Att leva vid språkgränsen

”Först när jag läste sagor och sjöng med barnen, lärde jag mig svenska på riktigt”

 

Pionjärer på privatdagis
Paret gifte sig 1968 (ja, de firar guldbröllop i år) och Marketta hade då flyttat till Småbönders. Tre söner föddes, Klaus (1970), Tony (1972) och Sebastian (1981). Många av deras jämnåriga lekkamrater hade också finskspråkiga mammor. Hemma hos familjen Widjeskog har sönerna fått finska med modersmjölken.

”De var alla tre starkare på finska än svenska när de började i skolan, även om vardagen här hemma gått på båda språken”, berättar Marketta.

Så var fallet också hos andra i byn, och i början av 1970-talet blev Marketta tillfrågad av en annan finskspråkig mamma om de kunde starta en dagklubb på svenska för Småböndersbarnen.

”Det fanns många finskspråkiga mammor här i byn som ville att deras barn skulle lära sig svenska, och därför tog vi själva initiativet till en privat dagklubb. Det kan låta konstigt i dag att vi bara satte i gång utan att gräla med någon eller kräva något från kommunen, men vi började i liten skala med egna pengar”, säger Marketta.

Småbönders lekskola var inledningsvis i verksamhet två dagar i veckan med talkokrafter. Marketta och de andra mammorna fungerade både som administratörer och pedagoger. Och nyttan var ömsesidig.

”Det var först när jag fick läsa sagor och sjunga sånger med barnen, som jag lärde mig svenska på riktigt. Trots att jag har varit lärare i hela mitt yrkesliv måste jag medge att man tyvärr inte lär sig att tala andra språk i skolan.”

Marketta tog småningom reda på hur verksamheten kunde få bidrag och lekskolan integrerades med byns lågstadium.

”Det var nyttigt för mig att i praktiken sätta i gång en pedagogisk verksamhet och tillämpa de teorier jag lärt mig i utbildningen.”

 

sprakgranskarta_sv.jpg

Bild: Karolina Isaksson

 

Kommungränser starkare nu
Lekskolan lever ännu kvar i form av Småbönders daghem Småbo och förskolan Blåklockan. Lågstadieskolan kommer däremot att läggas ner från och med hösten 2018, enligt ett beslut i Kronoby kommunfullmäktige i december 2017. Det innebär att de 18 lågstadieeleverna från Småbönders kommer att dagspendla till Terjärv skola. Sedan 1970-talet har högstadie- och gymnasieeleverna pendlat tur och retur till Kronoby centrum, 100 kilometer varje dag.

”Det är en orsak till att det blivit ovanligare med fruar från finska sidan här i Småbönders. Ungdomarna åker i stället till Kronoby, där de skapat sina kontakter”, förklarar Sten.

Småbönders är en typisk gränstrakt såtillvida att byns cirka 300 invånare känner en starkare byidentitet än en kommunidentitet. Det geografiska avståndet till Kronoby centrum har bidragit till att byborna vill styra över sina egna saker.

Marketta var länge aktiv inom kommunpolitiken i Kronoby. Hon är mån om att inte röra upp gamla och nya konflikter, utan vill hellre ge Kronoby en eloge.

”Det hedrar Kronoby att jag som finskspråkig kvinna från Småbönders fick möjligheten att sitta två mandatperioder som ordförande i kommunfullmäktige.”

 

Humor på dialekt
I Småbönders går föreningslivet på dialekt. En viktig del av byns identitet spelas upp i Småbönders ungdomsförenings revy. I fjol hette revyn Ansäsdsenga (“Annorlundagängad”) och sålde slut i samtliga sju föreställningar. I år kommer revyn att sättas upp i april och förväntningarna är stora.

”Folk utifrån som kommer hit och tittar på revyn kan tycka att det skämtas vågat med finskspråkiga. Här är det ingen som reagerar på det, eftersom vi lever så nära varandra”, säger Sten.

Han medger att humor är en sak som skiljer sig mellan språken. Poängerna landar inte alltid rätt när de ska passera språkgränsen.

”Till exempel när jag träffar min bror säger vi inte ett vettigt ord till varandra, och Marketta kan inte förstå varför vi håller på och snackar som vi gör.”

En annan sak som brukar skilja sig mellan finskspråkiga och svenskspråkiga i Österbotten är tv-vanorna. På det området är Widjeskogs eniga.

”Vi ser mest på finsk tv, men när vi vill se skidåkning är vi numera hänvisade till svensk tv och Eurosport”, säger Sten.

”Nyheterna ser jag på finska, men gäller det underhållningsprogram föredrar jag Sveriges tv. I Finland kan de inte göra program som Vem vet mest eller Allsång på Skansen”, säger Marketta.

duvi_180110-1_0021_webb.jpg

Guldbröllopet randas efter 50 aktiva år, präglade av dialog och humor. Tre barn och nio barnbarn för familjearvet vidare.
Bild: Karolina Isaksson
TEXT: Johan Svenlin BILDER: Karolina Isaksson