När världen förändrades

Den 9 november 1989 började muren i Berlin falla. Det blev symbolhandlingen i den största politiska omgestaltningen av Europa efter andra världskriget. Inom ett år hade de före detta delstaterna i Östtyskland (DDR) anslutit sig till Förbundsrepubliken Tyskland och landet var åter enat.

Till en del bäddade demokratiutvecklingen för den kommande GSM-framgången – men GSM-utvecklingen bäddade också för demokratin. Ett åskådningsexempel gavs just i Tyskland efter murens fall. Den östra rikshalvan behövde akut få ett fungerande telefonnät, och GSM var den snabba lösningen.

Det blev en upphaussad tävling om vem som skulle kunna beskriva sig som den första GSM-operatören. Tekniskt hand­lade det om en tävling mellan Ericsson och Nokia. I Tyskland hade Mannesmann i slutet av 1989 fått licens för att i konkurrens med det tyska tele­verket dra i gång ett GSM-nät. Ericsson fick uppdraget att bygga Mannesmanns nät.

På motsvarande sätt skulle Nokia i Finland bygga GSM-nätet åt den nya teleoperatören Radiolinja, med bakgrund i de lokala telefonbolag som genom åren konkurrerat med det statliga televerket.

”Vi ville kunna konkurrera också inom mobiltelefonin, men det statliga televerket ville inte ha in oss på NMT-marknaden. I augusti 1988 tappade jag tålamodet och började agera”, säger den i Oravais födde Kurt Nordman, som då var vd för Helsingfors telefonförening, det nuvarande Elisa.

Nordman fick med sig ett antal banker, försäkringsbolag, partifirmor och andra som intressenter i Radiolinja och lobbade intensivt för att få licens för verksamheten. Under två års tid fördes en kamp i saken mellan regeringspartierna Samlingspartiet och socialdemokraterna. De förra vann striden, vilket innebar att Radiolinja fick sitt tillstånd.

”Vi beställde vårt GSM-nät av Nokia 1989. Det var ett risktagande från båda sidor. Nokia hade inget färdigt system, vi hade ingen licens”, säger Kurt Nordman.

JNT gick som en mindre ägare med i Radiolinja i december 1990.

Vem var först med GSM?

Frågan kan besvaras på olika sätt. Radiolinja tvekade inte att slå på stora PR-trumman och den 1 juli 1991 beskriva sig som pionjären, men det fanns alltså en verklig konkurrent i Mannesmann. Samma dag sände man från detta bolag ett brev till det tyska kommunikationsministeriet och förklarade att man var beredd för GSM-trafiken i enlighet med licensen.

”Det gjordes ändå ingen stor sak av detta”, enligt Gunnar Sjökvist, som var testansvarig för projektet hos Mannesmanns leverantör Ericsson. ”Det fanns inga mobiltelefoner och därmed inte heller några abonnenter som kunde använda nätet.”

I Helsingfors åskådliggjorde Radiolinja GSM-premiären inför ett stort mediepådrag genom att den tidigare statsministern Harri Holkeri med en Nokiaterminal ringde upp bi­trädande stadsdirektören i Tammerfors, Kaarina Suonio. Nätet täckte bara delar av Helsingfors, Åbo och Tammerfors. Och försöken att ringa mellan Helsingfors och Åbo lyckades inte under premiärdagen. ”Men vi hade i förväg lyckats skrapa ihop några tiotal ’riktiga’ abonnenter”, berättar Kurt Nordman.

För det finländska televerket innebar händelserna kring GSM-premiären att samarbetet med Nokia avslutades. ”Vi hade före det jobbat mycket bra ihop. Men när vi hörde att Nokia skulle leverera GSM-utrustning till vår konkurrent, vände vi oss i stället till Ericsson och Motorola”, berättade den dåvarande mobilchefen Matti Makkonen.

Eftersom GSM var en prestigefråga, bjöd också Makkonen in till presskonferens på televerket i Helsingfors. ”Jag ringde ett ’öppningssamtal’, men klargjorde att det ännu inte fanns typgodkända telefoner. Mitt budskap var att vi skulle lansera GSM så fort industrin klarade att tillhandahålla mobilerna.”

I Stockholm uppmärksammade Televerket GSM-datumet tillsammans med leverantören Ericsson genom en reception för ungefär 150 personer. Televerkets projektledare för GSM, Yngve Zetterström, ringde upp Televerkets generaldirektör Tony Hagström med en mobiltelefon av märket Orbitel.

Uppenbart är Radiolinjas höga svansföring inte utan grund, men precis som hos Mannesmann var det meningslöst att försöka sig på stora GSM-affärer i detta skede. Ett bevingat uttryck härrör från Mannesmannchefen Georg Schmitt denna tid: God Send Mobiles. Äntligen hade innebörden av förkortningen GSM klarlagts. Måtte Gud sända mobiler!

I fråga om GSM-mobiler kom Ericsson och Nokia i mål samtidigt. Båda leverantörerna började serietillverka handburna sådana hösten 1992.

Prestigekampen i fråga om GSM följdes knappast av någon stor krets i Jakobstadsregionen. Som delägare i Radiolinja kan JNT ändå beskriva sig som först i världen med den kommunikationsteknik som mer än något annat förändrat människans tillvaro i modern tid. GSM blev den första riktiga världsstandarden i telekomsektorn och gjorde mobiltelefonin överkomlig för miljarder människor.