Mobiltelefonen vägde sensationellt lite, bara 4,8 kilo. Den blev en omedelbar succé
Som framgick av artikeln i föregående nummer lade ingenjörerna vid de nordiska televerken genom Nordisk Mobiltelefon, NMT, grunden för den moderna mobiltelefonin. Det var ett pionjärarbete i en prestigelös samarbetsanda under tolv år, mobiltelefoni konstruerad för användning oberoende av riksgränser, utan att några hindrande patent togs.
NMT-premiären skedde hösten 1981, i Finland i mars 1982. Småningom började det gå upp också för telefonfolket i övriga Europa vad man skapat i Norden. En höjdpunkt för NMT-konstruktörerna var British Telecoms och France Telecoms offentliggörande under festliga former i juni 1982 att de planerade en gemensam brittiskfransk NMT-tjänst.
Verkligheten kom dock snabbt emot. Frankrike och Storbritannien var tekniska stormakter, och det var inte lätt för alla att ta till sig att de hamnat på efterkälken. Framför allt den franska teleindustrin intog en starkt negativ hållning till NMT. I stället förklarade fransmännen att de avsåg utveckla ett nytt system som skulle vara bättre än de ”utländska” standarderna.
Spelplanen förändrades även av ett annat skäl. Åttiotalet var den brittiska premiärministern Margaret Thatchers och den amerikanske presidenten Roland Reagans storhetstid, präglad av avregleringar och privatisering av statliga företag. Just 1982 annonserades att det brittiska telemonopolet skulle brytas upp och att licenser för mobiltelefonin skulle komma att ges till två operatörer som bedrev konkurrens.
Thomas Haug, ordförande för först NMT- och sedan GSM-arbetet, berättar:
”Nästan överallt i Europa var telekommunikationen ännu underställd statliga monopol och strikt reglerad. De europeiska mobiltelefonsystemen var inkompatibla i nästan alla avseenden och verkade inom olika frekvensband. Många länder upprätthöll fortfarande förbud att ta radiosändare över landsgränserna. Och knappast någon såg framför sig att situationen skulle förändras inom överskådlig tid.”
Ett förverkligande av NMT förutsatte att även andra heliga kor slaktades. Till exempel stred enhetstaxan i NMT-nätet mot principen att taxeringen skulle baseras på avståndet mellan abonnenterna. I NMT-modellen fick varje land ett eget riktnummerområde för mobiltelefonin. Anrop till en abonnent skulle ske med ett och samma nummer utan hänsyn till var abonnenten faktiskt uppehöll sig. En självklarhet i dag, men radikalt nytt på åttiotalet.
De nationella konflikterna knäckte på kort tid det aviserade franskengelska samarbetet. I stället blev fransmännen kontaktade av det tyska televerket, som föreslog samarbete inom mobiltelefonin. Bakom detta kan man ana två andra politiska förgrundsgestalter, Frankrikes president François Mitterrand och Tysklands förbundskansler Helmut Kohl, båda med ambitionen att fördjupa samarbetet inom EEC. En gemensam mobiltelefonstandard skulle vara ett perfekt exempel att visa upp.
Det dessa herrar knappast förstod var vad storheten i NMT berodde på. Jean-François Battail, tidigare professor i skandinavistik i Sorbonne, beskriver saken så här:
”Nordborna har en närmast onaturlig överrepresentation vad gäller naturvetenskapliga upptäckter och uppfinningar. Det finns en stark betoning på tillämpad vetenskap och nytta; man ska få saker att fungera. Medan skillnaden i Frankrike är markant mellan ’eliten’ och ’massan’, finns i Norden ett stort mittfält. Det ses som en självklarhet att inkludera alla. Alla ska ha tillgång till information, kunskap delas, man hjälps åt att hitta en lösning. Attityden är tillåtande och främjande. Ingen annanstans finns en sådan betoning på folkbildning och studiecirklar.”
I Norden tänkte man sig mobiltelefonin som något för var och en. I länder som Frankrike och Tyskland sågs mobiltelefonen som en exklusiv sak för eliten.
Så kan man väl inte göra!
Det svenska televerkets stora teknikstjärna i mobiltelefonutvecklingen, tornedalingen Östen Mäkitalo, har gett ett exempel på hur man såg på mobiltelefonin i USA. Under ett besök i Buffalo 1984 beskrev han för sina värdar hur man i NMT-systemet tack vare roamingen kunde ringa gränslöst från plats till plats. Reaktionen blev:
– Men så kan man väl inte göra! Då måste det ju finnas information någonstans om var jag befinner mig!
Ja det är klart, förklarade Östen, annars kan systemet inte hitta din telefon. Växeln identifierar abonnenterna och håller genom en databas reda på var de är.
– Men herregud, tänk om jag har sagt till min fru att jag ska åka till New York och sedan i själva verket åker till Chicago för att hälsa på någon som hon misstänker är min älskarinna, vad händer då?
Men hur skulle din fru kunna få den informationen? Vad har hon för möjligheter att komma åt växeln?
– Man vet aldrig. Man kan utsättas för utpressning.
Just i USA var det oerhört svårt för folk att tänka sig att man skulle kunna ringa mobilsamtal fritt över landet. Det fanns inte i föreställningsvärlden, berättade Östen Mäkitalo i intervju 2008.
