”I fråga om mode är jag så efter att jag nästan ligger före”
Hur är modellarbetet?
”Det första handlar om att få de där jobben. Det i sig är redan ett arbete. Man ska råka befinna sig på rätt plats på rätt tid. Vad gäller utseendet så ska en modell ha sin egen ’look’. Och bra bilder på sig själv. Gott självförtroende behövs alltid.”
Man måste kunna sälja sitt utseende men också klara av att bli avvisad. Nonsensgrejer ska man inte godkänna! Branschen är hård.
Tyvärr finns det även lömska typer. It’s a jungle out there! Arbetet som modell är på sätt och vis det samma som skådespeleri. Man ska kunna uppträda och vara inne i storyn.
”Samtidigt ska man förstå hur klädernas material fungerar – och hur de ser ut på en själv. Det finns många slags modeller och modellarbeten, men rent allmänt ska en modell vara lång och smal. Det är en fördel om man har de sociala medierna under kontroll.”
Marica blir ivrig och filosoferar vidare: ”En modell fungerar alltid som ett föremål för fantasi och en måltavla för kreativitet. Modellen är som en tom målarduk. Därtill är en bra modell energisk, en framstående människokännare som vet vad hen gör.”
Marica har alltid gått sin egen väg. ”I fråga om mode är jag så efter att jag nästan ligger lite före”, skrattar hon. Dyra kläder är nödvändigtvis inte hennes grej även om hon gillar Prada.
”Min grej är att skapa en egen stil genom att kombinera.” Kvaliteten flätas också ihop genom fynd som köpts på loppmarknad.
Under senare tid har bland annat Heidi Klums kollektion för Lidl intresserat Marica.
Marica beskriver sig själv som en bohem, en in flow-typ. En känslig våghals som lätt engagerar sig och som hela tiden är på gång. ”Det bor en drömmare, äventyrare och designer i mig.”
Marica har också kallats för ett trasigt indiskt elskåp. ”Så var det nog under en period i livet”. Hon hänvisar till tiden efter skilsmässan för femton år sedan.
”På sätt och viss blev vår familj trasig då. Kaotiska skilsmässor är inte bra. Barnens välmående lider. Ibland funderar jag om vi bara borde ha fortsatt leva civiliserat tillsammans för barnens skull.”
Marica har två barn tillsammans med Kim Weckström. Deras 25-åriga singer-songwriterdotter bor i Stockholm och studerar avancerad musikproduktion i Anders Bagges Fryshuset. Deras matematiskt begåvade 17-åriga son går i gymnasiet i Finland.
”Båda våra barn är verkligen intelligenta, snälla och vackra. Min son tycker att jag är tokig och barnslig fast jag försöker spela vuxen.”
Ibland uppfattas Marica som fin i kanten. Det stör henne. En gång fick hon höra: “Du har säkert aldrig varit i Östra centrum eller ätit på buffé.” Ganska otroligt, säger Marica. Men i samma andetag erkänner Marica att hon ibland uppträtt en aning överlägset och snobbigt.
En annan typisk fördom hänger ihop med hennes modersmål, svenska. ”Då jag fotograferade en person som ligger högt på den samhälleliga skalan konstaterade hen på ett otrevligt sätt: ’Nå, du är ju en sådan där finlandssvensk…’. Marica pausar och fortsätter: ”Alla skulle må bra av att ibland rannsaka de egna fördomarna.”
Det har Marica själv varit tvungen att göra då hon farit land och rike runt. ”Då man möter ett främmande lands kultur och seder, eller flyttar dit för att bo, måste man kasta fördomarna i skräpkorgen.” Marica har bott och arbetat som modell på ställen som Milano, New York, Tokyo, Paris och London.
Hur ser din hemstad ut efter alla år du spenderat utomlands?
”Jakobstad är till och med mer internationellt än Helsingfors, tycker jag. I Helsingfors finns fortfarande ganska mycket östblocks-attityd. Finland är ganska svartvitt och neutralitet oftast det bästa. Som tur är har informationsflödet mellan världens olika hörn ökat. Men det finns nog rum för fler leenden och mer vänlighet”, säger Marica.
Sverige har blivit som ett andra hemland. ”Jag är en gång i månaden i Stockholm. Oftast arbetar jag litet när jag är där. I Sverige är jag mer finländsk än i Finland. Jag svär mer där. I Finland är jag däremot mer svensk. Jag kramas och pussas.”
”Modebranschen är större och hårdare i Sverige. Där finns verkligen mycket bra där. På den här sidan viken är vi ännu en aning mer återhållsamma gällande stilen. Men sist och slutligen är vi alla bara människor som fiser i byxorna”, skrattar Marica.
Hur är du som modefotograf?
”Jag är alltid redo att ge mitt allt. Jobbet handlar om interaktion. Som tidigare modell har jag en styrka: det är enklare att vägleda modellerna. Jag får dem att posera bra.”
Här visar Marica fantastiska bilder i sin telefon. Modebilder som hon tog i Paris förra veckan. Modellen bär en berömd modedesigners kläder. Platsen är underbar. Jag kippar efter andan. Bilderna är otroligt stiliga och vackra.
Hur kan man knäppa så där bra bilder?
”Fotograferingarna sker alltid i samarbete med uppdragsgivaren. Man kompromissar alltid. Vartenda litet val har betydelse.”
”Modefotografens uppgift är att få modet att ’smälta in’ i bilden och att få modellerna se bra ut. Fotografen ska även ha en egen vision. Ekvationen är många gånger utmanande”, berättar Marica.
Störst inverkan på Marica har de människor som vågar kasta sig med i leken. Och som litar på henne men ändå sätter emot en aning så att det inte ska gå alldeles för enkelt. Marica gillade speciellt att fotografera Anna Teurell. Denna tidigare designer för Marimekko fick Marica att fundera över hur hon fotograferar kvinnor.
”Kvinnor förväntas alltid le på bilder, men inte män. Anna Teurell ville inte le. Och det var okej.”
