Salomons hemligheter

Jacks flykt från Kouvola är nästan otrolig. Allt försiggick metodiskt, uttänkt och utan klick.


Finländska centralfigurer i den svenska medievärlden: Carl-Adam Nycop och Allan Schulman.
Bild: Expressen/TT Bild, Reportagebild/TT Bild

 

Radio Nords sändningar fick alltså genomslag mycket snabbt. En av programsuccéerna var en Topp 20-lista med den engagerade programledaren Gert Landin som discjockey. Med det fick skivbolagen plötsligt en ny plattform för sina artister. På lördagskvällarna bjöd Radio Nord upp till dans med kända musiker.

En annan nyhet var just nyheter, korta och snabba, i hög grad baserade på sådant som medarbetarna på Bon Jour snappade upp hos radiostationer som BBC och Voice of America. Det råkade sig så att Jurij Gagarins sensationella rymdfärd, den första en människa gjorde runt jorden, ägde rum just premiärdagen för nyhetssändningarna den 12 april 1961. Naturligtvis var Radio Nord först med att rapportera om detta.

Ett annat framgångsrikt koncept var sportsändningar med resultatrapporter från bland annat de allsvenska fotbollsmatcherna.

Radio Nord-frågan återkom nu ständigt inom regeringen. I ett hemligt dokument listades tänkbara motåtgärder, som störningssändare, kapning av Bon Jour på internationellt vatten, skapande ”av en för radiosändning förbjuden tilläggszon utanför territorialgränsen” och förbud att exportera inspelningsband och förnödenheter till fartyget.

Klartext talades av Sveriges Radios styrelseordförande Per Eckerberg. Radio Nords ”gangsterverksamhet” var ett hot mot den svenska demokratin och den svenska livsstilen. ”Det var flathet och ynklighet av just detta slag, som på 1930-talet banade väg för fascism och nazism”, påstod han.

Upprördheten bottnade även i att det var utlänningar som låg bakom Radio Nord. Det talades om ”den skumme finske flyktingen”, en svartmuskig typ med ett konstigt efternamn som störde folkhemsidyllen. Den socialdemokratiska Stockholms-Tidningen publicerade en öppet antisemitisk teckning av Jack Kotschack som en lismande, handvridande osympatisk jude.

Samtidigt hade politikerna fått en läxa om hur världen såg ut. Mindre än två månader efter Radio Nord-premiären fick Sveriges Radio oväntat tilläggsmedel för att starta ett ”skvalprogram” benämnt Sveriges Melodiradio (som senare blev till P3) under ledning av den senare legendaren Tage Danielsson. En annan nyhet var korta pipnyheter varje hel timme. En tredje programmet Sportextra med rapporter från den allsvenska fotbollen.

Vad detta plötsliga nytänkande hos Sveriges Radio berodde på insågs givetvis av var och en.

 

Radio Nords framgångssaga räckte sexton månader. Steg för steg sökte regeringen metoder för att omöjliggöra verksamheten. En sådan var ett förbud, i september 1961, för radiotelefonsamtal till Bon Jour.

Avgörande blev att regeringen drev igenom kriminalisering av annonsörer och programmedarbetare som bistod kommersiella radiosändare, även på internationellt vatten.

Beslutet var svårt att förena med den allmänna rättsuppfattningen, för att inte säga yttrandefrihetsprincipen. Lagrådet, det vill säga den myndighet bestående av juridisk expertis som granskade lagförslag innan de behandlades av riksdagen, sade blankt nej till förslaget.

Makten visade dock sitt ansikte. I den avgörande omröstningen i andra kammaren antogs lagen med rösterna 134 mot 73. Socialdemokraterna stöddes av kommunisterna och Centerpartiet.

En omröstning arrangerad av tidningen Expressen gav omvänt resultat: 189 129 ville få ett slut på statens radiomonopol, 1 304 ville ha det kvar.

Jack son Jan Kotschack, som beskrivit allt detta i en väl researchad bok, sammanfattar lakoniskt: ”Ideologi och prestige är en kraftfull blandning.”

Radio Nord avslutade sändningarna med flaggan i topp vid midnatt mot den 1 juli 1962. Den allra sista låt som sändes var ”Stick iväg, Jack” med Monica Zetterlund.

Det har sitt intresse att tre ledande mediepersonligheter i Sverige den här tiden var finländare, förutom Jack själv hans ungdoms- och boxningskompis Carl-Adam Nycop, Expressens chefredaktör, och Allan Schulman, ledande tv-producent, far till den i dag kände Alex Schulman.

De tre umgicks gärna och uttryckte då föga respekt för den svenska mediepolitiken. Jan Kotschack menar att de just som finländare hade något gemensamt:

”De är lite fräckare i sin syn på publiken och vad man vill ge den. Kanske för att de faktiskt är invandrare. De vågar göra något av sin kreativitet.”

 


Bröderna Pelle, Erik och Jan Kotschack på den judiska begravningsplatsen i Helsingfors. Jan har en österbottnisk koppling via sin första fru Anne-Marie Appelgren, född i Jakobstad.
Bild: Jan Kotschack