Den här historien börjar 1897 i Broända i Nedervetil, då Matti Svan, 20, besluter dra i väg till Helsingfors. Livet hemma på gården är hårt, både fysiskt och mentalt, hans äldre bröder Herman och Antti har redan tidigare emigrerat till USA. I Helsingfors, hoppas Matti, ska han vid sidan av slitet för försörjningen få en chans att studera musik, hans stora intresse.
Mattis far Alexander (”Aleksi”) har många generationer i rad sin släktbakgrund i Evijärvi, hans släktnamn är Joutsen, vilket ju på svenska betyder svan. Mattis mor Fredrika (”Riika”) Hästbacka Nääs har som namnen antyder sina rötter i det intilliggande Terjärv. Till Broända har familjen flyttat från Joutsen så sent som 1890.
Fortfarande i dag i Nedervetil går berättelser om den hårda tonen i familjen Joutsen. Barnen ska ha uppfostrats med knytnäven, och sonen Oskari ska ha hämnats fadern genom att hugga honom i foten med en yxa. Det föranledde dennes eftermäle i Nedervetil, Halt-Alex.
Matti, som ändrade efternamnet till Svan 1895, kom att vistas i Helsingfors i två år. Här träffade han Edla Mariana Aaltonen, anställd i en hattaffär. Hon var lika gammal som Matti, född i Koskis församling med sina föräldrars släkt koncentrerad till orterna Koskis, Paltta och St Bertils i Egentliga Finland.
I maj 1899 emigrerade Matti Svan till Amerika. Edla följde efter i augusti 1900. Hon var då skriven i Vasa och reste i sällskap med en väninna från Pörtom, Maria Styf. Matti och Edla gifte sig, Matti antog namnet John Matthew Swan.
Det är osäkert hur familjen Swan försörjde sig, men helt klart var Matti en mycket duktig snickare och även företagsam. Frånsett några år i Cleveland, Ohio, bodde familjen i regionerna Gardner och Worcester i Massachusetts. Under någon tid ägde Matti och brodern Antti Swan gemensamt den fastighet som Matti med familj bodde i. Antti var under en period affärschef för den socialdemokratiska tidningen Raivaaja.
Nio barn föddes av Edla Swan, alla impregnerades med musik från sina första år. Matti agerade musiklärare både inom familjen och utanför hemmet och organiserade och ledde orkestrar med mytologiska namn som Kaleva, Pohjola och Kantele. Han var grundande ledamot av Finnish Music Society of the East. Han gjorde arrangemang och komponerade. Och inte minst byggde Matti egenhändigt instrument av olika slag.
Uppenbart var även Edla genuint musikalisk. En dotter har berättat att Edla ständigt sjöng hemma, vad dottern uppfattade som finska folksånger. Senare har hon reflekterat över att modern brukade fråga barnen vad de ville höra en sång om och sedan skapade en sådan sång medan hon sjöng den.
Mattis och Edlas stora projekt var uppenbart att barnen musikaliskt skulle nå så långt som möjligt. Sju av barnen blev musiker, de flesta av dem multiinstrumentalister. Vid tidiga år började de framträda i olika konstellationer.
För detta fick familjen också uppmärksamhet. I tidningsartiklar berättas om de musikaliska barnen som kunde traktera vilket instrument som helst. Speciellt lyftes Einar, den äldste sonen född 1903, fram. Efter att Einar vid fyra års ålder börjat spela violin, tillverkad av fadern, blev han del av en trio med fadern på klarinett och storasystern Ellen på orgel. Snabbt tog sig Einar sedan an också piano, kornett, flöjt, saxofon och trummor.
Vid nio års ålder beskrivs Einar Swan som ett musikaliskt underbarn, då han inför en konsert som violinist tillsammans med sin syster på piano ska framföra ouvertyren till Rossinis ”Wilhelm Tell”. Elva år gammal publicerar Einar sin första egna komposition och börjar ge musiklektioner, för att få ihop pengar till en bättre fiol.
Döttrarna Ellen och Anne kommer för sin del att framträda i en rad tjejband, en sådan gick under namnet Gypsy Sweethearts. Den yngre systern Aina kom långt senare att samarbeta med jazzmusikern Heikki Sarmanto. Hon besökte från 1970 årligen Finland och fick 1994 Finlands vita ros för sina insatser.
