Klockan 11, finländsk tid, den 8 mars 1961 inleddes en revolution i radiovärlden. Piratsändaren Radio Nord började sända strax utanför Sveriges territorialgräns, i höjd med Nynäshamn. Den allra första jingeln satte sig snabbt:
Med allt nytt i ton och ord, kommer här Radio Nord. Lyss – lyss – lyssna. För ert nöje är den gjord, därför hör på Radio Nord.
Den första melodi som spelades, ”Radio Nord-valsen”, var specialskriven av dåtidens stora trubadur Evert Taube, älskad av det svenska folket, och framfördes av honom själv under uppbackning av en stor orkester.
Redan den första sändningstimmen gav besked om den nya radiokanalens profil: bred, lättsam underhållningsmusik med ungdomliga inslag och korta underfundiga notiser om ditt och datt. Och så det mest förbjudna: reklam. Första annonsören var Westinghouse: ”Man borde ha en diskmaskin…”
Vid premiären råkade Sveriges Radio passande nog ha sändningsuppehåll i båda sina kanaler. När sändningarna senare under dagen återupptogs hade lyssnarna att vänta sig ett föredrag av en agronomie licentiat om ekonomisk gödsling, ett skolradioprogram om naturfolkens kulturer och anmälan av en broschyr ”Ät rätt – må bättre”. I och för sig med musikinslag mellan programmen.
Hos lyssnarna var Radio Nords succé ögonblicklig – medan politikerna i den socialdemokratiska svenska regeringen var rasande. Piratsändaren var en provokation, och regeringens mål blev att till varje pris försöka stoppa den.
Radio Nord sände på mellanvågsbandet och täckte därför in inte bara en stor del av Sverige, utan även betydande delar av Finland. I Åboland och förstås Åland var hörbarheten förträfflig, men också långt uppe i Österbotten kunde stationen höras. Av de 10 000 brev Radio Nord fick – varje vecka – kom en fjärdedel från Finland.
Stefan Klåvus, uppvuxen i Kristinestad, berättar att radion stod på i hans uppväxthem nästan dygnet runt, ofta inställd på Radio Nords frekvens 498,2 meter. Fortfarande kan han återge många av jinglarna.
En rad österbottniska ungdomar, många senare kända som musiker, vittnar i Sven-Erik Klinkmanns bok om rockens och popens intåg i Österbotten (Från Wantons till Wild Force) om Radio Nords betydelse.
Till exempel berättar Hans Åström, sedermera ingenjör i Vasa, att det tidigt blev en vana för honom att kolla in radiovågorna i jakten på spännande musik. Till en början var Radio Luxembourg huvudstationen, men när Radio Nord kom i gång, började världen verkligen svänga.
”Varken i Finland eller Sverige kunde den statsägda radion attrahera ungdomen med sina program”, säger han i boken.
Matts Granö, medlem i The Fighters, konstaterar att den tidiga ståltrådsmusiken spreds till Finland via Radio Nord, särskilt hos kustområdets svenskspråkiga befolkning. Men också swing- och dansbandsmusikern Terho Kemppi, uppvuxen i Seinäjoki, berättar att han ivrigt lyssnade på Radio Nord så snart den startat våren 1961.
Ett problem i Vasatrakten var att Radio Nord emellanåt ”dränktes” av Sveriges Radios Sundsvallssändare. Ett sätt att få upp hörbarheten, berättat av Anne Niemi, var att sätta sig med transistorradion intill en flaggstång av metall. En sådan förstärkte radiosignalerna.
Historien bakom Radio Nord, bara sextio år bakåt i tiden, vittnar om att många synsätt då var fundamentalt annorlunda än i dag. Radion var ett strikt statligt monopol med ett ideologiskt syfte att leda medborgarna in på den rätta vägen. Inslag av kommersiell reklam var något otänkbart.
Vem var det som vågade utmana staten?
Namnet var Jack Kotschack, bland annat porträtterad så här i tidningen Expressen av hans kompis, den Åbofödde journalisten Rolf ”Rolle” Ståhlström:
”Vem är Jack Kotschack? (Han förutsätter själv att alla vet det.)
Han har charm, mage, naivitet, fräckhet och sisu. Och han är 46 år och kommer från Finland.
Innan han började sälja reklam för Radio Nord sålde han kemikalier, kylskåp, hela fabriker, potatis, maskiner…
Affärsmän gör också genombrott. Jack Kotschack gjorde det när han efter några år i USA kom till Europa med Reynolds kulspetspenna på fickan. Den försäljningsdriven talar man ännu om med bävan och respekt.
Så blev det film för hela slanten, och den var inte liten då. Mindre blev den väl inte heller av att han gifte sig med dottern till Svea Films ägare.
Bevis på charm: Han är fotograferad med alla vackra filmstjärnor.
Bevis på naivitet: Han är fotograferad med alla vackra filmstjärnor.
Bevis på mage: Han bad att få låna ett par studios på Sveriges Radio för några inspelningar innan Radio Nords studios var klara.
Bevis på fräckhet: Radio Nord.
Bevis på sisu: Radio Nord.”
