Två andra grundläggande frågor var hur systemet skulle kunna lokalisera var abonnenten befann sig och hur pågående samtal automatiskt skulle kunna kopplas från en basstation till en annan. NMT-gruppens benämning för abonnenter som rörde sig mellan basstationsområden var ”strövare”; de utgjorde 10–20 procent av de abonnenter som i sjuttiotalets början använde de befintliga manuella mobilsystemen.
För det förstnämnda problemet blev NMT-gruppens lösning det som senare skulle benämnas roaming (eng. roam = ströva, flacka omkring), dvs. systemet skulle automatiskt söka upp den mobilterminal som uppringningen riktades till. För detta behövde en databas skapas som kunde lokalisera alla abonnenter i systemet.
Bara tre år tidigare hade det svenska televerket i en stor utredning kommit till att en sådan funktion var onödig: man utgick ifrån att anropen till mottagarna skulle komma att ske huvudsakligen till ”i förväg känd plats”, eftersom de bilar som hade mobiltelefon inmonterad antogs tillhöra företag, och ”då är oftast resrutten känd” och därmed också mottagarens riktnummerområde.
För det senare problemet blev NMT-gruppens lösning en teknik för handover (eller handoff), dvs. samtal skulle kunna kopplas över till andra basstationer automatiskt under pågående samtal. Ingenstans i världen hade man löst det problemet.
I dag ses roaming och hand-over som självklarheter, men utgjorde i sjuttiotalets början alltså okänd mark.
Till exempel i USA innehöll AMPS, det mobilsystem som amerikanerna utvecklade under sjuttiotalet, ingen specifikation för roaming. Den amerikanska telefonjätten Motorola påstod ännu 1974 att roaming inte skulle kunna fungera. I stället tog fiffiga affärsutvecklare i USA fram en Roamers Guide för de tidiga mobilanvändarna, en katalog à 200 dollar med instruktioner för hur anrop och andra funktioner med mobiltelefonen skulle kunna genomföras på de 734 marknadsområden som USA var delat i. Den guiden var ”ett lika viktigt resedokument i USA som kreditkortet”.
Ännu en fundamental fråga var om mobilterminalerna skulle tillåtas vara bärbara (alltså inte fast monterade i fordon). I Danmark var bärbara stationer förbjudna med hänvisning till risken för att de ”i praktiken skulle kunna bli stationära” och därigenom störa TV- och rundradiomottagning. I Norge såg man däremot att bärbara stationer fyllde en viktig roll i fjällräddningstjänsten.
För NMT-gruppen var den självklara hållningen att få bort så många administrativa begränsningar och hinder som möjligt. Att mobiltelefonerna skulle kunna konstrueras i så liten storlek att de ledigt gick att bära i ena handen förutsåg dock inledningsvis inte ens NMT-gruppen.
Kanske är den viktigaste stunden i mobiltelefonins historia den januarikväll 1971, då NMT-gruppens ordförande Håkan Bokstam på ett hotellrum i Oslo sammanställde ett dokument med fjorton operativa grundkrav för det kommande systemet.
Dessa fjorton grundkrav, ”de fjorton budorden”, var resultat av diskussionerna i NMT-gruppen och kan i dag beskrivas som den stomme som hela världens mobiltelefoni, även de senare teknikgenerationerna, vilar på.
Bilden ovan visar de inledande punkterna i det maskinskrivna protokollet från NMT-mötet. Några centrala punkter är de här:
1. Systemet skall kunna utföra automatisk uppkoppling och taxering såväl till som från mobilstationen på grundval av valda siffror.
2. Samtal skall vara möjligt från mobilstation till godtycklig fast telefonabonnent inom samma land eller i annat godtyckligt land och vice versa.
4. Samtal mellan två fordon skall vara möjligt oavsett om dessa befinner sig vid samma basstation eller vid olika basstationer även om dessa ligger i skilda nordiska länder.
7. Systemet skall, om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, dels medge automatisk sökning av mobilabonnent i hemlandet och gärna även i de övriga deltagarländerna, dels också kunna registrera under vilken basstation abonnenten befinner sig.
8. Systemet skall, om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, medge automatisk överkoppling av pågående samtal från en basstation till en angränsande basstation då fordonet förflyttar sig mellan de båda basstationerna.
