Nu till den fråga som Jan Kotschack under senare år funderat mycket på. Hur såg hans fars historia egentligen ut? Varför lämnade Jack Kotschack Finland?
Jack berättade brottstycken från sin finländska bakgrund, men historierna stämde inte alltid överens sinsemellan. Bara motvilligt kommenterade han de krig, vinterkriget och fortsättningskriget, som han deltagit i. Han förklarade att han tvingats fly till Sverige efter att ha slagit en tysk officer på käften på en restaurang i Helsingfors. En båt hade sedan fört honom till Sundsvall.
Den sanna historien är långt mer dramatisk. I boken Salomons hemligheter (2021), i finsk version Salomonin salaisuus (2022), ger Jan Kotschack detaljerna, så långt han kunnat utreda dem.
Till exempel är fakta att Jack den 30 juni 1944 vid åttatiden på kvällen kom roende ensam in till hamnen i Luleå. Han observerades av en polis, anhölls och berättade enligt förhörsprotokollet att han hette Salomon Kotschack, var finsk medborgare och hade anlänt med ett fartyg som skulle lasta malm för export till Tyskland.
Jack, född som Salomon, förklarade att han på grund av sin judiska börd inte ansett sig kunna strida tillsammans med tyskarna och hänvisade även till den pakt som Finland nyligen hade ingått med Tyskland.
Den historiskt kunnige vet att avgörande strider sedan ett par veckor pågick på Karelska näset, att den tyske utrikesministern von Ribbentrop den 22 juni kommit på blixtbesök till Finland och att president Risto Ryti försäkrat att Finland inte skulle sluta separatfred med Sovjet, mot löfte om ökade vapenleveranser och truppinsatser från tysk sida.
Rykten gick att tyskarna avsåg att tillsätta en marionettregering i Finland. Svenska tidningar skrev att en SS-general nu styrde Finland och att Gestapo inrättat sig i Helsingfors.
Den 3 juli i Umeå upprättade Salomon ansökan om svenskt främlingspass. Den 7 juli anhöll han om uppehållstillstånd i landet. Den 10 juli anställdes han som extra försäljare på varuhuset NK:s sportavdelning i Stockholm.
Nästa anställning blev som försäljningschef hos Eskilstuna Smide, en fullsorteringsbutik för hemmet. Ett jobb som Jack fick efter att ha gått upp till ägaren och förklarat att företaget behövde en språkkunnig affärsman som han.
Jan Kotschack har i sin research assisterats av ett antal professionella forskare, bland dem historienestorn Heikki Ylikangas. Jan lyfter särskilt fram Lars Westerlund, docent i rätts- och förvaltningshistoria, född och uppvuxen i Jakobstad och före pensioneringen projektchef på Riksarkivet. Tillsammans har de byggt upp det här scenariot för Jacks flyktväg:
Sannolikt kontaktade Jack i Helsingfors sin far Alter Kotschack, som satte sig i förbindelse med den judiske affärsmannen Josef Liebkind, som bland annat bedrev personsmuggling.
Sannolikt vände sig Liebkind till ”smugglarkungen” Algoth Niska, som just vid den här tiden inte satt fängslad, för att få tips på ett lämpligt fartyg för Jack.
Sannolikt gjorde Niska en deal med Edgar Karlsson, kapten på det åländska fartyget s/s Hildegaard, och tog ordentligt betalt av Alter för förmedlingen. Sannolikt tog också Liebkind sin andel. Strax före avfärden träffades kapten Karlsson och Jack på uppgjord plats, varefter de tillsammans tog sig till fartyget, som säkert var väl bevakat. Här inkvarterades Jack i kolboxen.
I arkivet för Valpo, Finlands statspolis, hittade Lars Westerlund en rapport om Jack författad av Otto Kumenius, som tjänstgjorde i högkvarterets övervakningsavdelning men var stationerad i Stockholm, där han hade träffat Jack.
Jack berättade att han rymt från slagfältet vid Tali-sektorn. Utan några som helst papper hade han lyckats ta sig till Kouvola, där han arresterats av en tågpatrull. Genom att slå sig loss hade Jack lyckats fly till Helsingfors, där han gömt sig ett par dygn och kommit i kontakt med Algoth Niska.
Lars Westerlunds kommentar:
”Jacks improviserade flykt från Kouvola över Helsingfors till Sverige är nästan otrolig. Militärpolisens patruller kammade genom varje tåg som kom från frontområdet. Kontrollerna var minutiösa och det var omöjligt att komma igenom utan giltig permissionssedel eller kommenderingsbevis. Flykten är en nästan osannolik kombination av Jacks förslagenhet, stora omkostnader och ett vittförgrenat personnätverk på bägge sidor om lagen. Allt försiggick metodiskt, uttänkt och utan klick.”
Jan Kotschacks research kom att bli till en djupdykning även i det finländska judiska samfundets historia och krigets komplicerade sammanhang. Han upptäckte en fadersgestalt där varje hemlighet han lyckades dechiffrera i stället ledde fram till en annan.
Ett antal gånger har Jan tillsammans med sina bröder Pelle och Erik besökt Helsingfors. I april 2019 träffade de Jörn Donner, inte långt före dennes död. De hade blivit bekanta per mejl efter att Donner hade läst om Jack i en bok om bordtennisen i Finland.
Det framgick att Donner i tiden lärt känna deras far både i Stockholm, Roslagen och Cannes. Jack hade aldrig med ett ord berättat någonting om sitt finländska och judiska förflutna. ”Hans öden hade kunnat bli en film”, förklarade Donner.
I korthet inleddes familjen Kotschacks historia i Finland med att Jacks farfar Salomon Kotschack – född i Zambrów i den nordöstra delen av dagens Polen – som inkallad rysk soldat 1872 sändes att tjänstgöra i Helsingfors.
Samma år gifte sig farfadern med Eva Krup, som inför bröllopet förmodligen anlänt från Polen med hästskjuts. Sex barn föddes fram till 1894, bland dem Jacks far Alter.
Av syskonskaran blev Alter och storebrodern Moses framgångsrika affärsmän. Alter satsade på skor, Moses byggde upp Finska Militärekiperingen. Alter gifte sig 1913 med Ester Orsholik från en annan judisk familj. 1915 föddes sonen Salomon – denna berättelses Jack.
Den 2 juli 1918 beviljades Moses Kotschack, på anhållan hos senaten, som första jude medborgarskap i den nya staten Finland. Exemplet följdes efterhand av många andra av Finlands judar.
