”Egenproducerad el kan inte innebära befrielse från skatt”
Ett nytt begrepp att lära sig är LEC. Det står för Local Energy Communities, alltså lokalt baserade sammanslutningar för energiförsörjning, och finns i dagsläget som ett formaliserat begrepp i sju EU-länder.
Många av dem som driver på detta är teknikoptimistiska människor, och många försöker på enskilt initiativ eller i en lokal granngruppering göra sig mer eller mindre självförsörjande, och undvika inblandning med den traditionella leverantören – elnäts- eller fjärrvärmeföretaget.
En term för hushåll som både producerar egen el och konsumerar (köper) el från nätet är prosumenter.
På EU-nivå finns LEC med i kommissionens senaste vinterpaket, det som numera har namnet Clean Energy for Europe. Ofta är sammanhanget energieffektiviseringsprojekt, typiskt utformade som samarbeten mellan lokalt verksamma mindre och medelstora företag och små energikollektiv med egen elproduktion från främst solpaneler.
För de lokala elnätsföretagen får den här utvecklingen betydelse. Men än så länge finns hos oss ingen debatt i saken.
Detta samtidigt som EU-kommissionen är i färd med att skapa en DSO Entity, en övergripande organisation för de europeiska elnätsföretagen. Denna ska bli kommissionsstyrd och kommer antagligen att kunna kortsluta de existerande samarbetsorganisationerna.
På Eurelectric förklarar handläggaren för ekonomi och trender på DSO-enheten, Christoph Gräfe, att hans organisation stöder rätten för enskilda konsumenter att producera och sälja sin el, både individuellt och kollektivt.
”Dock bör aktiva konsumenter och medlemmar av energisamhällen inte undantas från de skyldigheter som följer för en marknadsaktör, såsom balansansvar och plikten att betala kostnadsreflekterande nätavgifter”, anser han.
”Alla marknadsaktörer, inklusive kunder hos lokala energisamhällena, bör delta i marknaden på ett rättvist sätt, och solidariskt ta ansvar för de kostnader som de bidrar till att framkalla, med hänsyn till tidpunkten för inmatning och uttag.”
”Nätkostnader, politiskt beslutna skatter och avgifter som tas ut av nationella energikonsumenter måste betalas oberoende av om man är ansluten till ett offentligt elnät, ett privatägt eller till en lokal energigemenskap”, säger Gräfe.
Kommissionens förslag om LEC:ernas roll är tvetydigt. Här några frågor som i dagsläget är aktuella:
Hur kan en LEC bildas inom vad som redan är ett befintligt elnätsföretags koncession?
Skulle befintliga tillgångar behöva överföras från det etablerade elnätsföretaget till en LEC?
Vilka bestämmelser ska gälla för att kostnadstäckning säkerställs för befintliga tillgångar och potentiella nya tillgångar, och för att fastställa anslutningspunkten med en ny LEC?
Kan LEC:er, för att kunna agera lika effektivt som ett elnätsföretag, faktiskt uppfylla mindre stränga krav än etablerade nätföretag?
Hur ska LEC:er hantera den grundläggande principen om att fördela nätkostnaderna mellan konsumenterna? Var hamnar exempelvis glest belägna landsbygdskunder?
Det är nog dags nu för de nordiska elnätsföretagen att positionera sig i detta på EU-nivå.
