Räknat på alla kostnader för energiförsörjningen är marknadspriset på el missvisande, enligt IEA:s energi-analytiker.
En återkommande fråga är om marknadspriset på el rättvist återspeglar kostnaderna. I ett uppmärksammat inlägg frågar den internationella energiagenturen IEA:s energianalytiker Brent Wanner om elpriset, så som elmarknaden är designad, är missvisande.
Anledningen är att priset baseras bara på den så kallade energy only-principen och inte inkluderar andra väsentliga faktorer som flexibilitet och planerbarhet i elproduktionen. Man betalar bara för själva elen, men inte för att effekt verkligen finns tillgänglig för att producera elen när den behövs.
Vanliga exempel är att solkraft inte fungerar på natten och att vindkraft står stilla vid stiltje. I stället måste någon annan stå beredd att producera elen.
Skillnaden mellan effekt och energi kan åskådliggöras av en bil, som inte orkar ta sig uppför en brant backe. Det hjälper i det läget inte att fylla på mer bensin i tanken. Man behöver en motor med mer effekt.
Brent Wanners fråga är hur den extrakostnad, som uppstår på grund av att den ickeplanerbara elproduktionen inte fungerar när elen behövs, återspeglas i elmarknadspriset.
Han söker svaret genom en komplettering av den vanliga beräkningsmodellen LCOE (Levelized Cost of Energy, den genomsnittliga kostnaden för investering, skötsel, underhåll, bränslekostnad och kapitalkostnad för en speciell energikälla) där värden läggs in också för graden av flexibilitet och planerbarhet.
Med denna värdejusterade modell VALCOE (Value-Adjusted Levelized Cost of Energy) tillämpad på Indien blir utfallet att (den väderberoende) solelen under överskådlig tid inte kommer att bli billigare än (den planerbara) kolelen, förutsatt att elmarknaden är designad för att täcka in totalkostnaden av elproduktionen.
Hur VALCOE-modellen skulle utfalla för Finlands del har veterligen ingen räknat på.
