Föräldraskap kan inte outsourcas

 

Mångdimensionellt polisarbete
Mitt i skilsmässoprocessen arbetade Teija aktivt på sin karriär, bland annat genom att delta i en befälskurs. Under denna, 2012, vistades hon för praktiktjänstgöring vid Europol i Haag. Det gav mersmak.

”Jag älskar Haag och Nederländerna. Stranden, människorna, restaurangerna, den avspända atmosfären. Vem vet, kanske jag flyttar dit någon gång i framtiden då barnen lämnat boet”, säger hon.

Sedan våren 2015 har Teija ställning som undersökningsledare. Hur beskriver hon jobbet?

”Man kan gott säga att ingen dag är den andra lik. Jag är hela tiden tvungen att fatta svåra beslut. Ibland har jag kanske fem minuter på mig, ibland en dag. Arbetet är ett ständigt ansvarstagande. Om något blir fel, försöker jag se till att minimera felet.”

Som undersökningsledare litar Teija på sitt team. Teamet består av elva utredare, både män och kvinnor. Könssammansättningen garanterar enligt Teija en sund arbetsmiljö.

”Kvinnorna vill gärna kavla upp ärmarna och agera direkt. Männen kan ibland ta sig längre funderare. En balanserad arbetsplats förutsätter att man jobbar på båda sätten. För kvinnor faller det sig naturligare att analysera och tolka känslor. Männen å sin sida är mer inriktade på datateknik och processer. Sammantaget kräver vårt arbete skärpa och flexibilitet.”

Att Teija är kvinna har inte varit något hinder i yrket: ”Visst finns det chauvinister, men jag låter dem inte påverka mitt liv.” Feminist vill hon inte kalla sig: ”Jag irriterar mig på alla former av extremism.”

 

Ondskans psykologi
Går det att begripa onda gärningar?

”Kan man se en avsikt bakom en våldshandling, blir den lättare att förstå. Men om den onda gärningen sker med beräkning eller för att vinna en egen fördel eller känsla av makt, är det fråga om människor med personlighetsstörningar.”

Vid samröre med sådana människor får man vara på sin vakt och komma ihåg att There ain’t no such thing as a free lunch, säger Teija, som tror att hon efterhand blivit en rätt god människokännare.

I allmänhet känner hon på sig när något inte stämmer. Då vet hon att hon ska lyssna till intuitionen. Hon berättar att hon kan uppfatta en människas tal som ett slags inre videofilm: ”I filmen upptäcker jag direkt detaljer som inte stämmer med varandra. Men öppenhet märks också, en öppen människa utstrålar ett slags ljus.”

Teija beskriver hur polisen under förhörssituationen har en hypotes. Samtidigt är det viktigt att vara beredd att ändra tankebanorna under förhörets gång. I det slutliga dokumentet, till exempel ett förhörsundersökningsprotokoll, ska allt basera sig på fakta.

En kriminalpolis behöver även kunna växla mellan olika roller.

”Man ska kunna läsa människor och vara logisk. Om det behövs, måste man ta fram sina skådespelaregenskaper. Antennerna ska riktas åt alla håll. Det behövs bara ett litet fel för att rasera hela arbetet. Polisen kan inte svälja någonting utan att tugga., utan måste tvärtom titt och tätt ifrågasätta det som berättas.”

”Till all lycka kan en människa inte ljuga flera gånger på samma sätt”, påpekar Teija.

 

Räds ingenting
Känns det inte skrämmande att möta farliga människor, brottslingar?

”Nej, jag är inte rädd. I allmänhet är de människor jag möter i mitt arbete inte onda, trots att de handlingar de begått kan tyda på det.”

”Som utredare av brott mot liv har jag överraskats av hur ofta människor vill berätta om det de gjort. De flesta brott mot liv i Finland sker i ett tillstånd av starka känslor. Ofta är också alkohol inblandat.”

Teija har sett många tragedier, både då hon arbetade som utredare och i sitt nuvarande arbete som undersökningsledare vid avdelningen för sexualbrott.

”Bäst fungerar kamratstöd då man ska hantera svåra händelser. Om det visar sig nödvändigt, får vi poliser också besöka psykolog fyra gånger per år på arbetsgivarens bekostnad.”

Vad är det jobbigaste i arbetet?

”Värst känns det då rättvisa inte skipas, trots allt arbete man lagt ner. Vad jag lärt mig är att också goda människor råkar ut för tråkiga händelser.”

Sett allt, hört allt?
Till slut kommer Teija med en överraskning: ”Ibland känns det som om den undre världen gett mig allt den har. Och att jag gett allt jag har till den. Det här är nödvändigtvis inte mitt jobb fram till pensioneringen.”

I framtiden kunde hon tänka sig anställning till exempel som rekryteringsansvarig på ett stort företag.

För närvarande studerar Teija säkerhetsförvaltning vid Tammerfors universitet, vid sidan av sitt jobb.

Teija är glad över sitt yrkesval.

”Det har gett mig möjlighet att se livets båda sidor. Särskilt utredningen av dödsorsaker har format min syn på livet. Det spelar inte någon roll om man är rik eller fattig. Till slut dör vi alla. Det som avgör vad vi lämnar efter oss är hur vi under vårt liv bemött och behandlat andra människor.”

 

Teija4_webb.jpg

Nej, är inte rädd. I allmänhet är de människor jag möter i mitt arbete inte onda, säger Teija Koskenmäki.
TEXT: Sussane Strömberg BILDER: Jan Sandvik