Även Österbotten har på många plan förändrats genom åren. Heikkis tavlor har på ett eller annat sätt kommenterat samtiden, både lokalt och internationellt.
I samband med den stora flyktingvågen under hösten 2015 ökade antalet invånare med muslimska traditioner i många byar och städer runtom i Finland. Han ställer fram målningen Rukousmatto från 2016, där ett traditionellt österbottniskt hus står i bakgrunden, medan en man rullat ut sin bönematta på gräsmattan och ber.
”Ylistaro och Österbotten i stort har en stark religiös kristen tradition, och på senare år har människor med stark tro på en annan religion blivit vanligare här.”
Ett återkommande tema i hans målningar är rymdvarelserna. När Heikki var nio år upplevde han något som präglat hans liv och även hans konst.
”Jag och min bror var ute på åkern. På den tiden fick barn på landsbygden lov att delta i gårdens jordbruksbete.”
Ute på åkern fick bröderna Mäki-Tuuri gnugga sig ordentligt i ögonen.
”Vi såg flera ufon som rörde sig ovanför oss. Strax efteråt fick jag utslag på huden och sattes i karantän. Läkarna trodde att jag hade fått någon smittsam sjukdom, och jag tillbringade flera dagar på sjukhus.”
Heikki ger ingen förklaring till vad de såg, men tillsammans med sin bror har han funderat mycket på händelsen.
”Min bror, som är ett par år yngre än jag, var intresserad av olika sorters maskiner och han minns bättre hur farkosterna såg ut. Vi är eniga om att vi inte såg några rymdvarelser, bara rymdskepp.”
De rymdvarelser som återkommer i hans målningar är inspirerade av de bilder som spritts genom populärkultur från USA. Trots att han själv hamnade på sjukhus efter händelsen framställer han utomjordingarna som fredliga och hjälpsamma.
”När jag skulle lära mig att spela piano för ett antal år sedan, kändes det hopplöst och jag skulle ha behövt utomjordisk hjälp. Jag målade känslan i en tavla där jag sitter vid pianot och två utomjordingar står bredvid.”
Målandet är hans dagliga syssla, också när han fyllt 73 år och formellt är pensionär.
”Jag har förmånen att ha beviljats statens konstnärspension. Trots att den inte förpliktigar till någon produktion känns det ändå som att jag bör göra rätt för den. Arbetsmoralen från barndomshemmet sitter djupt i ryggraden”, säger Heikki Mäki-Tuuri.
