Naturkraften bryter fram
Åter en gång fick hon hjälp av en bok. Denna gång av Loren Cunninghams och David Hamiltons Why Not Women.
”Boken tydde bibeln lite mindre bokstavligt och gav en tolkningsmodell där även en kvinna kan leda en församling. Jag insåg att också jag hade något att ge.”
Insikten fick henne att uppleva en kallelse till prästerskap. Känslan var så stark att hon inte såg sig ha något val.
2010 utnämndes hon till lokalpastor i Åbo svenska metodistförsamling och 2012 i metodistkyrkan i Jakobstad. Efter att studierna avklarats utnämndes hon till äldste i juni 2015. På en punkt är Sarah bestämd.
”Jag vill inte stämplas som kvinnopräst. Jag vill inte att människor sätter mig i ett fack, för det tar död på den egna kreativiteten.”
Sarah har skinn på näsan, hon kan inte hållas tillbaka eller styras hur som helst.
”Naturkraften inom mig skulle ändå tränga fram.”
Sarah vill samtidigt poängtera att hon aldrig mött något motstånd som präst i metodistkyrkan.
”Metodistkyrkan har långa traditioner av att viga kvinnor till präster.”
Tabubrytare
Sarah beskriver sig själv som ärlig och uppriktig. Hon har modet att lyfta fram även svåra frågor.
”Om det är något som gnager, så är det bäst att öppet diskutera problemet. Det lönar sig alltid. Vem tjänar på att ingen talar om det?”
Sarah är också en tabubrytare.
”Men det måste alltid finnas en tydlig anledning. Tajmingen är viktig och man måste ha öga för spelet. Det går inte att fara fram hursomhelst. Men ibland uppstår situationer då man helt enkelt måste sätta ner foten och visa var skåpet ska stå”, säger Sarah med ett gott skratt.
Från att ha varit en snäll liten flicka har Sarah genom sina kriser utvecklats till en målmedveten ifrågasättare.
”Också inom kyrkan finns det många narcissister. Den som inte dyrkar dem kan få lida för det. Kyrkan verkar inte alltid ha verktyg för att hantera konflikter.”
Under perioder har Sarah varit ilsken också på Gud. Ilsken också över att ingen märkte att hon var sjuk. Över att ingen hjälpte henne. Hon kände bitterhet över att just hon blev sjuk.
”I dag har jag en annan gudsbild. Jag har insett att Gud inte är någon snäll gubbe som bara bjuder på sådant som är angenämt och trevligt. Det är snarare så att jag tillsammans med Gud kan forma mitt liv och som pastor samtidigt andra människors liv.”
