Den pågående lågkonjunkturen har tryckt ner elanvändningen i Finland. Trots det blir marginalerna i elförsörjningen allt mindre.
När kölden bredde ut sig den 7 januari i år med temperaturer under 20 minusgrader i en stor del av landet testades gränserna. Under den sena eftermiddagstimmen kl. 17–18 var förbrukningen den högsta som uppmätts i Finland, 15 105 megawatt.
Landets kraftverk gick för fullt, men hade inte en chans att klara behovet. Lyckligtvis kunde det som saknades, 4 300 megawatt, importeras från grannländerna, i huvudsak Sverige och Ryssland, men också Estland.
Den elproduktionskapacitet som Finland i dag teoretiskt förmår mobilisera är i storleksordningen 11 600 megawatt.
Faktum är att Finland vid sidan av Belgien är det land i Europa som vintertid är mest importberoende i sin elförsörjning, enligt den europeiska organisationen för stamnätsoperatörer, ENTSO-E.
Det hör till bilden att också Sverige den 7 januari fick sätta sin effektreserv i beredskap. Som mest var landets elförbrukning 25 900 megawatt, vilket Sverige klarade genom att importera el från Norge och Danmark, som i sin tur importerade el från Tyskland.
Eftersom hela det nordiska området till delar har sammankopplade nät, kan man säga att Tyskland och Ryssland denna gång räddade Norden i en allvarlig situation.
> Titta på kärnkraftskarta
”Allt mindre marginaler”
Jukka Ruusunen är vd för Fingrid och därmed ansvarig för att det finländska stamnätet motsvarar de krav som ställs av elproducenter och elanvändare. Han är en vän av marknadslösningar och beskriver fördelarna med att nätförbindelserna mellan länderna byggs ut, så att man kan handla el sinsemellan.
Det pressar ner priserna, samtidigt som det är ekonomiskt fördelaktigt att använda resurser gemensamt över gränserna.
Jukka Ruusunen är samtidigt väl medveten om riskerna. Det är de lägen när alla behöver maximera sin elanvändning samtidigt. Och de lägen när anläggningar oplanerat måste stängas eller någon viktig överföringsförbindelse havererar.
”Finlands elsystem står under stress. I takt med att allt fler kraftverk lagts ned har säkerhetsmarginalerna krympt”, säger han.
”Vi övervakar på Fingrid elsystemet i realtid dygnet runt och ser till att produktionen och förbrukningen är i balans. Det sista alternativet, som vi hoppas slippa använda, är att koppla bort elanvändare ur nätet.”
Lita på grannen?
En central fråga är hur mycket Finland kan lita på grannländerna. Sverige har genom sin storskaliga vattenkraft och kärnkraft traditionellt setts som en trygg elleverantör. Men förutsättningarna håller nu snabbt på att förändras.
Dels har elpriset pressats i botten, bland annat som följd av den pågående subventionerade vindkraftsutbyggnaden i industriell skala. I praktiken har all elproduktion utom den från vattenkraften under en längre period varit mer eller mindre olönsam.
Dels är det svenska elsystemet på väg att bli allt mer väderberoende och därmed mer instabilt.
Båda dessa faktorer har en direkt koppling till kärnkraften, som sedan åttiotalet stått för 40–50 procent av Sveriges el. Parallellt med vindkraftsexpansionen har pålagorna på kärnkraften ökats signifikant, bland annat genom den för Sverige unika kärnkraftsskatten (”effektskatten”).
Den gångna sommaren släppte de svenska kärnkraftsägarna bomben: Planeringen hade inletts för nedläggning av fyra reaktorer i förtid, under 2017–2019, trots miljardinvesteringar i uppgraderingar som aldrig ens hunnit generera några inkomster.
Strax efter årsskiftet kom en bomb till: Vattenfall signalerade att bolaget kan tvingas stänga fem av de återstående sex reaktorerna (de fem som bolaget är huvudägare i) kort efter 2020.
Anledningen är de investeringar som behövs för dessa kärnreaktorer, för att de ska uppfylla de krav som ställs framdeles. Med rådande kärnkraftsskatt är denna investering inte ekonomiskt försvarbar, enligt Vattenfall.
