Resa tillbaka till jaget
Tillbaka till den tidpunkt då tillfrisknandet från förlossningsdepressionen började. Vid ett bröllop hade en bekant till Sarah tillfrågats av en producent till sångtävlingen Voice of Finland om hon kände någon som var tillräckligt duktig för att delta i tävlingen. Svaret han fick var Sarah.
”Producenten ringde upp mig och frågade om jag ville vara med. Först var jag inte alls intresserad.”
Men då Sarah lite senare åter blev uppringd i samma ärende hade hon bestämt sig.
”Det kändes som om Voice var avsett för mig, kanske en ny kickstart. Jag skulle få sjunga och förhoppningsvis hitta mig själv igen.”
Och så blev det.
”Voice fungerade som en ny pacemaker, som en elchock.”
Möjligheten att få sjunga och i sex månader medverka i programmet fick Sarah att komma ihåg vem hon egentligen var.
”Det var som en resa tillbaka till barndomen, till tider då jag stod och sjöng framför spegeln med hopprepet i handen”, säger hon och skrattar.
Sarah gjorde ett starkt intryck på tv-publiken med sina framföranden av Hearts dramatiska låt Alone och Tina Turners We Don’t Need Another Hero.
”Tina Turner är karismatisk som få och en av mina absoluta idoler. En annan fin sångartist och skådespelare är Bette Midler. Sångtekniskt är nog Celine Dion den främsta.”
Sarah har ända sedan barnsben sjungit både på bröllop och på begravningar. I gymnasiet gick hon i Alf Mylläris rockskola. I två år har hon också tagit lektioner i klassisk sång.
”Men de viktigaste sångtekniska färdigheterna har jag lärt mig alldeles nyligen som medlem i Mrs Bighill Singers”, berättar Sarah.
För det tackar hon grundaren av kören, sångläraren Heidi Storbacka i Jakobstad.
Voice-sejouren slutade visserligen tidigare än vad Sarah hade önskat, men det bryr hon sig inte om.
”Jag deltog inte för att vinna. Jag ville se vart mina vingar bar.”
Programmet innebar en hälsosam distans till vardagen. Hon fick verktyg och perspektiv att betrakta livssituationen ur en annan synvinkel.
Hon fann också sig själv som artist, kände glädje över att få följa sin egen inre röst.
Sensibel och öppen
Med sin nya inre styrka vågade Sarah nu också berätta om sina dystra erfarenheter på rådgivningen. Hon sade sig tvivla på ”diagnosen” hon fått. Damen på rådgivningen lyssnade och bad henne berätta mer. Efter ett par veckor fick Sarah tid hos familjerådgivningen.
”För det är jag familjerådgivaren evigt tacksam”, säger Sarah.
Sarah besökte familjerådgivningen varannan vecka från våren till försommaren i fjol. Där fick hon uttrycka sitt innersta. Det räckte att bara få tala. Någon medicinering behövdes inte. Snart nog kom en tid då hon inte längre hatade att vara mor till sin son, utan började älska att vara Theos mamma.
”Klart att det är jobbigt ibland, det är det för alla, men nu njuter jag att få vara tillsammans med min familj. Tidigare var moderskapet något nödvändigt ont. I dag är jag närvarande.”
