Det konstiga vädret visar att klimatet förändrats
Falskt. Väder och klimat är olika saker. Vädret växlar ständigt och är till sin natur kaotiskt. Vare sig vi får en mycket varm eller kall vinter 2016 är det bara fråga om oförutsägbart väder.
Klimat är det ”sammanlagda” vädret över en lång tidsperiod. Klimatprofessorn Lennart Bengtsson anser att man bör laborera med perioder på åtminstone 50 år, för att det ska vara meningsfullt att söka en trend i den ständiga klimatförändringen.
De meteorologiska instituten använder vanligen 30-årsperioder som jämförelseperiod. När man i väderprognosen säger att vädret nästa vecka blir varmare eller kallare ”än normalt”, jämför man med medeltemperaturen för perioden 1981–2010.
Det finns naturliga temperaturtrender över både kortare och längre perioder. Naturen har inget ”normalväder” eller någon ”normal” temperatur.
Det kan också påpekas att trender över så små områden som Finland inte tillåter några slutsatser om globala trender. Enbart Stilla havet är 500 gånger större än Finland, så i jämförelse är Finland försumbart.
Det är varmare än någonsin
Falskt. Jordens temperatur har under årmiljonerna varierat enormt. Just nu lever vi i en värmeperiod mellan istider, men trots det är klimatet i det långa perspektivet kallt. Under två tredjedelar av jordens historia har medeltemperaturen varit minst sju grader högre än i dag (Klimatprofessor Atte Korhola i Helsingin Sanomat).
För 6 500 år sedan växte hassel i Vuotso, under bronsåldern ek i Rovaniemi. Även vikingatiden, då nordborna koloniserade Grönland, var uppenbart en varm period. Sedan följde en nedkylning, ”Lilla istiden”, som påverkade klimatet fram till början av 1900-talet.
De senaste hundra åren visar globalt en trend mot högre temperatur omkring åren 1910–1945, sjunkande temperatur 1945–1977, ökande igen 1978–1998, varefter temperaturen ökat bara obetydligt eller kanske stått stilla. De olika institut som mäter temperaturen strider om saken.
FN:s klimatpanel tar sin utgångspunkt i den temperatur som rådde innan industrisamhället blev storskaligt och på allvar började bidra till ökad koldioxidhalt i atmosfären. Men ingen säker kunskap finns alltså om hur de underliggande naturliga temperaturtrenderna ser ut.
Klimatprofessorn Lennart Bengtsson har kommenterat att temperaturökningen i vår tid hittills varit så obetydlig, att ingen skulle ha märkt den, om meteorologerna inte hade gjort affär av den.
Stormarna blir allt värre
Falskt. Denna uppfattning, som sprids av både påven och president Obama, måste rimligtvis tillskrivas det mediala samhällets benägenhet att lyfta fram dramatiska händelser och globaliseringen i nyhetsbevakningen.
Människor har alltid fascinerats och skrämts av extremväder, men sådant är inte vanligare nu än förr.
Den slutsatsen dras tydligt också i klimatpanelen IPCC:s senaste rapport (från 2013). Se i faktarutan uppe till höger ett exempel hur klimatpanelen formulerar sig.
Det finns problem med IPCC:s rapporter. Dels omfånget – enbart den vetenskapliga delen av den senaste rapporten är på 1 535 sidor. Dels det tendentiösa greppet att beskriva alla förändringar av klimatet som något negativt. Men framför allt är problemet den sammanfattning för beslutsfattare som görs av rapporten. Sammanfattningen utformas inte i en transparent vetenskaplig process, utan av politiska representanter bakom slutna dörrar.
Människans växthusgas-utsläpp höjer temperaturen
Sant. Men saken måste ges rätt proportioner. Utan växthuseffekt i atmosfären skulle jorden vara 33 grader kallare och en mycket ogästvänlig plats.
Enligt naturlagarna ger en fördubbling av halten koldioxid i atmosfären, förutsatt att alla andra koncentrationer av växthusgaser är oförändrade, en höjning av temperaturen med drygt en grad Celsius (Stefan-Boltzmanns lag). Under de senaste femtio åren har halten koldioxid ökat från omkring 300 till 400 ppm (miljondelar). Med andra ord har bland 10 000 luftmolekyler antalet koldioxidmolekyler ökat från tre till fyra.
Det striden gäller är i vilken mån också andra faktorer påverkar temperaturen (uppåt eller neråt) i atmosfären, framför allt vattenångans roll (vattenånga är den dominerande växthusgasen). Trots massiva forskningsinsatser har alla klimatmodeller hittills visat fel.
IPCC:s nyaste rapport lämnar frågan helt öppen genom att ge ett så vitt spann som 1,5–4,5 grader Celsius högre temperatur för fördubblad koldioxidhalt. Det är samma osäkerhet som i IPCC:s första rapport från 1990.
Den svaga temperaturökningen de senaste två decennierna tyder på att klimatkänsligheten är låg. En rad nyare studier av renommerade klimatforskare ger stöd för detta.
När man i klimatpolitiken talar om ”tvågradersmålet”, bygger man alltså på en helt godtycklig siffra. Man ger sken av att kunna styra klimatet, ungefär som att vrida på en ratt. Men det enda rimliga vi kan säga är att det på lång sikt troligen kommer att bli lite varmare i världen.
Ökad värme innebär en katastrof för människan
Falskt. Det finns ingen global medeltemperatur som är idealisk för mänskligheten. Stark kyla och stark värme innebär båda nackdelar, och de facto dör fler människor i dag av köld än av värme (Gasparrini A, et al, Lancet (2015))
I själva verket gynnas mänskligheten av en temperaturhöjning upp till två grader Celsius, enligt de kalkyler som bland andra statistikern Bjørn Lomborg gjort baserat på utgångspunkterna i IPCC:s rapport. Bland annat bidrar ett varmare klimat till att det växer bättre.
Bjørn Lomborgs slutsats är att fokus i de politiska klimat-ambitionerna ligger fel. Om målet är att rädda människoliv och öka livskvaliteten, får vi mycket mer för pengarna genom sådant som att bekämpa malaria eller ge spädbarn i fattiga länder tillskott av spårämnen och mineraler i födan.
Koldioxid är en farlig gas
Falskt. Koldioxid är ogiftigt och en förutsättning för livet på jorden. Tack vare koldioxiden fungerar fotosyntesen. I den luft som genom andningen passerar våra lungor hundradubblas koldioxidhalten. Tack vare detta bidrar vi till att växtligheten frodas på jorden.
Mer koldioxid ökar alltså löven på träden och gräset på marken och förbättrar skördarna. En global studie (Donohue et al (2013)) kom till resultatet att mängden grönska på jorden tack vare ökad koldioxidhalt ökade med 11 procent under perioden 1982–2010.
Se även illustrationen till vänster.
Experterna är eniga om klimathotet
Falskt. Att koldioxid är en värmedrivande faktor i atmosfären ifrågasätts knappast av någon seriös forskare. Men någon enighet om hur koldioxiden samverkar med andra faktorer i atmosfären finns inte, vilket diskussionen i den vetenskapliga delen av IPCC-rapporten tydligt visar.
Ett problem är ett medierna nästan aldrig beskriver osäkerheterna. Många artiklar skrivs uppenbart utan någon genomgång av källorna. Ett annat filter för vad som sägs i frågan är att det i vår del av världen är opportunt att uttrycka oro för klimatet. Men den enkla sanningen är att naturlagarnas sätt att fungera inte avgörs genom åsiktsbildning eller omröstning.
Vår lott som människor är att försöka förstå processerna i naturen bättre än hittills och att inrätta våra liv utgående från att vi aldrig säkert kan veta hur utvecklingen blir.
