Den nya ordföranden i EU-kommissionen Ursula van der Leyen presenterade den 10 september sitt så kallade kommissionärskollegium. Frågan vem som skulle bli energikommissionär efter Miguel Arias Cañete fick därmed sitt svar: Kadri Simson från Estland.
Kadri Simson, i förväg favorittippad för uppdraget, var ekonomi- och infrastrukturminister i den estländska regeringen fram till april i år och är vice ordförande i Centerpartiet samt gruppledare i parlamentet.
Frans Timmermans, en av kommissionens numera åtta vice ordförande, tar posten som koordinator för ”European Green Deal”, en ny konstruktion som inkluderar klimatportföljen.
Finlands kommissionär Jutta Urpilainen fick ansvaret för EU:s internationella partnerskap.
Som ordförande för EU andra halvåret 2019 fokuserar Finland inom energipolitiken främst på ”uppsamling”, det vill säga att genomföra redan framtagen lagstiftning. Tidigare ordförandeländer som Estland, Bulgarien och Rumänien har stegvis drivit fram det så kallade Vinterpaketet i nära samarbete med Junckers kommission.
Finland har nu ändå en särskild möjlighet att påverka de långsiktiga politiska riktlinjerna:
”Centralt för oss är att stärka EU:s ställning som global klimatledare. EU ska höja profilen genom att anta en långsiktig klimatstrategi som resulterar i att EU är klimatneutralt år 2050”, framhåller Riku Huttunen, överdirektör för energiavdelningen vid arbets- och näringsministeriet, med en central roll i hanteringen av energiportföljen i Bryssel.
Kostnadseffektiva lösningar som har stor genomslagskraft och ”där alla bidrar”, liksom tekniksatsningar som genomförs kontrollerat och långsiktigt är rätt väg för att främja Europas tillväxt och konkurrenskraft, säger Riku Huttunen också.
Vad gäller forsknings- och innovationsfinansieringen inom EU är elektrifiering, smarta elnät och resurssmarthet givna teman. Att gå från en energiintensiv till koldioxidsnål industri är centralt. Frågor av denna typ blir tema på konferensen SET-plan i Helsingfors den 13–14 november.
På nordisk nivå är samordning och samarbete gällande elnätsplanering helt central, menar författarna till en ny studie, Nordic Grid Development Plan 2019, gemensamt publicerad av de nordiska stamnätsoperatörerna i juni i år.
Studien beskriver pågående planering och framtida nätutvecklingsprojekt över hela Norden och presenterar samtidigt en uppdaterad nordisk nätutvecklingsplan.
Som vi minns har samarbetet mellan de nordiska stamnätsoperatörerna stundom knakat rejält i fogarna. Kanske denna rapport gjuter olja på vågorna?
De huvudsakliga drivkrafterna för en nordisk samordnad nätutveckling identifieras i planen så här:
- ökad volatilitet på grund av markant ökning av väderberoende elproduktion
- avveckling av fossila bränsleanläggningar
- ökad elkonsumtion p.g.a. elektrifiering och nya industrier
- behov att förnya åldrande infrastruktur
- nya elförbindelser mot kontinentala Europa
- avveckling av kärnkraftverk i Sverige
”Ett starkt nät gör det möjligt för kraft från förnybar produktion att fullt ut komma in på marknaden, ersätta produktion från fossila bränslen och därmed möjliggöra en helt fossilfri produktionsportfölj”, betonar den gemensamma nätplaneringsgruppen från stamnätsoperatörerna.
De regionala drivkrafterna för utveckling och underhåll av stamnätet i Norden har drivit upp investeringsbehovet rejält hos alla de nordiska stamnätsoperatörerna. Sammantaget omfattar deras investeringsplaner under perioden fram till 2028 den enorma summan 15 miljarder euro.
Det kan ha sitt intresse att det elpris som för Finlands del prognosticeras av alla de fyra operatörerna landar på ungefär 47 euro/MWh för 2030 och 48 euro/MWh för 2040.
