Efter snart 20 år av energiomställning i Tyskland dominerar de fossila energikällorna fortfarande stort i elproduktionen. Här visas andelen förnybar el i Tyskland under perioden 17–24 januari 2019. De fossila energikällorna (stenkol, brunkol, naturgas) och kärnkraften, som stod för den stora majoriteten av elproduktionen, har plockats bort från grafen. Som synes kan vindkraften blåsiga dagar stå för upp emot hälften av elbehovet, medan vindkraftens bidrag andra dagar kan vara nära noll. Tyskland nya mål är att inom de kommande 20 åren, till 2038, hitta alternativ till stenkolen, brunkolen och kärnkraften. Som mest behöver dessa alternativ, som måste kunna leverera el oberoende av vädret, klara att leverera ungefär 70 000 megawatt el, motsvarande effekten hos ungefär 70 stora kärnkraftsreaktorer. Den enda mer storskaliga tillåtna planerbara energikälla som återstår är naturgas. Inte att undra på att Tyskland ser positivt på den nya gasledningen Nord Stream 2 från Ryssland till Tyskland.

Gör Tyskland det omöjliga?

Tyskland ska avveckla all sin kolbaserade elproduktion till 2038. Detta vid sidan av kärnkraftsutvecklingen. Med dagens förutsättningar ser det ut som en omöjlig ekvation.

 

Förhandlingarna tog åtta månader, och lanseringen sköts upp en gång. Men nyligen presenterade den tyska ”kommissionen för tillväxt, strukturförändring och sysselsättning”, eller Kolkommissionen, sammansatt av 28 olika organisationer, sin slutrapport.

För Tyskland som ett ledande industriland innebär kommissionens förslag en närmast obegriplig utmaning: att på 20 år avveckla kolet, den största energikällan i landets elproduktion, dessutom väderoberoende. Omvärlden har ivrigt väntat på vad företrädare för industri, fackföreningar, miljögrupper och akademier slutligen skulle komma överens om.

Här några nedslag i slutrapportens förslag:

 

• Utfasning av kol före 2038 – eller ”kanske tidigare”
Det sista kolkraftverket ska stängas senast 2038. Utfasning av kol före 2035 beskrivs som en möjlighet, om försörjningstryggheten och industrin tillåter detta. Kontrollstationer inrättas år 2023, 2026 och 2029.

Kolkraftverkens totala kapacitet uppgår i dag till drygt 45 000 MW. Rapporten anger som etappmål att 12 500 MW ska kopplas bort år 2022 – det motsvarar 24 större kolkraftverk. År 2030 ska endast 9 000 MW av brunkolsproduktionen finnas kvar i systemet.

 

• Strukturförändringar
Delstaterna Nordrhein-Westfalen, Brandenburg, Sachsen och Sachsen-Anhalt, alla med stor brunkolsförbränning ska få omfattande hjälp för att avveckla sin gruvdriftsindustri till något annat. Under en 20-årsperiod öronmärks 1,3 miljarder euro per år för ändamålet. Dessutom reserveras 700 miljoner euro per år för anknytande kostnader.

Exakt hur den regionala ekonomin ska finansieras anges i en plan i slutet av april i år.

 

• Lindring av elprispåverkan
För att lindra bördan av den elprishöjning som följer ska den federala regeringen från och med 2023 använda 2 miljarder euro per år, riktat både till privatpersoner och företag. En särskild elpriskompensation bör dessutom ges energiintensiva företag fram till 2030

 

• Sysselsättningsåtgärder
Kolkommissionen uppskattar att 60 000 arbetstillfällen är direkt och indirekt beroende av brunkolet. För samtliga anställda i åldern 58 år och uppåt inrättas en justeringsfond och de erbjuds ersättning för pensionsunderskott, vilket beräknas att kosta den federala regeringen och företagen upp till 5 miljarder euro.

Yngre arbetstagare ska erbjudas lämplig utbildning och utbildning.

 

• Sammanfattande kommentar
Rapporten från kolkommissionen är framlagd som förslag till den federala regeringen, som i sin tur ska föreslå ett lagligt regelverk för kolutfasningen. Men förslagen är inte bindande. Parallellt planerar den tyska regeringen att i år införa en ”klimatskyddslag”, som för första gången sätter upp koldioxidutsläppsmål för enskilda ekonomiska sektorer. (Liknande lagar finns redan i en handfull andra EU-länder.)

Klart är att Tyskland inte kommer att uppnå de klimatmål som formulerades inför 2020. Därför måste nu landet vidta ytterligare åtgärder för att försöka få fart på energiomställningen (Energiewende). Vilka åtgärderna, det är i dagsläget oklart.

Notera att Tyskland nu samtidigt är i färd med att stänga ned också kärnkraften – den sista reaktorn ska vara avvecklad
2022.

Tyskland har satsat oerhörda pengar på sin energiomställning – årsnivån på subventionerna är uppe i 27 miljarder euro. På tolv år (2006–2018) har man med stöd av dessa miljarder drivit upp vind- och solelsproduktionen från 33 till 157 TWh/år, medan kärnkraftselen backat från 159 till 72 TWh/år. Kolanvändningen, den som förorsakar koldioxidutsläpp, har däremot minskat bara marginellt.

Tyskland är rikt. Men räcker det för den omställning som man nu syftar till?

TEXT: Bengt Magnusson