Den 19 juli gick stamnätsbolaget Fingrid ut med en exceptionell varning om hotande elbrist och fick med det stor medial uppmärksamhet. Senast Fingrid gick ut med motsvarande varningar var i januari 2006 och 2008.
Precis som då klarade vi elbehovet även nu. I Finland har vi inte upplevt elbrist på decennier. Elförbrukningen tvångsbegränsades senast på 1970-talet och då på grund av en strejk, men därefter har vi klarat oss med varningar. Elavbrott har vi förstås fått uppleva ibland på grund av störningar i elnätet, men vid internationell jämförelse är även dessa relativt sällsynta och vanligtvis begränsade till små områden i Finland.
Det kritiska läget i somras uppstod i Olkiluoto på morgonen den 18 juli, efter ett transformatorfel i en av Fingrids elstationer. Det ledde till en brand som kopplade bort Industrins Krafts kärnkraftsenhet Olkiluoto 2 från elnätet. Branden kunde släckas och reparationsarbetet på transformatorn inledas, men på grund av arbetet kopplades även Olkiluoto 1 bort från nätet på kvällen.
På en dag minskade den utsläppsfria elproduktionen med 1 780 MW. Minskningen var avsevärd, eftersom den motsvarade cirka 20 procent av elförbrukningen under en sommardag i juli i Finland. Detta ledde till varningen om elbrist.
Den viktigaste långsiktiga åtgärden är naturligtvis att reda ut orsakerna till händelsen och att förhindra motsvarande fel i framtiden, något som Fingrid säkert kommer att göra. Den viktigaste och mest akuta uppgiften den där dagen i juli var dock att säkerställa eltillförseln i Finland, vilket Fingrid lyckades med.
Vi ser av statistiken att vattenkraften stod för den mest betydelsefulla ersättande elproduktionen. Utan vattenkraften, som kan regleras snabbt och storskaligt, skulle problemet ha fått en helt annan dimension, eftersom andra typer av elproduktion kan anpassas efter behovet mycket långsammare.
De facto verkar vattenkraftens roll generellt bli allt viktigare. Då vind- och solkraften är helt väderberoende, måste övrig produktion göras mer flexibel. Samtidigt måste även flexibiliteten i elanvändningen utvecklas. Särskilt i kalla länder som Finland finns en betydande flexibilitetspotential i hushållens elvärmesystem.
Energibranschen har mycket att göra inom det här området under de kommande åren.
Kärnkraftsreaktorn Olkiluoto 3, som efter alla svårigheter under byggnadsskedet väntas börja producera el nästa år, minskar genom sin stora kapacitet väsentligt hotet om elbrist i Finland. Samtidigt frigör den utrymme i elöverföringsförbindelserna mellan Finland och Sverige som nuförtiden ofta är i full användning.
Överföringskapaciteten mellan Finland och norra Sverige, där vattenkraften dominerar, kommer dessutom att utökas under 2020-talet. Också detta ökar säkerheten i eltillgången i Finland.
Även om Finlands elkonsumenter inte behöver ligga sömnlösa och oroa sig över eltillgången, kan överraskande händelser som den i juli ändå aldrig uteslutas helt. Därför behöver vi även i fortsättningen olika reservsystem som kan upprätthålla samhällets centrala funktioner oberoende av elnät.
För Finlands del gäller även att risken för elbrist ökar vintertid som följd av att Sverige är i färd med att stänga en del av sina kärnreaktorer. Vi kan inte hundraprocentigt lita på att ha tillgång till importerad el från Sverige då vi som mest skulle behöva den.
Dessutom ska vi självklart komma ihåg att vi måste minska på användningen av fossila bränslen under de närmaste åren. Som ersättning behöver vi ny elproduktion med låga utsläppsnivåer. På så sätt lyser lamporna i Finland även i framtiden.
Skribenten är marknadsanalytiker på Fortum.
