Jacks uppväxtfamilj var alltså välbeställd. Han visade sig duktig i språk och olika idrotter, särskilt bandy (i tio år var han lagkapten för Kiffen), tennis (rankad som femma i Finland) och boxning. Namnet Jack började han använda när han under tonåren tog studenten och gick i handelsskola i Herne Bay i England.
Första giftermålet ingick Jack 23 år gammal 1937 med Hanna Obstbaum och blev under äktenskapet far tre gånger – med andra kvinnor.
En sak som skulle förfölja honom länge var tragedin en sen kväll i augusti 1938, då två personer sprang ut på vägen framför hans bil för att hinna med en avgående buss och dödades. Jack frikändes efter en lång rättegång av hovrätten, men kom inte undan den negativa mediebild som följde i olyckans spår.
En annan uppmärksammad händelse, i maj 1939, var att tennisklubben i Westend uteslöt sex av sina medlemmar, bland dem Jack. Som motiv gavs att de inte betalt medlemsavgiften, men det verkliga skälet var uppenbart att alla sex var judar.
I mobiliseringen inför det kommande vinterkriget kallades Jack in som gevärgruppschef och ankom den 25 januari 1940 med sin bataljon till Pyhäjärvi på Karelska näset, ungefär 20 kilometer från den dåvarande stridslinjen.
Fem dagar senare sårades Jack av ett vådaskott som trängde genom det högra låret. När han efter sjukhusbehandling återkom i tjänst den 10 april, var kriget över. Närmare detaljer går inte att utläsa av hans soldatpapper.
Innan fortsättningskriget började i juni 1941 grundade Jack firman Simpex för import och export av film och sportartiklar och vistades mycket i Sverige.
Den 24 juni 1941 inkallades Jack på nytt och stationerades i 3:e brigaden på Maaselkänäset i norra Östkarelen, tills hans enhet i mars 1944 förflyttades till Salla, det vill säga inom det område som militärt administrerades av tyskarna.
Eftersom Jack talade tyska fick han agera tolk och stod genom sin sociala förmåga snart på god fot med sina nya vapenbröder, som framgår av öppningsbilden i den här artikeln.
I sökandet efter sin fars historia har Jan Kotschack kommit mängder av intressanta och pikanta detaljer på spåren. Till exempel angående det slagsmål som Jack sagt sig ha utkämpat med en tysk officer.
I verkligheten hade Jack under en permission i Helsingfors vägrat betala en restaurangnota på restaurang Adlon på 2 000 mark. Då hovmästaren opponerade sig, hade ett större handgemäng uppstått, där Jack bland annat ska ha slagit till hovmästaren så våldsamt att denne ramlat mot en spegel, som gått i tusen bitar. Fältkrigsrätten dömde Jack till 20 dygns arrest.
Här bara ett enda annat exempel:
Under sin tjänstgöring 1942 fick Jack två brev av en Ulla Ytterman i Stockholm. Enligt Valpos uppgifter var hon ”Helsingforsjuden Salomon Kotschacks brud”. Ulla var Sverigefödd och svensk medborgare, men hade sedan barnåren varit bosatt i Vasa, där hon arbetat som servitris på café Rex och som maskinskriverska i skyddskårsdistriktets stab.
1942 var Ulla förlovad med en finsk medborgare som dessförinnan hade varit brittisk medborgare, violinisten Vladimir Beljajeff, jude, som även han vistats i Vasa. Mycket tyder på att Ulla agerade i en roll som dubbelagent för Tyskland och England.
I augusti 1942 försågs Ulla Ytterman med ett snabbvisum genom Finlands militärattaché i Stockholm och besökte Vasa i augusti 1942. Inget tyder på att hon under resan träffade Jack och det förblir oklart om breven till honom hade ett speciellt syfte.
Men historien om Ulla tar inte slut med det. När Jan bekantade sig med sin fars adressbok efter dennes död 1988 fanns Ulla Ytterman fortfarande med – med adress och telefonnummer i New York.
”I berättelsen om Jack får hon rollen som den mystiska kvinnan med oklara lojaliteter”, säger Jan.
