Ån nedanför den nybyggda kyrkan i Nedervetil var ett utmärkt ställe för en båtdemonstration. Den unge prästen var ivrig, och församlingsborna undrade vad han nu hittat på. Från den dag han tillträdde 1753 hade han haft idéer man inte riktigt förstod sig på, men det här var konstigast hittills.
Anders Chydenius hade byggt en båt av näver. Det var en sådan som användes i Amerika, och den var överlägsen andra båtar, påstod han. Nu skulle han bevisa det, så det är klart att alla var nyfikna.
Tyvärr fanns inga lokala medier på plats. Men självklart blev denna demonstration av den första näverbåten i Finland vida omtalad. Vi vet att Anders Chydenius efter detta började kallas Näver-Ant. Och att hans innovation inte vann något genomslag bland de österbottniska bönderna.
Att Anders Chydenius utvecklades till nörd är ingen slump. Hans bröder, den två år äldre Samuel och den tre år yngre Jacob, var också nördar och fadern Jacob uppmuntrade sina söner på nördbanan. Fadern var outtröttlig när det gällde att undervisa sina barn redan från deras tidigaste år, och det gällde både praktiska färdigheter och teoretiska kunskaper.
”Han tog eij den almänt brukeliga vägen, att blott belasta minnet hos sina Barn ved undervisningen. Han lärde dem at täncka…”, enligt Anders Chydenius egen beskrivning på äldre dagar.
I Samuels sällskap gjorde Anders lärospån bland annat i ett viktigt nördämne som mekanik, genom att snickra ihop vindsnurror, vattenhjul och liknande. Fadern Jacob entusiasmerade dem i detta, han ”ville heldre såsom under lek blåsa på gnistan, som märktes hos barnet, än med oförsigtigt handterande den samma i dess första utbrott qväfva”.
Under Anders första fem levnadsår bodde familjen i Sotkamo, där fadern tillträtt som kaplan 1727 efter en lång flyttresa från Åbolands skärgård, där både han och makan Hedvig Hornaeus hade växt upp. Från Sotkamo bar flyttlasset 1734 vidare norrut till Kuusamo, efter att Jacob Chydenius fått utnämning till kyrkoherde i Kemi lappmark. Det var Finlands nordligaste pastorat, vilket innebar årliga expeditioner för kyrkoherden till bosättningarna längst norrut i Enare.
Kuusamo var fattigt och ensligt, och det återspeglades i livet på prästgården. Det gällde att med uppfinningsrikedom och företagsamhet lösa de dagliga problemen själv och att trivas med ett begränsat umgänge bland svedjebrännare och fiskare.
Samtidigt kunde det här med skolgång och studier inte nonchaleras helt. I tioårsåldern fick Anders med brodern Samuel åka ner till Uleåborgs trivialskola – Anders såg då för första gången en stad. Efter avbrott för krigshändelserna 1741–1743 fortsatte bröderna skolgången i vad som kallades Torneå pedagogiet, med dess rektor Johan Wegelius, en driftig och kunnig person, som aktivt gjort insatser under Pierre-Louis de Maupertuis berömda gradmätningsexpedition till Tornedalen några år tidigare.
Wegelius såg omgående talangen hos bröderna Chydenius och gav dem efter knappt ett års studier ”hedrande betyg”, där de konstaterades vara mogna för universitetet. Så kom det sig att Jacob och Anders Chydenius, sjutton respektive femton år gamla, gav sig i väg på den långa slädfärden till Åbo och i december 1744 skrev in sig vid stadens akademi.
En sak som nu fick betydelse var att Jacob Chydenius efter de krävande tjänstgöringsåren på utposten i Kuusamo anhöll om förflyttning. Gamlakarleby hade varit utan kyrkoherde en längre tid, men 1746 utnämndes Jacob Chydenius till kyrkoherde här och tillförsäkrades därigenom försörjning från en vidsträckt socken som hörde till de mest välbärgade i Finland.
Att den österbottniska miljön passade den demokratiskt sinnade familjen Chydenius är uppenbart. Här fanns ingen överklass att tala om, generellt gällde att man klarade sig långt på idoghet och egna meriter och att man stod på sig om överheten krånglade.
Anders lillebror Jacob beskrev i en avhandling 1754 österbottningarna bland annat så här:
”Inbyggarena äro allmännast snygge och renlige i sina hus och kläder, nyktre, muntre och lifaktige, arbetsamme, ganska [= mycket] handslöge, i synnerhet i det som snickeriarbetare kallas, läraktige att antaga sådane förslager hvaraf de spå sig någon båtnad, förståndige, höflige, som af en bonde kan fordras belefvade och till en del tämmeligen välmående.”
Till denna miljö återvände alltså Anders och hans bröder under hembesöken från studierna vid Åbo Akademi. Ett vittnesmål av systern Maria (sedermera mor till Finlands första ärkebiskop Jacob Tengström) berättar att storebröderna undervisade sina yngre systrar både i Euklides geometri och botaniken. Bland annat samlade Maria växter från Gamlakarlebytrakten i ett eget herbarium.
Vid akademin var Anders, enligt egna ord, ”mycket road af Mathesis, i synnerhet Geometrien, Astronomien, Gnomoniken [läran om solvisare], Mechaniken, och något af Algebra”.
En del av studierna förlade både Samuel och Anders i Uppsala, som brukligt var, men pro gradu-avhandlingen försvarade Anders i Åbo under presidium av ekonomiprofessorn Pehr Kalm, Linnés berömde lärjunge som nyligen återkommit från en treårig upptäcktsresa i Nordamerika.
Pehr Kalm stod säkert bakom ämnet för Anders Chydenius avhandling, Americanska näfwerbåtar, ett ämne värdigt en nörd. Anders beskriver i detalj hur en sådan kanot av östkanadensisk indiantyp tillverkas, prisar högt dess egenskaper och anser att den genom sin lätthet är väl lämpad för det finländska insjölandskapet.
Som nämndes växte Anders entusiasm för indiankanoter så stor att han senare under sin tid som präst i Nedervetil försökte få församlingsborna att bygga näverbåtar.
