Huvuddelen av de ”gröna” energiinstallationer vi har i dag – som batterier, vindkraftverk, solceller och lågenergilampor – kräver sällsynta metaller, som vid brytningen ofta är svårt miljöbelastande och i en del fall även börjat bli en bristvara.
”Vi kan i våra nordiska länder yvas över en grön energianvändning, men utsläppen och miljöbelastningen hamnar någon annanstans”, säger Christian Ekberg, professor i industriell materialåtervinning vid Chalmers i Göteborg.
De metaller det handlar om är förutom gruppen sällsynta jordartsmetaller även de så kallade platinametallerna, samt kobolt och indium.
Ett exempel är den koboltbrytning som under ifrågasatta former äger rum i Demokratiska republiken Kongo, för närvarande leverantör av mer än hälften av världens kobolt.
Framför allt är Kina emellertid det stora producentlandet, delvis för landets rika fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller och indium, men också som följd av målmedveten politik. Numera begränsar landet leveranserna till omvärlden. Samtidigt har kinesiska företag köpt upp brytningsrättigheter i många andra länder.
Ett exempel på miljöpåverkan ges av det kinesiska Sällskapet för sällsynta jordartsmetaller. I Bayan Obo i Inre Mongoliet, där närmare hälften av världsproduktionen av de sällsynta jordartsmetallerna sker, frigörs 9 600 till 12 000 kubikmeter av avfallsgas – som innehåller fluorvätesyra, svaveldioxid och svavelsyra – för varje ton metall som bryts. Utöver det uppstår ungefär 75 kubikmeter surt avloppsvatten och ett ton radioaktiva avfallsrester per ton metall.
Underbara för återvinning
Det finns mycket att ta itu med i den här frågan, anser Christian Ekberg.
”För det första är metaller helt underbara material när det gäller återvinning. En metall kan inte förstöras (annat än genom radioaktiva processer eller kärnreaktioner), utan bara skifta oxidationstal. Detta innebär att om man bara kan isolera varje metall för sig ur olika typer av avfall, så kan man få tillbaka ursprungsmetallen.”
Problemet här är behovet av renhet. Metallen måste återvinnas till sådan kvalitet och ett sådant pris att den kan konkurrera med nybrutet material. Bara 1 procent av de sällsynta jordartsmetallerna återvinns i dag.
”Sverige och Finland hör till de bästa i klassen när det gäller återvinning av bulkmetaller såsom järn och koppar. De sällsynta metallerna i olika material i små mängder är mycket svårare att separera och återvinna, därför borde vi rikta in våra ansträngningar på det”, säger Christian Ekberg, som själv i tiden grundade ett nationellt svenskt kompetenscentrum, CCR (Competence Centre Recycling), med bland annat detta som sitt syfte.
För det andra, säger han, behöver vi hantera det faktum att ett flöde av metaller i dag sker från EU till Asien, i form av elektronikskrot och annat avfall på lastbåtar.
”Förutom den rena metallförlusten är det här en global miljöfråga, då många av de asiatiska entreprenörerna inom återvinning saknar de skyddsåtgärder för miljö och arbete som vi hos oss ser som självklara”, säger Christian Ekberg.
