns ordagrant vad hennes lärare i gymnasiet, Nils-Erik Nykvist, sade i samband med studentexamen:

Kära vänner, ni kommer aldrig någonsin mera i era liv att veta så mycket om så många saker som just i dag. I morgon kommer era hjärnor att börja sortera bort allt som ni tror att ni inte behöver.

Samtidigt beskriver Eivor den finländska skolan mycket positivt. Den gav henne en allmänbildning som hennes jämnåriga i Sverige saknade.

”De hade ingen aning om en massa saker som jag visste. Det är klart att det hjälpt mig på vägen.”

Och ändå är den svenska skolan överlägsen den finländska i ett avgörande avseende:

”Från dag ett lär eleverna sig här att presentera saker för andra och argumentera för sin sak. Vi fick i skolan lära oss att hålla tyst, här lär man sig att höras och ta plats.”

 

Hur skulle Österbotten kunna utvecklas som turistmål?

”Jag är helt övertygad om att den nordliga delen av Norden har potential. Men jag tror att det är ett problem att man i Sverige, Finland och Norge funderar på det här var för sig, när man borde sälja in området som en region. Man är för lokal, tänker inte glokalt (på samma gång globalt och lokalt). Även om man säljer något som är lokalt, så ska kunderna sökas i en större kontext.”

”Fokus borde vara att sälja idén om vilken upplevelse man kan få, och så måste man paketera allt inklusive flyg och boende, så att allt blir väldigt enkelt för kunden.”

Det Österbotten kan erbjuda är sådant som naturupplevelser, världsnaturarvet Kvarken och de ljusa nätterna, ”som är något alldeles unikt”.

”Detta behöver kompletteras med aktivitetsupplevelser, människor kommer inte för att bara titta, särskilt inte den målgrupp som det här är fråga om”, säger Eivor, som snabbt hittar en konkret affärsidé: nattpaddling.

Alltså att paddla i älvar, sjöar eller till havs under ljusa sommarnätter under ledning av en kunnig guide.

”En stor marknad för Österbotten borde vara Tyskland, där man är fascinerad av den här delen av Europa, men även de nordiska länderna. Många svenskar har aldrig ens besökt Finland.”

”Jag säger inte att det är lätt att sälja Österbotten till turister, men man måste vara konsekvent och utveckla aktiviteter, ge folk en anledning att komma på besök.”

 

Finlandssvenskar är mycket eftertraktade som arbetskraft i resebranschen.

”De klarar en hel bukett med språk, och de har namn om sig att vara ambitiösa och ansvarsfulla”, säger Eivor.

Men flyttar man till Sverige, är man då förlorad för Finland?

”Min erfarenhet är att Finland aldrig brytt sig om oss som åkt i väg. Den som flyttar existerar inte längre. Och när man söker kompetens, håller man sig i hemfållan.”

Eivor undrar om det här är ett finländskt mönster.

”I Sverige går mycket ut på att bygga nätverk, men det handlar inte så mycket om de personliga kompisarna, utan om yrkeskontakter. Man hjälper varandra utan att man för den skull behöva känna att man är kompis. Men i Finland måste någon gå i god för att personen i fråga duger.”

”Det finns ett instängt drag i detta, som jag tror bidrar till att affärer går trögare och livet blir tyngre än vad det skulle behöva vara”, säger Eivor Andersson.

 


Eivor Andersson har gjort en formidabel resa i resebranschen. Vägen från det första jobbet som bokningskontorist skulle komma att leda till vd-uppdrag för båda de två resebranschdominanterna i Norden.
Bild: Karl Vilhjálmsson
TEXT: Svenolof Karlsson BILDER: Karl Vilhjálmsson